Moskvas planer pressas från flera håll
När man betraktar helhetsbilden av kriget just nu börjar en tydligare mosaik framträda. Frontläget, de ekonomiska faktorerna och den geopolitiska utvecklingen pekar alla mot samma sak, både Ukraina och Ryssland förbereder sig för en ny fas i kriget under vårens och sommarens kampanjer.
Utvecklingen i Mellanöstern har i viss mån spelat Ryssland i händerna. Konflikten där har tillfälligt flyttat delar av USA:s och Europas uppmärksamhet bort från Ukraina. Samtidigt har stigande oljepriser gett Moskva ett visst ekonomiskt andrum i ett läge där statskassan pressas hårt av kriget.
Men denna effekt är begränsad.
Ukraina fortsätter nämligen att slå mot själva grunden för den ryska krigsindustrin. Attackerna riktas inte bara mot oljeraffinaderier och bränsledepåer utan allt oftare mot företag inom den ryska försvarsindustrin. Ett exempel är attacken mot elektronikföretaget Kremnij-El i Brjansk. Den typen av anläggningar producerar komponenter som är avgörande för modern vapentillverkning.
Pengar från oljeexport kan hjälpa till att finansiera kriget, men utan fungerande industriell produktion försvagas Rysslands förmåga att upprätthålla krigsinsatsen. Dessutom är det betydligt svårare att återuppbygga militär produktion under sanktioner än att reparera en oljedepå.
Frontläget
På marken ser situationen heller inte särskilt gynnsam ut för de ryska styrkorna.
I området kring Dnipropetrovskregionen har ukrainska styrkor i stort sett stabiliserat situationen och pressat tillbaka ryska försök till framryckningar. Den ryska generalstaben försöker nu bedöma vad Ukrainas nästa steg kan bli: om offensiva operationer fortsätter i denna riktning eller om reserver kommer att omfördelas till andra sektorer.
Problemet för Moskva är att nästan alla tänkbara scenarier innebär risker.
På flera andra frontavsnitt saknas tydliga framsteg. I stället handlar striderna ofta om små taktiska rörelser där frontlinjen knappt förändras men där förlusterna fortsätter att ackumuleras dag för dag.
I området kring Huliaipole har Ryssland visserligen uppnått vissa lokala framgångar, men dessa har varit mycket begränsade och kostat betydande resurser.
Personal och resurser
Det ryska ledarskapet har samtidigt deklarerat planer på att kraftigt utöka sin styrka i Ukraina. Målet är att rekrytera upp till 400 000 nya soldater och på sikt nå en total styrka på omkring 800 000 man.
Men det väcker flera frågor.
För det första är det oklart om Ryssland faktiskt kan rekrytera så många soldater. För det andra handlar det inte bara om rekrytering. Soldater måste utrustas, tränas, transporteras till fronten och försörjas logistiskt.
Även om rekryteringen skulle lyckas innebär det inte automatiskt en starkare armé vid fronten. Om förlusterna fortsätter i samma takt riskerar den totala styrkan i praktiken att minska snarare än öka.
Slitaget på offensiven
Ryssland försöker också öka trycket mot Sumyregionen i norra Ukraina. Dessa operationer består dock främst av mindre gränsövergångar och snabba räder som följs av reträtt.
Syftet verkar snarare vara att skapa oro och binda ukrainska resurser än att genomföra en verklig offensiv. För att etablera en större buffertzon saknar de ryska styrkorna helt enkelt tillräckliga resurser i området.
Samtidigt förbrukas ryska resurser på flera viktiga frontavsnitt.
Striderna kring Huliaipole och Orikhiv sliter på de förband som ursprungligen skulle användas i en framtida offensiv mot Zaporizjzja. På samma sätt binds styrkor upp i de hårda striderna kring Pokrovsk och Myrnohrad dvs förband som annars hade kunnat användas för operationer mot Dobropillja eller vidare mot Kramatorskområdet.
Konstantynivka är ett särskilt exempel där den ryska offensiven fortsätter att fastna i utdragna strider. Här förbrukas just de styrkor som var avsedda att storma staden.
Strategiska konsekvenser
En annan utveckling är att Ryssland i praktiken redan har tömt sina reserver i Khersonområdet. Förband som tidigare var stationerade där har successivt flyttats till andra frontavsnitt, bland annat till Huliaipole och Konstantynivka.
Det innebär att en större rysk offensiv för att återta hela Khersonregionen i praktiken har skjutits långt in i framtiden. Samma sak gäller sannolikt planerna på att ta kontroll över hela Zaporizjzjaregionen.
Det lämnar Donetskregionen som den enda realistiska plats där Moskva fortfarande kan försöka uppnå ett tydligt politiskt mål i kriget.
En allt snävare handlingsfrihet
Just därför ökar trycket på de ryska styrkorna att uppnå resultat i Donetsk.
Om Kreml inte kan visa någon konkret framgång riskerar den politiska berättelsen om kriget att bli allt svårare att upprätthålla inför den egna befolkningen.
Samtidigt blir de militära alternativen allt mer begränsade. Försök att öppna nya frontavsnitt, till exempel genom Belarus, skulle vara ett dramatiskt steg, men också ett riskfyllt sådant. Minsk har hittills visat mycket litet intresse för att dras in direkt i kriget.
Det gör att Ryssland i allt högre grad pressas in i en situation där de fortsätter slåss på flera fronter samtidigt, men utan den strategiska kraft som krävs för ett avgörande genombrott.
Och ju längre denna situation varar, desto mer slits de resurser som Moskva fortfarande har kvar.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
