Lägesbild juli 2025: När vänder kriget och till vilket pris?
Just nu flödar det av motstridiga nyheter om fronten i Ukraina. För den som följer utvecklingen nära blir det nästan en känslomässig berg-och-dalbana. Ena dagen rapporteras ukrainska genombrott, nästa dag pratar västliga ledare om förhandlingar och vapenvila. Mitt i detta, försöker jag förklara vad som är verklighet, och vad är önsketänkande?
Polens premiärminister Donald Tusk har nyligen sagt att han ser tecken på att kriget kan avslutas inom kort. Men det är inte första gången han säger det. Samma optimism uttryckte han redan hösten 2024. Det är, i bästa fall, spekulation. I verkligheten kommer Vladimir Putin att ge order om eldupphör först när två saker inträffar:
- Den ryska ekonomin kraschar till den grad att hans regim riskerar att rasa samman.
- Fronten kollapsar militärt och det uppstår vad ryssarna själva kallar ett ”negativt anfall” dvs alltså reträtt.
Sumy: Ukrainsk briljans i defensiv strategi
Vid Sumy-fronten har Ukraina visat ett skolboksexempel på hur man först försliter fiendens offensiva resurser, för att sedan vända till anfall när motståndaren är som svagast. Den ryska sidan slängde in styrkor efter styrkor i meningslösa stormanfall. När även reserverna var uttömda, slog Ukraina tillbaka med precision.
En särskilt talande episod: ett utmattat ukrainskt förband lyckas befria en by efter hårda strider. De är på gränsen till sammanbrott, men håller försvarslinje. I den ryska stabens plan är det nu dags att ”ta tillbaka” byn, med hjälp av två stora tjetjenska enheter, som siktar på att spela in TikTok-videor och marschera framför kameran. Men då anländer ukrainska reserver, och Kaadyroviterna vägrade att strida. Istället skickades vanliga rysk infanteri fram, som maldes ner i ännu ett självmordsanfall.
Pokrovsk: Motstånd under press
Samtidigt är läget i Donbas, särskilt runt Pokrovsk, betydligt mer pressat. Ryssarna försöker inte ta själva staden direkt, men det skulle bli ett nytt Chasiv Yar eller Toretsk, med höga förluster. Istället försöker de omringa hela Pokrovsk-Myrnohrad-området norrifrån, för att avskära logistiken och bana väg mot Konstiantynivka.
Ryssland har under den senaste tiden börjat tillämpa en ny taktik vid frontlinjen i Pokrovskområdet. Istället för att genomföra större offensiver använder man sig av små, rörliga grupper om två till fyra soldater, så kallade sabotage- och spaningsgrupper (DRG). Dessa tar sig in i staden med syftet att slå ut enstaka ukrainska soldater eller positioner, och försvinner därefter snabbt innan de hinner lokaliseras.
Denna taktik har visat sig vara effektiv för att skapa osäkerhet och psykisk påfrestning bland de ukrainska försvararna i staden. Eftersom grupperna agerar i det dolda, ofta under nattetid men även mitt på ljusa dagen, så har ukrainska styrkor haft stora svårigheter att upptäcka och neutralisera dem. Det har även förekommit rapporter om förväxlingar där ukrainska soldater, i stressiga och osäkra situationer, har öppnat eld mot egna enheter i tron att det rört sig om ryska sabotörer.
Denna typ av asymmetrisk krigföring skapar stor oro bakom frontlinjen och tvingar Ukraina att sprida resurser för att bevaka och kontrollera ett bredare område, vilket i sig påverkar uthålligheten i försvaret av Pokrovsk.
Dock lider ryssarna enorma förluster och saknar nu tillräckligt med fräscha reserver. Men de har fortfarande omkring 110 000 soldater i området och det räcker för att fortsätta pressa framåt, långsamt, med blod och järn.
Mobiliseringsfrågan bränner
I det tysta brottas Ukraina med ett annat problem: brist på folk. Det är inte ett problem med soldaternas mod eller officerarnas kompetens. Det är helt enkelt för få som slåss. Och detta är inte frontens fel. Det är ett strukturellt problem. Det går inte längre att gömma sig bakom hänvisningar till konstitutionen eller populistiska argument om att ”låt politikerna ta värvning först”.
Utan tillräcklig mobilisering kommer inte ens den mest heroiska försvarsviljan räcka. Och utan uthållighet, tappar man till slut både mark och initiativ.
Vändpunkten närmar sig men till vilket pris?
Putin kommer inte att avsluta detta krig av välvilja. Han behöver tvingas. Antingen av ekonomiskt sammanbrott, eller av militärt nederlag. Just nu håller Ukraina emot, och på vissa fronter slår man tillbaks med styrka. Men det kostar. I liv, i moral, och i framtida uthållighet. Jag förespådde att detta år skulle bli det tuffaste året för Ukrainarna och detta stämmer, Läs: 2025 blir ett avgörande år för Ukraina.
Kriget närmar sig ett avgörande skede. Frågan är bara: vem betalar priset först?
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
