Intensiva strider i Donetsk och fortsatt press mot Kupiansk
Ukraina-vänner under September har månaden blivit den mest avgörande på länge i kriget. I Donetsk-regionen pressar Ryssland med små infanterigrupper istället för massiva pansaranfall, medan Ukraina med drönare och snabba motoffensiver kämpar för att hålla linjerna. Striderna vid Pokrovsk, Lyman och Kupiansk visar att båda sidor satsar allt just nu.
Nya ryska taktiker
Ryssland har i stort sett övergett massiva frontalangrepp med våg efter våg av pansar, som vi såg vid Bachmut och Avdiivka. Istället satsar man nu på små grupper av infanteri som försöker smyga sig mellan de ukrainska försvarslinjerna. Ofta sker detta nattetid under skydd av ”antidrön-filtar” eller till och med i civil klädsel. Om grupperna lyckas ta sig fram, gräver de snabbt ner sig och väntar på förstärkningar.
Ukraina möter detta med intensiv drönarövervakning och snabba motoffensiver av mobila grupper. Men bristen på numerärt övertag gör uppgiften svår dvs fienden har helt enkelt fler soldater att slänga in i dessa operationer.
Kupiansk
Striderna i Kupiansk fortsätter på de nordvästra utkanterna av staden. Ryssland skickar ständigt över nya trupper via Oskil-floden, men eftersom forceringen är den mest sårbara punkten undviker man att använda tung utrustning. Istället rör sig våg efter våg av infanteri. Ukrainska försvarare har hittills lyckats hålla ställningarna, men pressen är fortsatt hård.
Lyman
Vid Lyman och Yampil är situationen än mer komplicerad. Här har ryssarna lyckats krypa fram steg för steg med samma infiltrationstaktik, som jag beskrev ovan. Än så länge har Ukraina inte kunnat stoppa deras framryckning helt eller genomföra en större motattack. Målet för fienden är tydligt: att pressa vidare mot Lyman, Yampil och Dronivka. Läget här beskrivs som det mest kritiska just nu.
Pokrovsk och Dobropillia
Runt Pokrovsk utkämpar Ryssland för närvarande tre avgörande operationer som tydligt visar hur pressad deras strategi blivit. Först finns ansträngningarna att omringa själva staden dvs ett mål som både har militär och symbolisk tyngd.
Parallellt försöker de återuppta framryckningen mot Dobropillia, ett steg som i teorin skulle kunna öppna vägen mot den större agglomerationen längre västerut. Men det mest kritiska är kampen för att stoppa den ukrainska motoffensiven, som hotar att omringa hela den ryska 51:a armén.
Just detta scenario framstår som den största risken för Kreml. Om en hel armégrupp hamnar i en ”kittel” skulle det inte bara vara ett allvarligt militärt bakslag utan också en propagandakatastrof i en tid då Moskva desperat söker visa upp framgångar.
För att undvika detta har Ryssland tvingats sätta in reserver som från början var avsedda för en större offensiv mot Kramatorsk och Konstantynivka. Den resursförflyttningen säger mycket: istället för att expandera sina operationer tvingas Ryssland binda upp sina styrkor i defensiva åtgärder för att undvika kollaps.
Det innebär att Pokrovsk-fronten inte längre bara är en lokal strid om territorium, utan en strategisk flaskhals där framtiden för hela den ryska kampanjen i Donetsk kan avgöras..
Slutsats
September blir en månad av maximalt tryck och avgörande strider. Ryssland satsar på sitt numerära övertag i infanteri och försöker pressa fram resultat i Donetsk innan tiden och resurserna rinner ut. Ukraina svarar med hög effektivitet i drönaroperationer och motoffensiver, men obalansen i manskap gör kampen svår.
Det står klart: de kommande veckorna blir avgörande för vem som tar initiativet i kriget.
