The New York Times har publicerat texten till ett utkast till fredsavtal som utarbetades av ukrainska och ryska delegationer 2022. Avtalet undertecknades dock aldrig. Här är de huvudsakliga punkterna i utkastet:
- Krims status: Ryssland ville behålla Krim, medan ödet för andra omtvistade territorier skulle avgöras vid ett personligt möte mellan president Zelenskyj och president Putin.
- Sanktioner: Moskva krävde att Ukraina skulle häva de sanktioner som infördes sedan 2014 och att västvärlden skulle uppmanas att följa efter.
- Begränsningar av ukrainska trupper: Avtalet föreslog en begränsning av antalet ukrainska trupper och militär utrustning. Parterna var starkt oense om denna punkt: Moskva ville ha högst 100 000 soldater (inklusive försvarsmakten och nationalgardet), medan Kyiv krävde minst 250 000. De var också oense om vapens räckvidd – 40 kilometer kontra 280 kilometer.
- Försvarsklausul: Den största stötestenen var klausulen om Ukrainas försvar vid en framtida attack. I detta fall skulle garantiländerna – Storbritannien, Kina, Ryssland, USA och Frankrike – vara tvungna att bistå Ukraina. Det fanns dock en intressant nyans: Moskva ville att sådant stöd skulle godkännas av alla garantiländer. Det vill säga, Ryssland kunde ha attackerat Ukraina och sedan blockerat andra garantiländers stöd.
Efter att dessa oenigheter framkom förlorade Kyiv intresset för fortsatta förhandlingar, enligt en medlem av den ukrainska förhandlingsdelegationen.
Varför Ukraina inte kunde skriva på fredsavtalet
Det föreslagna fredsavtalet innehöll flera punkter som var oacceptabla för Ukraina. För det första ville Ryssland behålla kontrollen över Krim och avgöra ödet för andra omtvistade territorier vid ett framtida möte mellan ledarna, vilket innebar en osäker framtid för dessa områden. För det andra krävde Moskva att Ukraina skulle häva sanktionerna från 2014 och uppmana väst att göra detsamma, vilket skulle försvaga Ukrainas förhandlingsposition och sanktionstrycket på Ryssland.
Begränsningen av antalet ukrainska trupper och militär utrustning var en annan stor stötesten, där Ryssland ville ha betydligt färre trupper än vad Ukraina ansåg nödvändigt för sitt försvar. Slutligen, och mest avgörande, var förslaget om att alla garantiländer skulle godkänna stöd till Ukraina vid en framtida attack. Detta skulle i praktiken ge Ryssland vetorätt över andra länders stöd till Ukraina, vilket skulle göra avtalet verkningslöst.
Detta avtal avslöjar också Putins bredare strategi och ambitioner. Genom att försöka begränsa Ukrainas militära kapacitet och behålla kontrollen över Krim, framgår det att Putin inte bara var intresserad av att säkra dessa områden utan också av att kunna projicera rysk makt över större delar av Ukraina. Planen att begränsa Ukrainas försvarskapacitet tyder på en vilja att dominera regioner som Kharkiv, Kherson och till och med Kiev, vilket skulle ha gett Ryssland en betydande strategisk fördel och i praktiken kunnat leda till en fullständig kontroll över Ukraina.
Dessa oacceptabla villkor och den obalans som avtalet skulle skapa ledde till att Ukraina inte kunde skriva under avtalet.
Mer information och detaljer om fredsavtalet finns i artikeln från The New York Times: Läs mer här.
