Före detta Donbas-ledare: ”Det hade varit bättre att aldrig starta kriget”
Pavel Gubarev, en av de mest framträdande personerna i inledningen av den ryskstödda separatiströrelsen i östra Ukraina 2014, har nu tagit avstånd från den så kallade ”särskilda militära operationen” i Ukraina. I ett längre framträdande riktar han svidande kritik mot både syftet, genomförandet och de styrande i Moskva. Han beskriver ett meningslöst krig som maler sönder både armén och samhället utan att skapa några tydliga resultat.
”Hur den ‘Särskilda militära operationen’ började – och hur det går… Det hade varit bättre att inte starta den alls,”
Säger Pavel Gubarev
Gubarevs kritik biter särskilt hårt eftersom han själv varit en viktig del av den tidiga ryska expansionen i Donbas. Under flera år sågs han som en symbol för ”den ryska våren”, med löften om frigörelse från Kievs styre och en framtid inom det ryska riket. Men i dag menar han att det som en gång kallades ett befrielseprojekt har förvandlats till ett destruktivt och planlöst slaktande utan strategiskt syfte.
Kriget saknar framsteg och riktning
Enligt Gubarev befinner sig kriget i ett låst läge, där ryska styrkor pressas fram i upprepade vågor av frontalangrepp (ofta med stora förluster som följd) utan att vinna avgörande mark. Till skillnad från andra historiska konflikter där Ryssland visat på militär skicklighet och uthållighet, pekar han på en total avsaknad av taktisk framgång i Ukraina. Kriget har stagnerat, och tröttheten märks på alla nivåer, från soldater vid fronten till befolkningen i Ryssland.
Han beskriver en återvändsgränd där frontlinjerna förblir i stort sett oförändrade, samtidigt som nya mobiliserade trupper kastas in i strider som mest påminner om köttkvarnar – där syftet snarare verkar vara att upprätthålla ett narrativ än att vinna faktiska slag.
Otydliga mål och brist på strategi
En central punkt i Gubarevs kritik är bristen på tydliga och realistiska mål. Vad det egentliga syftet med kriget är – om det handlar om territoriell annektering, regimskifte i Ukraina, eller något annat, förblir oklart, menar han. Och om Ryssland faktiskt vill kontrollera nya områden, väcks frågor om hur dessa ska styras, integreras och befolkas. Det finns inga planer, inga samhällsstrukturer och ingen strategi för återuppbyggnad.
Dessutom ifrågasätter han varför inte centrala militära mål, såsom Ukrainas försörjningslinjer eller politiska beslutsfattare – har slagits ut. Den ryska krigsföringen framstår därför som varken total eller fokuserad, utan snarare som ett utdraget och blodigt status quo.
Ett elitstyre utan ansvar
Pavel Gubarev sparar inte heller på kritiken mot den politiska ledningen i Moskva. Enligt honom finns det ett totalt ointresse från makthavarnas sida att hantera de enorma förlusterna på rysk sida, dvs i form av dödade soldater och samhällsekonomiska konsekvenser. Han beskriver Rysslands styrande elit som en slags modern feodaladel, där makt och tillgångar koncentrerats till ett fåtal medan resten av befolkningen förväntas bära bördan av kriget.
Ett tydligt exempel han lyfter fram är situationen i Tjetjenien, där regionens ledarskap, med Ramzan Kadyrov och hans utvalde efterträdare, har en särskild ställning och tillgång till resurser som få andra delar av landet kan räkna med. Denna obalans förstärker bilden av ett Ryssland där lojalitet uppåt premieras mer än ansvar gentemot folket.
En förändrad symbol
Att just Pavel Gubarev uttrycker denna typ av kritik har väckt uppmärksamhet, inte minst i ryska nationalistiska kretsar. Som en av de mest profilerade aktörerna under den första fasen av kriget i östra Ukraina var han länge en ikon för den ryska expansionen. Hans avståndstagande från dagens krigföring och ledarskap speglar den ökande frustration som finns bland både veteraner och civilbefolkning över krigets förlopp och konsekvenser.
Tidigare har han även uppskattat de ryska förlusterna till omkring en miljon människor, ett uttalande som ifrågasatts men samtidigt speglar den djupa oro som finns bland många anhängare till den så kallade ”ryska våren”. Han har också varnat för att militären i framtiden kan komma att ifrågasätta ledningens legitimitet, särskilt om kriget fryser fast i ett odefinierat dödläge.
Sammanfattning
Som svensk frivillig som följt kriget på nära håll ser jag Pavel Gubarevs uttalanden som en tydlig signal om att missnöjet börjar sippra fram även inom Rysslands egna led. När personer som en gång var starka förespråkare för den ryska expansionen nu öppet ifrågasätter både kriget och ledarskapet, visar det att sprickorna blir allt svårare att dölja. Vi ser fler röster inifrån Ryssland (har även skrivit om ”Igor Girkin belyser att Ryssland redan har förlorat”) som inte längre tror på kriget och det är ett tecken på att narrativet inte längre håller.
Att kritiken dessutom kommer från profiler med nationalistisk bakgrund tyder på att det inte bara är liberala dissidenter som opponerar sig, utan även de som tidigare varit lojala mot Kremls vision. Det stärker vår tro på att det ryska stödet för kriget sakta men säkert urholkas.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
