Ryssen tog värdefulla underrättelse dokument
Det är förståeligt att uppmärksamheten i dag riktas mot de hårda ryska attackerna mot Kiev. Men utvecklingen i Huljajpole förtjänar minst lika seriös analys, eftersom den visar på ett återkommande och farligt mönster. Inga sensationer, inga överraskningar dvs snarare ett förlopp som varit fullt förutsägbart för den som följt frontens dynamik.
En betydande del av territoriet gick förlorad, men inte hela byn! Det som förlorades var försvarsställningar och en kommandoplats, där både dokument, utrustning och sambandsmedel lämnades kvar. Något som jag skriv i rapporten ”Ryskt genombrott i Huljajpole”. Detta är en typ av händelse som inte ska beskrivas som en liten och obetydlig händelse.
Det som hände är verkligen inte bra, samtidigt så är det också klantigt av ryssen att avslöja att det fick tag på all detta material. Ryssen hade i tystnad kunnat utnyttjat detta, utan Ukraina fick information om händelsen. Jag förstår att ryssen vill visa upp materialet i propaganda syfte, samtidigt som fienden avslöjar sin upptäckt, så kommer Ukrainas underrättelsetjänst att försöka snabbt ändra på den militära underrättelsen, så att värdet av den ryska upptäckten inte blir mer värd än toapapper.
Problemet ska dock inte bagatelliseras. Att administrera om allt, tar tid och det är verkligen inte bra och det bör inte hända.
Hur kunde detta hända?
Dock går det att förstå hur situationen uppstod. När en stad kan angripas längs tio gator, men försvararen bara har manskap för att täcka fem, är det matematiskt ofrånkomligt att fienden till slut dyker upp i ryggen. Ett ryskt intrång skedde också förhållandevis djupt, vilket skapade osäkerhet och stress. Panik är inte ovanlig i sådana lägen. Det är mänskligt. Men det finns en avgörande skillnad mellan att retirera under tryck och att överge positioner utan strid, utan förstörelse av sambands- och ledningsresurser.
Enligt uppgifter från befäl på plats skedde tillbakadragandet inte efter hårda strider, utan som en följd av panik och bristande ledarskap. Det framhålls att den ryska gruppen som tog sig in i staden bestod av så få som tre soldater? Som också var utan direkt kontakt till den rysk support. Deras uppgift var inte att hålla terräng, utan att skapa kaos och psykologisk kollaps. I det avseendet lyckades de fullt ut. Det fanns tillräckligt med ukrainska soldater i området för att slå tillbaka en sådan grupp, men osäkerheten tog överhanden.
Elitförband kallas in för sent vid Huljapole
Det är ett mönster som blivit bekant. När någon annan har misslyckats, kliver de mest stridsvana och motiverade förbanden fram, ofta direkt från transport, och kastas in i strid under de sämsta tänkbara förutsättningarna. 225:e stormregementet är välkänt för detta. De är disciplinerat tränade, mentalt starka och kapabla att hålla terräng där andra inte klarar det.
Problemet är bara att även de bästa förbanden har gränser. Att stoppa ett genombrott är en sak. Att ta tillbaka förlorade positioner i urban miljö, efter ett oorganiserat tillbakadragande där fienden hunnit befästa sig och ta över infrastruktur, är en helt annan. Den som förlorar initiativet i sådana lägen förlorar ofta också möjligheten att återställa utgångsläget, oavsett hur kvalificerade förstärkningarna är.
Detta är kärnan i problemet. Under lång tid har man förlitat sig på att akuta kriser ska kunna lösas genom att flytta elitförband från en front till en annan. Ibland har det fungerat. Ibland har det sett ut som ett mirakel. Men varje gång sker det till ett högt pris, och varje gång minskar marginalerna. I Huljajpole verkar brandkåren ha anlänt för sent. Genombrottet kommer sannolikt att stoppas, men det som förlorats kommer inte att tas tillbaka.
Ukraina har en viktig fråga att ställa sig; varför systemet tillåter att sådana situationer uppstår gång på gång. Frånvaron av fungerande tidig varning, realistisk lägesrapportering, tydliga reträttlinjer och konsekvent ledning, det gör att varje lokal kris riskerar att bli strategisk. Det gäller inte bara striderna på fronten, utan hela Ukrainas sätt att hantera mobilisering, försörjning, personalpolitik och moral.
Huljajpole är inte ett isolerat misslyckande. Det är en påminnelse om att även det starkaste försvaret kollapsar om strukturerna bakom inte håller. Att släcka bränder är nödvändigt. Men utan ett fungerande brandskydd brinner huset förr eller senare ner.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
