Vad händer egentligen norr om Lyman?
Under flera månader har något pågått norr om Lyman som varit ovanligt svårt att följa från utsidan. Nu börjar ryska militärbloggare själva varna för att delar av ryssarna riskerar att omringas. Det intressanta är inte bara vad Ukraina kan ha lyckats åstadkomma , utan hur länge operationen verkar ha kunnat hållas utanför den offentliga bilden av kriget.
Det finns just nu ett område av fronten som jag (och många som följer denna konflikt) tycker är särskilt intressant att följa.
Norr om Lyman i Donetsk har Ukraina under en längre tid genomfört motanfall mot den ryska utbuktning som tidigare sträckte sig västerut mot Siverskyj Donets och Sviatohirsk. Under sommaren har området gradvis förändrats, men det har varit förvånansvärt svårt att förstå exakt vad som har hänt.
Nu börjar dock bilden sakta klarna.
Ryska militärbloggare rapporterar allt mer öppet om problem i området. En inflytelserik rysk militärbloggare varnar nu för att delar av ett ryskt regemente riskerar att bli avskurna. Vi kanske ska vara försiktiga med ordet omringning. Jag har ännu inte sett tillräckligt med bevis för att säga att ett större ryskt förband faktiskt är fullständigt omringat.
Men någonting har uppenbarligen gått väldigt fel för Ryssland i området, och kanske är den mest intressanta frågan inte hur många kvadratkilometer Ukraina har återtagit.
Frågan är hur det kunde ske så hemligt.
En operation som pågått i månader
Det finns uppgifter om att den ukrainska operationen i området egentligen har pågått sedan sommaren.
Polska OSW konstaterade redan i början av september att ukrainska motanfall norr om Lyman, kombinerat med problem för den ryska logistiken, hade tvingat ryska styrkor att lämna områden väster om floden Netryus.
Det riktigt intressanta var OSW:s bedömning av den ryska utbuktningen. Den riskerade att delas upp och skäras av från de huvudsakliga ryska styrkorna. Beroende på vilken karta man tittar på, kan den ryskkontrollerade eller omstridda ytan av området ha krympt med omkring 200 kvadratkilometer sedan juli.
Det är ingen enorm offensiv i klassisk mening, men i ett krig där frontlinjen på många platser flyttas några hundra meter åt gången är 200 kvadratkilometer långt ifrån obetydligt.
Var fanns de ryska förstärkningarna?
Om Ukraina under flera månader gradvis har tryckt tillbaka de ryska styrkorna, varför skickades inte tillräckliga ryska förstärkningar dit?
Ryssland har trots allt en enorm mängd informationskällor från fronten. Drönare, elektronisk övervakning, spaningsförband, satelliter och inte minst ett mycket omfattande nätverk av ryska militärbloggare.
På andra delar av fronten har dessa bloggare återkommande slagit larm när situationen försämrats och därigenom skapat ett offentligt tryck på den ryska militärledningen, men kring Lyman verkar något annorlunda ha hänt?
Flera av de större ryska-bloggarna beklagade sig om denna front! Jag och många med mig, funderar nu om ryssarna har eventuellt så dålig koll?
Putin stod 25 kilometer framför sin egen armé
Det kanske bästa exemplet på informationsproblemet kom från Vladimir Putin själv. Den 1 september hävdade Putin att ryska styrkor hade intagit Sviatohirsk. Det fanns dock ett problem. Ryssland hade inte intagit Sviatohirsk.
Några dagar senare publicerade befälhavaren för Ukrainas tredje armékår, Andrij Biletskyj, en video där han lugnt stod inne i staden framför det välkända klostret. Biletskyj beskrev dessutom Sviatohirsk som ett tryggt område för hans förband.
Till och med Kremlvänliga ryska militärbloggare tvingades erkänna att Putin hade fått felaktig information. Enligt ISW befann sig de närmaste bekräftade ryska positionerna redan tidigare omkring 13 kilometer från staden och efter de ukrainska motanfallen sannolikt ännu längre bort.
Rysslands president stod alltså och meddelade erövringen av en stad som hans egen armé inte ens befann sig i närheten av. Detta är mer än ett propagandaproblem, det är ett militärt problem.
När propagandan börjar förstöra kartan
Vi har tidigare skrivit mycket om rysk propaganda och överdrivna påståenden om framgångar vid fronten, men här finns en betydligt allvarligare dimension.
Om en militärledning rapporterar att en stad är intagen trots att den inte är det, skapar man en falsk bild av slagfältet för sin egen sida.
En rysk militärbloggare påpekade själv ett absurt problem med detta efter Putins uttalande om Sviatohirsk.
