”Jag vet inte om jag kommer härifrån levande.”
Anton Andreyev, är en kontraktssoldat från den Ryska styrkorna berättar om den misslyckande ryska offensiven mot den ukrainska staden Vovchansk. Enligt honom blev det en slackt för den ryska armen och det återstår endast 12 man av hans kompani som för en vecka sedan bestod av 100 män.
Officerarna sa att hans kompani skulle stanna vid den rysk-ukrainska gränsen, men de skickades vidare till Vovchansk. Men innan offensiven, redan innan de tog en av fästningarna, dog några av soldaterna av artillerield.
”- Operationen började för sent. De [befälhavarna] började pressa oss ’framåt och framåt’. Granatkastare sköt, och folk skickades dit. Halva kompaniet dödades under första natten. De flesta blev sårade, tack och lov. Men det var också många döda,”
säger den ryska soldaten.
Enligt Andreyev skickade officerarna soldaterna till Vovchansk med endast kroppsskydd och stormgevär. De lyckades ta en av stadens gator första natten, men efter det började stora förluster – nya grupper från träningsenheterna kunde inte ta sig förbi två hus, eftersom de blev nedskjutna av kulsprutor och drönare. Endast en man var kvar i en av grupperna.
”- Vi passerar en gata, allt verkar okej, men sedan hamnar vi under eld – under kulsprutor och drönare – de eliminerar så många av våra trupper! Och befälhavarna på radion skriker ’framåt, framåt!’. Vi kunde inte dra dig tillbaka eller framåt. Befälen väntade tills vi endast var 5-10 män kvar från alla våra grupper, då kanske de lät oss retirera,”
beskriver Andreyev stormningen av gatorna i Vovchansk.
”– De slaktade oss och det är allt! Vi skickade under kulsprutor och under drönar attacker mitt under dagtid. Vi skickades till slackt. Så jag vet inte om jag kommer bli sårad eller dödad. Och jag förstår att vår ledning får en order, och de som sitter i Moskva, de bryr sig inte,”
säger Andreyev.
Detta borde mannen ha tänkt på innan han skrev på ett kontrakt för att döda ukrainare.
