Ingen fred ännu, verkligheten måste hinna ikapp Putin
Helgens diplomatiska offensiv mellan Washington, Moskva och Kyiv slutade ungefär som man kunde förvänta sig. Ukraina tvingades inte till någon kapitulation och något fredsavtal kom inte heller. Parterna vill tala om fred, men fortfarande på helt olika villkor. Kriget fortsätter därför tills verkligheten på slagfältet eller i den ryska ekonomin förändrar förutsättningarna.
Det har varit några intensiva diplomatiska dagar. Donald Trumps sändebud Steve Witkoff och Jared Kushner reste först till Moskva där de samtalade med Vladimir Putin i mer än tre timmar. Därefter reste de vidare till Kyiv för samtal med Volodymyr Zelenskyj. Vad blev då resultatet?
Det blev inget fredsavtal, ingen ukrainsk kapitulation och inget dramatiskt genombrott. Men jag tycker det heller inte blev ett helt fullständigt misslyckande. Det jag menar är att förhandlingarna verkar framför allt ha lyckats med en sak, att åter öppna en diplomatisk kanal som under en längre tid i praktiken stått stilla och kanske var det egentligen just det som vi som mest kunde hoppas på.
Ukraina såldes inte ut
Inför samtalen fanns det återigen farhågor om att Washington skulle försöka pressa Ukraina att acceptera ryska krav för att snabbt kunna presentera ett fredsavtal. Det verkar inte ha hänt.
Zelenskyj sade efter mötet i Kyiv att territoriella frågor fortfarande finns på bordet, men att sådana frågor endast kan avgöras på ledarnivå. Samtalen handlade också om säkerhetsgarantier, Ukrainas framtida försvar och ekonomiska garantier för återuppbyggnaden.
Ukraina har alltså inte accepterat att helt enkelt lämna de områden i Donetsk som Ryssland fortfarande inte lyckats erövra och det är en viktig detalj.
Putin har länge försökt få med detta i förhandlingsbordet dvs det hans armé ännu inte lyckats ta på slagfältet, något som Ukraina inte kommer ge upp enkelt.
Men något mirakel inträffade inte heller
Samtidigt ska vi inte lura oss själva åt andra hållet. Det finns fortfarande ingen fredsuppgörelse inom räckhåll.
Problemet är egentligen ganska enkelt. Ukraina vill ha en fred där landet överlever som en självständig stat, kan försvara sig och får säkerhetsgarantier mot en ny rysk invasion. Putin däremot vill fortfarande kunna beskriva kriget som en rysk seger och har inte visat någon vilja att ge upp sina centrala krigsmål.
Dessa två positioner går i dagsläget inte ihop. Därför kan alla säga att de vill ha fred och samtidigt mena helt olika saker.
Det är också därför helgens möten kunde vara konstruktiva utan att egentligen lösa någonting.
Man träffades, pratade och man konstaterade var problemen finns. Sedan fortsätter kriget.
Vad skulle kunna förändra situationen?
Krig slutar sällan för att två parter plötsligt inser att fred är trevligare än krig. Något måste förändras!
Vi kan naturligtvis spekulera kring en mängd oförutsägbara händelser. Putin kan försvinna. Den ryska regimen kan drabbas av en intern kris. Någon dramatisk händelse kan förändra hela kriget över en natt, men det är ungefär lika dumt som att bygga en analys på sådana scenarier som att planera familjens ekonomi efter en framtida lottovinst.
Det intressanta är därför vad vi faktiskt kan se och där finns framför allt två saker att följa. Fronten och den ryska ekonomin.
Den ryska segern syns fortfarande mest i propagandan
Putin fortsätter att beskriva den ukrainska fronten som om den befinner sig på gränsen till sammanbrott. Problemet är att kartan inte riktigt håller med honom.
Ryssland fortsätter att anfalla och har fortfarande initiativet på flera frontavsnitt. Det ska inte underskattas. Bara under det senaste dygnet rapporterades 237 stridskontakter och 43 ryska anfall i Pokrovskriktningen. Men någon kollaps av den ukrainska fronten ser vi inte.
Ryssarna fortsätter dessutom att presentera territoriella framgångar som inte alltid existerar i verkligheten. Putin hävdade exempelvis nyligen att Ryssland hade intagit Sviatohirsk. Några dagar senare stod den ukrainske generalen Andrij Biletskyj mitt i Sviatohirsk och spelade in en video framför det berömda klostret. Staden är fortfarande under ukrainsk kontroll.
Liknande överdrifter har förekommit kring Kupjansk, där ryska styrkor fortfarande försöker infiltrera och etablera positioner samtidigt som Ukraina håller både Kupjansk och Kupjansk-Vuzlovyj.
Det betyder inte att situationen är enkel för Ukraina, men det betyder att Putins berättelse om en ukrainsk armé på väg att kollapsa fortfarande är just en berättelse.
Donetsk är Putins stora mål
Det verkar samtidigt allt tydligare att Donetsk fortfarande står i centrum för Putins kalkyl, något som jag har poängterat länge.
Ryssarna vill kunna gå in i framtida förhandlingar med kontroll över hela Donetskregionen. Det skulle ge Putin något konkret att presentera hemma som resultatet av flera års krig och enorma ryska förluster. Problemet är dock tiden.
