Kan Trump garantera Europas säkerhet?
Storbritanniens premiärminister Keir Starmer och Frankrikes president Emmanuel Macron reser denna vecka till USA. En av huvudfrågorna som förväntas diskuteras är möjligheten att Europa skulle kunna bidra med en fredsbevarande styrka i Ukraina om en fredsuppgörelse med Ryssland skulle komma till stånd.
Det föreslagna scenariot bygger på en lösning där Ukraina varken får NATO-medlemskap eller tillräckliga säkerhetsgarantier och vapen för att försvara sig mot framtida ryska angrepp. För att hantera detta hot kommer Starmer att diskutera möjligheten att stationera upp till 30 000 brittiska och europeiska soldater i Ukraina på obestämd tid – i syfte att avskräcka Ryssland från nya aggressioner.
Men realiteten är att 30 000 soldater utgör en mycket liten styrka för att upprätthålla fred i ett område där en fientlig rysk armé på 1,5 miljoner man står redo, och där Ukraina själv har nästan en miljon soldater. Storbritanniens armé består idag av endast 75 230 soldater, och med andra åtaganden och behovet av rotationssystem är det långt ifrån tillräckligt för att avskräcka Ryssland på slagfältet.
Det är just därför som många europeiska länder vill fortsätta stötta Ukraina och ser ett NATO-medlemskap som den enda långsiktigt hållbara lösningen. Europa erkänner att det behöver investera mer i sitt försvar, och detta kommer att kommuniceras till Trump. Men även om Europas försvarsutgifter ökar, löser det inte den akuta frågan:
Vad händer om Ryssland inleder en ny offensiv?
Trump som ”backup” är en riskfylld strategi?
Europa planerar att förklara för Trump att de kan sätta trupper på marken, men om situationen eskalerar krävs amerikanskt stöd. De vill ha en garanti från USA – en så kallad ”backup” – där Trump förbinder sig att ingripa om Ryssland bryter en framtida demarkationslinje och invaderar Ukraina igen.
Men detta leder till den centrala frågan: Kan Trump verkligen agera som Europas säkerhetsgaranti?
Eller skulle han istället låta Putin fortsätta sitt territoriala rov och tvinga Europa att dra sig tillbaka? Misstron mot Trump, som han själv har odlat genom sin oförutsägbarhet och ovilja att förhålla sig till traditionella alliansstrukturer, gör att hela idén om en fredsbevarande styrka känns ihålig.
I praktiken är det mest realistiska svaret på hur freden i Ukraina ska kunna säkras fortsatt NATO-medlemskap – eller vad som finns kvar av NATO om USA skulle dra sig ur. Detta sammanfaller med den linje som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj driver.
Alternativt kräver Zelenskyj att Ukraina får expandera sin försvarsmakt och att landet tillförs den nödvändiga beväpningen för att avskräcka Ryssland. I en mer extrem tolkning menar vissa att Ukraina, i avsaknad av NATO-medlemskap, måste börja utveckla egna kärnvapen. Argumentet bygger på hur USA misslyckades med att leva upp till sina löften i Budapest-memorandumet 1994, där Ukraina avstod sina kärnvapen i utbyte mot säkerhetsgarantier – garantier som visade sig vara tomma löften när Ryssland invaderade Krim 2014. Just denna erfarenhet gör att Trumps föreslagna ”fredsuppgörelse” i praktiken kan leda till en ökad kärnvapenspridning.
Putins vilja till fred?
Frågan kvarstår: Skulle Ryssland ens acceptera något av detta som en del av fredssamtalen? Det är högst osannolikt. Ändå lovar Trump att han ska lösa konflikten på ”några timmar eller dagar” genom en snabb överenskommelse med Ryssland, istället för att sträva efter en långsiktig fred som bygger på en ukrainsk seger på slagfältet.
Europeiska kommissionens vice ordförande Kaja Kallas menar att hela denna diskussion är en distraktion från det som verkligen betyder något – att Ryssland inte vill ha fred och att Ukraina måste få det stöd som krävs för att kunna försvara sig självt.
