Den ryska ekonomins falska styrka och varför kollapsen närmar sig
Samtidigt som den ryska rubeln stärkts på valutamarknaden pekar allt annat i ekonomin åt motsatt håll. Inflationen stiger, exporten faller, lönerna pressar företagen och oljeintäkterna minskar snabbt. Ryssland har målat in sig i ett hörn och när smällen kommer blir den brutal. Den här artikeln förklarar hur ett konstgjort valutasystem, storskalig försvarssatsning och brist på arbetskraft tillsammans driver landet mot ett ekonomiskt sammanbrott.
Den ryska ekonomins falska styrka och varför kollapsen närmar sig
För att förstå situationen måste vi först förstå några grundläggande fakta om den ryska ekonomin:
- Det är inte en normal marknadsekonomi.
- Trots det påverkas den fortfarande av samma grundläggande regler för utbud och efterfrågan.
- Varje justering du gör i ett ekonomiskt system får konsekvenser.
- Oavsett vad du gör, kommer det alltid finnas oavsiktliga bieffekter.
Rubelns nya verklighet är en artificiell framgång
Den ryska rubeln har stärkts med cirka 25 %, något som på ytan ser ut som ett gott tecken. Vanligtvis signalerar en starkare valuta att det finns ökad efterfrågan från utländska köpare. Men i det här fallet stämmer det inte.
I verkligheten är valutamarknaden för rubeln så liten att centralbanken själv köper upp sin egen valuta för att skapa en illusion av styrka. Rubeln är alltså inte längre ”flytande”, den är inte föremål för marknadens naturliga krafter, utan hålls konstgjort uppe i ett slutet kretslopp. Rubelns värde är därför frikopplat från den verkliga ekonomin.
Det kan låta som en framgång: man undvek valutakollaps. Men i praktiken har detta skapat nya, allvarliga problem.
Stark rubel = billigare import = lägre inflation? Inte i Ryssland
Normalt skulle en starkare valuta göra importerade varor billigare. Om något kostade 113 rubel per dollar, och det nu kostar 85, borde priserna sjunka. Men det sker inte och orsaken är enkel.
Nästan ingen vill handla i rubel. Sanktioner och osäkerhet gör att länder som Indien och Kina kräver handel i andra valutor; exempelvis emiratiska dirham eller kinesiska yuan. Ryssland vill inte ha indiska rupier och Kina vill inte ha rubel de inte kan använda.
Även illegal handel sker i dollar eller euro, där Ryssland använder sitt guld genom Mellanöstern för att köpa det de behöver. Men dessa marknader är begränsade. Resultatet? Rubeln påverkar inte priserna i butik och inflationen består.
Lönerna ökar men folk blir inte rikare
Lönerna i Ryssland ökar snabbt, med över 11 % per månad i vissa sektorer, men detta överträffas av den verkliga inflationen, särskilt på mat och bränsle, där prisökningarna ligger runt 35 %.
Arbetskraftsbristen är akut. Många kvalificerade arbetare hoppar mellan olika arbetsgivare, och hundratusentals män har dragits in i kriget, varav uppskattningsvis en tredjedel aldrig återvänder. Den höga löneökningstakten driver upp inflationen ytterligare. Vanligt folk får visserligen högre lön, men deras köpkraft försämras ändå.
Exportkris när ubeln straffar de ryska företagen
När rubeln var svag (113 per dollar) fick exportörer bra betalt i rubel för sina varor. Idag, med 85 rubel per dollar, får de 25 % mindre. Det slår hårt mot företagens inkomster.
Det gäller särskilt oljan, Rysslands viktigaste exportvara. Oljan handlas nu för knappt 65,50 dollar per fat, nästan hälften av vad den kostade i början av 2022. Till detta kommer att ryska företag enligt lag måste växla 75 % av sina intäkter till rubel. En exportör som tidigare fick 113 rubel per såld dollar får nu bara 85, med ökade materialkostnader på 20 %, löneökningar på 21 % (årstakt) och låneräntor på runt 27 %.
Många exportinriktade företag står därför på randen till kollaps, som tex Gazprom och många har redan slagits ut.
Oljeintäkter är en ekonomisk självskada
Vid 113 rubel per dollar och ett oljepris på 65 dollar fick Ryssland in 7 300 rubel per fat. Idag får de bara 5 500 rubel. Det är en dramatisk skillnad och detta är ett problem de själva skapat genom att manipulera valutan.
Totalt sett har landets inkomster minskat med 25 %. Budgetunderskottet växer, och man är nere på de sista 40 miljarder dollarna i valutareserver. Prognoser pekade redan 2023 på en möjlig kollaps 2025–2026, något som jag också skrev i min analys Ryssland på gränsen till sammanbrott och den utvecklingen verkar hålla tidsschemat.
Försvarsindustrin är under en tickande bomb
Staten fortsätter pumpa in pengar (både riktiga och tryckta) i försvarsindustrin. Men kapaciteten är i princip nådd. Det finns inte tillräckligt med arbetskraft, och man saknar både kunskap och kapital för att investera i automatisering och effektivisering.
Företag tvingas ta emot utrustning de inte har råd med eller kan hantera, eftersom staten kräver det. Det håller dem flytande, men bara tillfälligt. När kriget tar slut kommer efterfrågan försvinna och tusentals industrier kommer stå utan beställningar. Civil produktion är inget realistiskt alternativ.
Risken för en massiv recession är överhängande och ju längre kriget pågår, desto värre blir kraschen när den väl kommer.
Slutsats är att Ryssland har målat in sig i ett hörn
Ryssland har försatt sig i en situation där alternativen blir färre och farligare. Minskade intäkter, stigande kostnader och tomma reserver gör ekonomin extremt sårbar. Valutamanipulation, statliga påbud och tvingande regler fungerar inte längre. Putin själv verkar inte förstå allvaret, trots att han personligen påverkar räntesättningen.
Det är uppenbart att Ryssland valt att fortsätta kriget. Men det valet är ekonomiskt självmordsbenäget. Armén är i oordning, materiel saknas och även vid framgångar är vinsterna marginella, kostnaderna i både pengar och människor är enorma. Fabrikerna hinner inte ens ersätta det som förloras, när det gäller stridsvagnar förloras ungefär nio för varje ny som tillverkas. Siffrorna för artilleri och transportfordon är ännu värre.
Statsbudgeten går minus. Intäkterna krymper. Vägen tillbaka till civil ekonomi är lång och närmar sig ett fritt fall. Visst, det är lockande att fortsätta som ett krigsekonomiskt maskineri, men det är inte hållbart. En ekonomisk kollaps är inte bara sannolik, den är oundviklig!
Kanske sker den om några månader, kanske om ett år. Men när den kommer, kommer det att bli riktigt, riktigt illa.
