Rapport

Vuhledar: Ryssland fortsätter med ”Meatwave”

För att påskynda den norra delen av operationen lanserade de en attack mot byn Vodiane, med målet att avskära en viktig försörjningsväg
Vuhledar: Ryssland fortsätter med ”Meatwave”

Ryssarna gör ett nytt försök att ockupera Vuhledar

I den senaste rapporten om Vuhledar beskrev jag hur ryssarna närmade sig staden med en tvåfrontsstrategi, där de pressade både söder och norr i ett stort kniptångsrörelse. För att påskynda den norra delen av operationen lanserade de en attack mot byn Vodiane, med målet att avskära en viktig försörjningsväg. Detta skulle sedan låta ryssarna att avancera till den strategiskt viktiga platsen South Donbas kolgruva, vars slagghög ger en dominant utsikt över Vuhledar.

Attacken är misslyckad från start

En tidigare attack genomfördes av en grupp motorcykelinfanteri som rusade över fälten mot byn men blev nedskjutna innan de hann halvvägs. Direkt därefter följde en massiv infanteriattack där flera hundra ryska soldater spreds över cirka en kilometer, under tung granat- och artillerield. Scenen påminde om första världskriget, där soldater bokstavligen fick klättra över sina döda för att fortsätta framåt.

De få som överlever och når trädlinjen måste omgruppera, vilket bara motsvarar omkring 3% av den insatta styrkan. Därifrån förbereder de sig för ytterligare framryckningar. Samtidigt fortsätter fler soldater att skickas in i striden för att försöka ta sig över det dödliga fältet, för att stödja de överlevande.

När de till slut når byn tar de sig in i hus och källare, där de väntar på fler förstärkningar. Kostnaden för detta har dock varit chockerande hög, men på högre befäl verkar det inte finnas någon oro för förlusterna, även om man kan föreställa sig hur moralen bland soldaterna som genomgått denna mardröm är.

Förlusterna är enorma

Förlusterna har varit enorma, och även om de har nått byn, är det osannolikt att de snabbt kan upprepa samma attack för att erövra kolgruvan, som bara ligger ett par kilometer bort och syns på avstånd över öppet terräng på högre mark.

Förlusten av manskap märks nu över hela fronten, där attacker mot Pokrovsk helt har misslyckats, trots intensiva försök. Ryssarna har inte längre de reserver som krävs för att upprätthålla de offensiver de genomför.

Ryssarna vill kanske inte medge det för Putin ännu, men de närmar sig en punkt där de måste avbryta offensiven och konsolidera sina vinster. Deras rädsla är att om de stannar upp, så kommer Ukraina att genomföra en motoffensiv innan de hinner befästa sina positioner.

Ryssarna har hittills upprätthållit ett förvånansvärt stabilt tempo i sina operationer, där förlusttakten i både manskap och maskiner har balanserats med deras förmåga att ersätta förlusterna. Men nu har maskinförlusterna ökat dramatiskt, och är nu långt över vad de kan ersätta, samtidigt som intensiteten i striderna har ökat och tiden pressar dem att överanvända sina resurser.

Manskap har blivit ett stort problem, eftersom de utan tillräcklig maskinell kapacitet tvingas använda gamla taktik, vilket är extremt kostsamt. Nu är de långt över gränsen för vad som är hållbart, och offensiven närmar sig ett slut långt tidigare än planerat, innan de har nått sina huvudmål.

Sammanfattning

Den ryska regimen verkar vara villig att offra obegränsat med soldater för de minsta målen. I ett normalt land skulle man ifrågasätta både militärledningen och den politiska ledningen om hur något av detta ens kan anses vara rättfärdigt. Men Ryssland är inte ett normalt land. Det har aldrig varit socialt eller politiskt moget. Feodalism och religion, vare sig den är rysk ortodoxi eller kommunismens dogma, har alltid varit styrsättet. Putin är bara en modern version av tsarens elitism som styr över ett modernt feodalsystem.

Det enda som kan förändra något är Bojarerna, de män som styr det dagliga, och de ser inte Putin som tillräckligt svag för att utmana honom, ännu…

Related news