Ryssland går över till bytehandel
Med en akut brist på likvida medel och en centralbank som saknar tillräckliga reserver, samtidigt som rubelns värde faller lika snabbt som en statens fiende från ett sjukhusfönster, blir livet allt svårare för Ryssland. Lägg till sanktionerna, och situationen ser ännu mörkare ut.
Lösningen? Byteshandel. Ryssland har nu etablerat ett system med Pakistan där kikärtor byts mot ris och potatis mot mandariner. Detta är inte helt unikt – Kina har tidigare sålt reservdelar för bilar till Iran i utbyte mot pistagenötter.
Kina är en av Rysslands största handelspartners, och står för nästan 40 % av Rysslands utrikeshandel. Men för Kina utgör Ryssland endast 1,8 % av deras export, vilket gör det till en relativt liten aktör. Det känns som om det var bara några ögonblick sedan som Ryssland hyllade rubeln som en potentiell konkurrent till den amerikanska dollarn – men den idén verkar nu avlägsen.
Problemet med bytehandel är att om Ryssland exempelvis säljer varor till Kina och får betalt i potatis, måste de sedan sälja potatisen inom Ryssland för att kunna betala löner och skatter. För att detta ska fungera smidigt behöver de en garanterad köpare till ett fast pris innan transaktionen ens påbörjas.
Ryssland har också försökt få BRICS+ att upprätta ett separat betalningssystem för att kringgå SWIFT, det internationella betalningssystemet. Men med Iran och Ryssland djupt påverkade av sanktioner och handelsbarriärer, och med många BRICS-länder som har egna intressen i att bestämma vilken valuta som ska användas, verkar detta vara en nästan omöjlig uppgift.
Sammanfattning
Vi vet nu att de sekundära sanktionerna på betalningar tvingar Ryssland att öka sin användning av bytehandel, vilket visar hur hårt sanktionerna verkligen biter. Men medan små mängder byteshandel kan fungera för begränsade affärer, kan en modern ekonomi inte drivas genom att byta gas mot en säck potatis.
Försvarsindustrin i Ryssland kan inte heller förlita sig på byteshandel. Ett avtal med Nordkorea, där granater byttes mot teknik, kan ha varit acceptabelt för dem, men Nordkorea är knappast ett normalt land. Förr eller senare måste transaktioner göras i pengar. Värde och vinst är vad affärer handlar om – och man blir inte rik på pistagenötter.
