Världen har länge blundat för aggressiva regimers övertramp och nu ser vi konsekvenserna. Från Rysslands invasioner till nattliga raketdueller mellan Indien och Pakistan växer våldets logik fram som det nya normala. Vad som en gång kunde stoppas med beslutsamhet och enad front har förvandlats till en dominoeffekt av krig, konflikter och tyst acceptans.
Tystnaden föder krig
Problem uppstår sällan ensamt. Det som vi ser är en dominoeffekt av ett försvagad internationellt samfund, med väst i spetsen.
Världen har inte längre några lagar att följa
Det nattliga utbytet av attacker mellan Indien och Pakistan kom därför inte som någon överraskning. Det var en logisk följd av vår tids utveckling. I dag är det lockande att nå sina mål, inte genom diplomati, utan med militär styrka. Den frestelsen har alltid funnits, men tidigare har världens ledare i viss mån hållit tillbaka nationers aggressioner.
Inte av respekt för internationell rätt, utan av rädsla för en samlad och snabb reaktion från det internationella samfundet. Men detta samfund har tappat både kraft och vilja. Och det skedde inte igår, det har pågått de senaste decennierna och det sista året med en enorm försvagning.
Nationer ser att det nu gäller djungelns-lag.
Vi hade två val
Man kan säga att Pandoras ask tilläts öppnas ostraffat redan 2008, när Ryssland angrep Georgien. Då stod EU och USA inför ett vägval. Antingen med en kraftfull respons. Där väst skulle agera, med ekonomisk isolering, stängda gränser, totalstopp för oljeexport, stängda hamnar och flygförbud.
Med inga bekymrade politiska uttalanden från EU & USA. Inget ”ansvarsfullt avyttrande” av västliga bolag i Ryssland. Inga biståndsleveranser. Låt det ryska folket leva i fullständig isolering och sedan, när hungern biter, låt dem komma krypande till förhandlingsbordet till Bryssel.
Men man valde den andra vägen. Den tandlösa. Man fördömde och därefter förlät. Väst ville helst av allt fortsatte tjäna pengar, därför valde EU att öka sitt beroende och närma sig Ryssland med hjälp av lobbyn från EU, med Tyskland i spetsen.
USA gjorde inget, de blundade för vad som hände.
Innan dess var det Tjetjenien. Sedan kom Krim och därefter Donbas. Varje gång valde väst att svälja. Hellre pratade man om korruption i Ukraina och drev på för jämställdhet, i hopp om att problemen i öst skulle ”lösa sig själv”. Men så fungerar inte verkligheten. Vi i väst lätt problemet växa till ett större och större problem.
Rysslands invasion av Ukraina
När Ryssland invaderade Ukraina 2022 i full skala, vad gjorde världen då? Den väntade. Skulle det kanske gå över? Skulle Putin snabbt ta över Ukraina och sedan lugna det ner sig? Det var på allvar den kalkylen som gjordes. Dock blev Ukrainas motstånd oväntat starkt och framgångsrikt och många i väst, så var det inte bra, det var en farlig utveckling.
Fick Ryssland en total blockad? Knappast. Ukraina fick inga stridsvagnar (jo efter några år), inga missiler (okej, några, men bara om det inte användes mot Ryssland), inga stridsflygplan (jo, efter några år). Allt i rädsla för ”eskalering”. För Ryssland har ju kärnvapen.
Väst måste återta kontrollen
Efter att Trump har tagit över, så har Nato och väst försvagats ytterligare, kanske till och med splittrats? Strategin att ”ligga lågt” var dömd att misslyckas. En aggressor blir bara mer aggressiv av straffrihet (se kriminaliteten i Sverige) och istället blev det ett föredöme för andra nationer att göra som den kriminella-Ryssland. Därför ser vi nu krig mellan Indien och Pakistan.
Om Kina anfaller Taiwan i morgon, kommer ingen bli särskilt förvånad och kommer väst göra något tillsammans? Antagligen inte.
Vi har passerat punkten för mirakulösa lösningar. Tiden för att ”vända tillbaka klockan” är förbi. Allt som återstår är att hantera detta med så små förluster som möjligt. Men vägen dit kräver att alliansen mellan väst och USA måste återigen bli stark och kraftfull.