Om Ryssland officiellt hävdar att en plats kontrolleras av den egna armén blir det politiskt och organisatoriskt betydligt svårare att erkänna att ukrainska styrkor faktiskt finns där och därför behövs ingen förstärkning skickas dit.
Ännu värre blir det om närliggande förband planerar sina operationer utifrån samma felaktiga information. Plötsligt är propaganda inte längre bara något man riktar mot fienden. Man börjar helt enkelt lura sig själv.
Men hur kunde omvärlden missa operationen?
Här kommer vi till den andra delen av historien.
Det finns en vanlig föreställning om att det moderna slagfältet är fullständigt transparent.
Satelliter fotograferar fronten. Drönare filmar den. Telegram fylls med filmer från soldater. NASA:s branddata visar explosioner. Kommersiella satellitbilder kan köpas av privatpersoner. Därför uppstår lätt uppfattningen att stora militära operationer inte längre går att dölja.
Men Lyman kan vara ett ganska bra exempel på motsatsen.
Rykten om ukrainska framgångar har cirkulerat i veckor. Problemet har varit att de huvudsakligen kommit från mindre konton, vaga uppgifter från fronten och kartor byggda på ofullständig information. Det fanns dock andra tecken, men vissa tecken är inte samma sak som en helhetsbild.
ISW konstaterade så sent som den 8 september att organisationen ännu inte kunde bedöma den fulla omfattningen av Ukrainas motanfall kring Lyman. Man skrev dessutom något ovanligt intressant. Deepstate som är en kartplattform som många följer, underskattade och dolde sannolikt omfattningen av de ukrainska framgångarna.
Vi ser mycket men inte allt
Det här är också en nyttig påminnelse för oss som följer kriget dagligen. OSINT (analys av öppna källor) har revolutionerat hur vi kan följa ett krig.
Vi kan geolokalisera filmer. Identifiera fordon. Jämföra satellitbilder. Följa bränder vid raffinaderier och kartlägga frontförändringar ibland bara timmar efter att de inträffat. Det är helt galet! Men systemet har sina buggar.
Om Ukraina inte publicerar filmer, soldater håller tyst, militära förband inte berättar var de befinner sig och satellitbilderna inte visar tydliga förändringar kan en operation förbli mycket svår att förstå utifrån.
Det är först när fler pusselbitar blir offentliga som bilden börjar framträda och här kommer vi till något jag tycker är viktigt.
Det finns ibland en frustration bland oss som följer kriget, vi vill veta allt, men militära operationer ska inte genomföras för vår skull. Det ska vara för att ge soldaterna bästa möjliga möjlighet att lyckas och överleva.
En rysk drönaroperatör kan känna till ukrainsk aktivitet framför sin position utan att informationen når ett högre högkvarter. En lokal befälhavare kan förstå att något är fel utan att generalstaben inser omfattningen.
Putins påstående om Sviatohirsk visar ganska tydligt att information inte automatiskt färdas perfekt genom det ryska systemet.
Vi vet fortfarande inte hur operationen slutar
Det är samtidigt viktigt att inte springa före verkligheten åt andra hållet. Vi vet faktiskt ännu inte om den ryska ryst regemente är omringat? Vi vet inte exakt hur mycket territorium Ukraina återtagit och vi vet inte om Ryssland lyckas stabilisera situationen genom att skicka förstärkningar.
Reuters beskrev tidigare i veckan tecken på en framgångsrik ukrainsk operation kring Lyman, men analytiker betonade samtidigt att omfattningen fortfarande var oklar.
Det är ungefär där jag tycker vi ska se på situationen just nu. Dock verkar något positivt ha hänt.
Ibland är tystnaden också information
Det finns en märklig ironi i det här kriget. Vi har förmodligen tillgång till mer information om kriget, än mänskligheten någonsin har haft. Nästan varje dag kan vi se filmer från strider som inträffade bara timmar tidigare. Det skapar lätt illusionen att vi därför vet allt, men det gör vi inte.
Det som nu kommer fram kring Lyman kan bli ett intressant exempel på hur Ukraina lyckades genomföra en begränsad men betydelsefull operation samtidigt som stora delar av världen bara såg fragment av.
Kanske visar det sig om några veckor att framgångarna inte var så stora eller så kommer de visa sig att de var en av de större framgångarna som Ukraina har haft på flera år eller kanske något mitt emellan
Men en lärdom kan vi redan dra.
När ukrainska förband ber om tystnad kring en pågående operation behöver vi inte fylla tomrummet med spekulationer. Ibland är det så att det vi inte ser, kan vara en del av själva operationen.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
