Rysslands sommaroffensiv börjar med andnöd
Ukraina-vänner, här kommer som utlovat en detaljerad genomgång av läget vid fronten. Händelseutvecklingen följer i stort sett det scenario jag beskrev redan för en månad sedan. Genom sina förhandlingar med Trump lyckades Putin få igenom en tillfällig frist, något som han nu försöker utnyttja för en större sommaroffensiv. Men faktum är att den redan har börjat, om än svagt.
Civilbefolkningen under eld
Civila lider under en ny taktik från Ryssland: massiva drönaranfall. Inte bara mot militär infrastruktur, utan också mot bostadsområden, fabriker och elnät. Det brinner i städerna, strömmen bryts om nätterna, skolor slås ut.
Något som vi har fått lära oss genom historien är att bomba civila inte bryter ner befolkningen, det stärker deras kampvilja. Ryssland har också börjat få smaka på sin egen medicin, dock inte mot civila mål. Ukraina har under de senaste dagarna skickat vågor av drönare långt in i Ryssland och ända in i Moskva.
Donetsk regionen är den strategiska nyckeln
Läget i Sumy och Kursk-regionerna har jag redogjort för tidigare, så vi lämnar det därhän. Det står klart att Kreml inte hyser några illusioner om att kunna ockupera Zaporizjzja- eller Kherson-regionerna, varken i sommar eller inom överskådlig framtid. Istället har man fokuserat allt på Donets-kregionen, med den strategiska målsättningen att ta kontroll över agglomerationen Konstjantynivka, Druzjkivka, Kramatorsk och Slovjansk.
Pokrovsk
Men verkligheten är en annan. För närvarande har ockupationsstyrkorna ingen reell kapacitet att gå till anfall mot dessa städer. Fokus ligger istället på Pokrovsk, som är en stad som ska erövras innan man ens kan börja drömma om nästa steg. Om det huvud taget kommer något nästa steg?
Och redan där, vid Pokrovsk, är läget katastrofalt. Offensiven därifrån, både från sydväst och norr, har kostat Ryssland enormt i manskap. Även de egna propagandisterna chockas över förlusterna. De rapporterar att man tvingas kasta in allt; drönaroperatörer, artillerister, kockar, skadade – i våg efter våg av anfall. Spärrstyrkor och exekveringar av soldater som vägrar lyda är nu vardagsmat.
Symbolik framför strategi
Jag läser och ser några kända Pro-Ukrainare-Youtubare som är ängsliga över den senaste ryska-framgången vid Nova Poltovka-fronten? Vilka vinster? Väldigt obetydliga. Ett halvt jordbrukssamhälle, en liten skogsdunge, det är vad man har uppnått på en vecka, till priset av tusentals stupade. Och det är rysk statsmedia som säger detta, inte jag eller västlig press.
Det finns två ”gafflar” i Pokrovsk-fronten. Den ena är det politiska suget att ”bara ta sig in” i Dnipropetrovsk-regionen, om så bara med en kilometer. Det skulle ge ett symboliskt genombrott. Men strategiskt är det meningslöst. Att försöka båda riktningarna samtidigt är rent självmord, givet resursbristen.
Konstjantynivka är fortfarande långt bort
Norr om Pokrovsk handlar det om att försöka nå vägen till Konstjantynivka, men det är som att gräva sig fram genom betong. Resultaten är marginella, förlusterna massiva. Och även om man vill omringa Pokrovsk via Myrnohrad, så är det långt kvar och terrängen är förberedd av ukrainska styrkor. Att försöka båda alternativen på samma gång? Det finns inte ens på pappret.
Alla ryska ”framgångar” vid Pokrovsk följer samma mönster: kasta in allt, ta några hundra meter, tömma reserverna. Därefter tvingas stanna upp eller möta ukrainska motanfall. Det har redan hänt, flera gånger.
Ett strategiskt misslyckande i slow motion
Man kan därför utesluta att denna del av fronten på något sätt kan förstärka angreppen mot Chasiv Yar eller Toretsk. Drömmen om en storoffensiv mot Konstjantynivka? Den är lika långt borta som den var för ett år sedan.
Slutsats: Rysslands sommaroffensiv börjar med flämtningar och utmattning. Det är ett strategiskt misslyckande. Ja, ryska styrkor avancerar, men med fruktansvärda förluster.
1 % av Ukraina till vilket pris?
Sedan 2023 har Ryssland lyckats ta 1 % av Ukrainas territorium. En (!) procent. Till priset av oersättliga förluster i människor och utrustning. Det finns inget sätt att kompensera dessa förluster. Ekonomin förvärras, en höst-vinterkris är oundviklig.
Den ”feta nordliga gnagaren”, som ryssarna själva ibland skämtar om, den kommer inte längre smygande. Den rusar fram med ett flin. Det är inte dags att fira än, de kommande sex månaderna kommer bli mycket tuffa för Ukraina, med många stupade ukrainska soldater, men riktningen är tydlig. Inte ens Putins flörtande med Trump kommer hjälpa längre. Det ser man, även i Peking.