Ryssarna kontrollerar fortfarande inte hela regionen och de kvarvarande ukrainska försvarslinjerna innehåller några av de mest befästa områdena i hela Ukraina.
Ryska styrkor fortsätter att anfalla kring bland annat Lyman, Slovjansk, Kostiantynivka och Pokrovsk, men ukrainska styrkor genomför samtidigt motanfall på flera av dessa frontavsnitt.
Att Ryssland skulle kunna ta hela Donetsk på bara några månader framstår därför som väldigt svårt. Det är därför Putins egen propaganda riskerar att bli ett problem.
Om generalerna fortsätter att rapportera att den ukrainska fronten snart kommer att falla finns det få skäl för Putin att kompromissa. Varför acceptera det man redan har om armén lovar betydligt mer om några månader?
Mobilisering löser inte automatiskt problemet
Det spekuleras samtidigt mycket om en ny rysk mobilisering efter parlamentsvalet senare i september. Det är fullt möjligt att Ryssland behöver betydligt fler soldater, men ytterligare hundratusentals mobiliserade män innebär inte automatiskt att fronten plötsligt bryter samman.
De ska utbildas, utrustas, transporteras och organiseras. De behöver befäl, fordon, ammunition och logistik och framför allt har själva slagfältet förändrats.
Stora koncentrationer av soldater och fordon upptäcks snabbt av drönare och kan bekämpas långt innan de når de ukrainska linjerna. Därför har ryssarna under lång tid tvingats använda mindre infanterigrupper och infiltrationer snarare än de stora mekaniserade anfall vi såg tidigare i kriget.
Självklart kan fler soldater öka trycket, men de förändrar inte automatiskt krigets matematik.
Samtidigt fortsätter kriget långt bakom fronten
Ryssland har däremot lyckats betydligt bättre med en annan strategi, att terrorisera Ukraina civilbefolkning.
Robotar och tusentals Shahed/Geran-drönare används mot energisystem, industri, logistik och ukrainska städer. Inför vintern försöker Ryssland återigen göra livet så svårt för den ukrainska civilbefolkningen att kostnaden för fortsatt motstånd ska bli outhärdlig.
Men Ukraina står inte bara och tittar på. Den ukrainska kampanjen mot rysk olje- och bränsleinfrastruktur fortsätter. Raffinaderier långt inne i Ryssland angrips och Ukraina försöker systematiskt öka kostnaden för kriget på den ryska sidan. Det är en viktig utveckling.
För Ukraina kan inte vinna ett långvarigt krig genom att enbart skjuta ner ryssarnas robotar och drönare. Det är bättre att bekämpa bågskytten än försvara sig mot dess pilar.
Ryssland ökar produktionen av drönare och utvecklar snabbare och svårare varianter. Ukraina försöker samtidigt skala upp en ny generation billiga interceptordrönare som kan bekämpa dem utan att varje mål kräver en dyr luftvärnsrobot. Det är egentligen hela kriget i miniatyr.
Ryssarna försöker använda sin storlek och Ukraina försöker använda innovation. Den kapplöpningen kommer sannolikt att fortsätta även om diplomaterna börjar träffas oftare.
Putin behöver kunna sälja en seger
Det finns slutligen en faktor som är svårare att se på en karta och det är att Putin måste någon gång kunna förklara för den ryska befolkningen varför kriget tog slut, efter flera års propaganda går det knappast att säga att Vi försökte ta Kyiv, misslyckades, förlorade enorma mängder människor och materiel och går nu hem.
Det är därför viktigt för Putin att kunna ”rädda ansiktet”. Putin behöver inte nödvändigtvis uppnå alla mål han satte upp 2022. Men han behöver kunna konstruera en berättelse där Ryssland ändå vann.
Det är egentligen inte särskilt svårt.
Den ryska propagandan kan beskriva nästan vilket resultat som helst som en historisk seger. NATO besegrades. Ukraina ”demilitariserades”. Ryssland stod emot hela västvärlden. Donbas räddades. Det kan göra en efterkonstruktion som ser bra ut för den ryska befolkningen.
Problemet för Putin är snarare när han är beredd att nöja sig med den.
Verkligheten måste hinna ikapp Putin
Därför tror jag att helgens förhandlingar framför allt säger detta, att Diplomatin är återigen uppe på agendan, men förutsättningarna för fred finns ännu inte.
Putin verkar fortfarande tro att tiden arbetar för honom. Att den ukrainska fronten till slut kommer att ge vika. Att ytterligare några månaders attacker kommer att försvaga Ukraina. Att mer territorium kan tas innan nästa riktiga förhandlingsrunda.
Så länge han tror på det, finns det väldigt små incitament för honom att kompromissa.
Men verkligheten har en tendens att vara betydligt mindre samarbetsvillig än generaler och propagandister.
Om vintern passerar utan någon ukrainsk kollaps, om Ryssland fortfarande inte lyckas erövra hela Donetsk och om den ekonomiska pressen hemma samtidigt fortsätter att öka kan kalkylen börja förändras.
Kanske sker det i vinter. Kanske till våren. Kanske betydligt senare. Vi får se.
Men fred kommer sannolikt inte den dag Putin plötsligt blir fredsvän.
Den kommer när kostnaden för att fortsätta kriget blir större än värdet av det han fortfarande tror att han kan vinna.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
