Ett ödesdigert misstag i Kyiv
När Ukrainas parlament skyndsamt bereder sig på att rösta om en ny lag för att stärka oberoendet hos antikorruptionsmyndigheterna NABU och SAP, sker det under ett tryck som är allt annat än idealt.
Protester har blossat upp i flera ukrainska städer, och oavsett vilka intentioner president Zelenskyj har, så är det tydligt: detta är en inrikespolitisk kris och det är en kris som Ryssland kommer att utnyttja till fullo.
En självförvållad förtroendekris
Det råder inget tvivel om att det ukrainska folket har reagerat kraftigt mot de förändringar i antikorruptionslagstiftningen som initialt tolkades som ett försök att minska transparens och öka presidentmaktens inflytande. Zelenskyj och hans administration verkar nu backa, eller åtminstone försöka ”städa upp” efter en lagstiftningsprocess som skapade en storm.
Presidentens senaste tal indikerar en vilja att återupprätta det skadade förtroendet. En ny lag som är framtagen i samråd med rättsväsendets aktörer som ska återställa oberoendet för antikorruptionsorganen. Han talar om att skära ned på byråkrati och beordrar omedelbar granskning av statliga utgifter.
Men frågan kvarstår: varför hamnade man här överhuvudtaget? I ett krig där Ukraina kämpar för sin existens mot en brutal angripare, har man inte råd med interna politiska felsteg av denna magnitud.
Kreml jublar och iscensätter en propagandakampanj
Samtidigt pågår något betydligt allvarligare än en laglig teknikalitet: Ryssland har inlett en storskalig informationsoperation med syfte att underminera Ukraina inifrån. Den ukrainska utrikesspionagetjänsten (SZRU) rapporterar att samtliga ryska säkerhetstjänster, statskontrollerade medier, bloggare och propagandister nu fokuserar på att förstora, förvränga och exploatera protesterna.
I deras narrativ är detta inte bara inrikes ukrainsk debatt det är ett ”anti-amerikanskt uppror”, en ”utrensning av västligt inflytande”, ett bevis på att Ukraina håller på att falla sönder. I flera europeiska och amerikanska mediekanaler märks redan spår av denna kampanj, där citat från västliga diplomater rycks ur sitt sammanhang för att så misstro och splittring.
Rysslands mål är glasklart: att minska det västliga stödet till Ukraina, skapa interna konflikter och försvaga moralen, både bland befolkningen och inom statsapparaten.
En oväntad paus i ryska attacker – av cynisk strategi
En anmärkningsvärd sidoeffekt av protesterna är att Ryssland tillfälligt har dragit ned på raket- och drönarattacker mot ukrainska städer. Det är inte av humanitära skäl, utan ren krigföring: Kreml vill att demonstrationerna fortsätter. Ju längre folk står på gatorna i protest mot regeringen, desto bättre för Moskva. Ett internt splittrat Ukraina är ett svagare Ukraina och därmed en enklare motståndare.
Det är talande att Putins militär valt att låta bli att utnyttja folksamlingar som mål. I normala fall skulle civila mål beskjutas utan pardon. Den strategiska tystnaden säger allt.
En farlig signal till omvärlden
Detta är inte bara ett problem för Ukraina. Det skickar också fel signaler till väst. EU och USA har sedan krigets början stått bakom Ukraina just för att landet valt västlig integration, demokrati och rättsstatens principer. När dessa principer ifrågasätts inifrån, när antikorruptionsarbete undermineras (även tillfälligt) och urholkas det moraliska fundamentet för det västliga stödet.
Kreml vet det. Därför utnyttjar man varje tillfälle att måla upp en bild av kaos, av korruption, av en stat som inte är värd att stödja. Att president Zelenskyj nu agerar för att rädda situationen är bra, men det borde aldrig ha behövts.
Demokratin i Ukraina måste bestå
Ukraina är fortfarande en demokrati och protesterna bevisar just detta. I Ryssland hade demonstranter arresterats eller försvunnit. Men att Ukraina är öppet och fritt är både dess styrka och dess sårbarhet.
Det är därför än viktigare att den politiska ledningen hanterar dessa frågor med yttersta försiktighet och respekt för folkets röst. Det ukrainska folket slåss inte bara för territorium, de slåss för en annan framtid, där rättsstat, ansvar och folkvilja står över personlig makt och partipolitiskt spel.
Sammanfattning
Att Ukraina har antikorruptionsmyndigheter som fungerar är inte bara en teknisk fråga. Det är en existentiell fråga och för landets överlevnad, för västs fortsatta stöd och för att stå emot rysk propaganda.
Zelenskyjs försök att reparera skadan är välkommen, men skadan är redan delvis skedd. Ryssland ser sin chans och agerar därefter. Nu krävs enighet, tydlighet och ansvar från Ukrainas ledarskap.
Vägen till seger i detta krig går inte bara genom frontlinjerna, den går också genom förtroendet mellan folk och stat. Den får inte brytas.
