Putins är kostsamt besatt av Kursk
Vi förstår alla varför Putin är fast besluten att driva ut ukrainarna från Kursk-regionen. För honom handlar det mycket om stolthet och att inte ge Ukraina minsta möjliga fördel inför kommande förhandlingar. De resurser som Ryssland nu satsar där är betydande, och Ukrainas intresse är dubbelt: dels vill de hålla fast vid mark för att stärka sina förhandlingspositioner, och dels vill de hålla 50 000 ryska soldater sysselsatta i Ryssland snarare än att låta dem återvända till andra områden i Ukraina där de kan göra större skillnad.
Kursk-operationen visas vara lyckad
Kursk-operationen började nästan desperat, som en chansning från Ukrainas sida. Initialt verkade det vara en tveksam användning av resurser, men nu har den politiska och strategiska situationen ändrats, och att hålla Kursk har blivit nästan lika viktigt som andra delar av fronten. Ryssland har själva bidragit till detta genom att upphöja regionens betydelse, driven både av förändrat politiskt tryck och de allt mer spända ekonomiska förutsättningarna som kriget för med sig.
Kaos i den ryska manskapet
Striderna i Kursk har blivit skoningslösa med upp till åtta ryska attacker i timmen där små trupper och utrustning slängs in i stridens hetta i hopp om att slutligen tömma Ukrainas försvar på ammunition och manskap. Den ryska strategin bygger på att deras soldater ska absorbera kulor tills försvararna är utmattade. Moralen bland ryska soldater är nu så låg att slagsmål och uppror brutit ut bakom linjerna. Den brutala behandlingen av ryska soldater har dessutom blivit systematisk – en 62-årig soldat kastades naken i en grop under fryspunkten som straff för att ha glömt sin utrustning.
Ryssarna slaktas i sina offensiver
I går genomförde Ukrainas styrkor en imponerande taktisk manöver som redan beskrivs som ett exempel på ”militär särklass”. Ryssarna försökte skapa en så kallad ”spik”-framryckning, en taktik där de pressar sig fram i en smal korridor för att sedan utvidga basen och förvandla den till en ”salient”, en framryckande frontlinje. Denna gång siktade de på att nå knutpunkten Malya Locknya. Men när de väl hade trängt in, upptäckte Ukraina att det enda sättet att hantera en sådan attack var att kapa spiken så nära basen som möjligt, vilket hindrar expansionen.
Terrängen i området gynnade försvararna; medan ryska trupper avancerade längs dalgångar kunde ukrainska styrkor försvara sig från högre mark. Ukrainarna omringade de ryska trupperna i varje sektor, och när ryssarna försökte skicka in förstärkningar för att bryta den ukrainska omringningen stoppades de snabbt.
För att lindra sin situation försökte Ryssland ännu en attack från väster längs samma väg där de tidigare krossats. Den här gången förlorade de 18 av 29 fordon. Trots några initiala framgångar lyckades inte ryssarna etablera sig tillräckligt djupt och Ukraina kunde trycka tillbaka dem. Ukrainas Bradley-stridsfordon spelade en viktig roll, då de visade sig överlägsna och uthålliga, vilket gjorde det möjligt att rensa ut de ryska trupperna ur sina positioner utan egna förluster.
Trots sina numerära fördelar lider ryska styrkor fortsatta taktiska nederlag och visar brist på planering och initiativ. Ukraina fortsätter att visa enastående flexibilitet och anpassningsförmåga, vilket gång på gång stärker deras försvarslinje.
