Ett rop på stöd från Frontlinjen och Konferensscenen
Jag hittade flera inlägg (via telegram) och några kontakter som hade varit på en konferens nyligen och delade några insikter från den. Konferensen, organiserad av Victor Pinchuk och hans grupp YES (Yalta European Strategy), som hade målet att belysa Ukrainas situation i kriget. Det var uppenbart att stämningen var dämpad och att det blev tydligt att Ukraina blöder ut, bokstavligen och bildligt talat. Soldater som deltog delade sina historier om hur deras kroppar blivit sönderslagna i striderna, och de som överlevt var de lyckliga.
Berättelser från Ukrainska Krigare
En soldat, Alexei, skadades allvarligt vid Pokrovsk när en drönare släppte en granat nära honom. Hans vänstra ben och högra hand var nästan avskurna men är nu läkta. En annan, Nikolai, förlorade sitt vänstra ben i Kharkiv och fick vänta i 18 timmar på evakuering på grund av drönarattacker. Dima förlorade båda benen när hans fordon träffades av en drönare vid Pokrovsk, och de fyra soldater som reste med honom dödades.
På konferensen var också soldater från ett rehabiliteringscenter som finansieras av samma Victor Pinchuk. Det var gripande att läsa deras berättelser och dessa unga män som bar tatueringar och T-shirts med olika heavy metal-band, men de hade snabbt blivit gamla av krigets fasor. En av dem uttryckte det starkt:
”- Vi har inget val. Om vi slutar kämpa, slutar vi existera.”
En annan stark upplevelse under konferensen var tydligen när chefen för drönarenhets Serhii Varakin, som har kämpat mot den ryska aggressionen i över åtta år, delade sina erfarenheter. Trots sin hårda yttre fasad kunde han inte hålla tillbaka tårarna när han berättade att han borde ha varit hemma med sin familj och barn, men nu tar han bilder vid frontlinjen, istället för vid grillen.
Under konferensen blev det tydligt att Ukrainas vilja att kämpa fortfarande är stark, men armén är utmattad av den oavbrutna drönarstriden. Även om det amerikanska stödet är viktigt, är de resurser som skickas till Ukraina inte tillräckliga för att vinna de utdragna kriget. Ukraina behöver mer, och snabbt, för att kunna nå en hållbar lösning på konflikten.
Sergiy Koshman, en tidigare aktivist som nu arbetar med att designa vapen. Koshman beskrev hur stämningen i landet förändrats från en känsla av nationell solidaritet till en känsla av att kriget kan pågå i årtionden. ”- Vi trodde att när vi visade solidaritet, skulle Ryssland backa,” sa han. Men nu handlar det om att hitta innovativa sätt att bekämpa Ryssland och överleva de dagliga missilangreppen.
En annan minnesvärd figur var soldaten Yarnya Chornohus, en poet som när hon inte är vid fronten skriver dikter om sina erfarenheter av kriget. På scenen gjorde hon ett starkt intryck med sin närvaro och sin tydliga beslutsamhet. Hon hade till och med instruerat sin dotter att vara redo att en dag också få strida.
För fred & för Ukrainas existens
Konferensen kretsade också kring frågan om USAs långdistansvapen ATACMS och om de borde användas mot ryska mål. Många av konferensens talare ansåg att president Biden borde släppa begränsningarna och tillåta Ukraina att slå djupt in i Ryssland. Även om vissa varnade för risken för eskalation, så var det uppenbart att många ansåg att mera drastiska åtgärder behövdes göras om Ukraina ska kunna tvinga Ryssland till fred.
När konferensen avslutades var budskapet tydligt: Ukraina kämpar inte bara för sin överlevnad, utan också för att forma framtiden för Europa och västvärlden.
