Lavrov avslöjar Rysslands framtid
Sergej Lavrov mötte nyligen blivande ryska diplomater på MGIMO. Det blev en märklig blandning av ”nazism”, ekonomiska anklagelser och bitterhet mot väst. Men bakom propagandan finns också ett viktigt budskap, Ryssland förbereder sig på att konflikten med Europa kommer att fortsätta långt efter att kriget i Ukraina en dag tar slut.
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov besökte den 7 september MGIMO, Moskvas statliga institut för internationella relationer. Universitetet utbildar många av de människor som senare hamnar inom den ryska diplomatkåren, utrikesförvaltningen och statsapparaten. Man skulle därför kunna förvänta sig ett ganska nyanserat utrikespolitiskt resonemang.
Det blev dock inte riktigt så.
Lavrov hann under sitt framträdande anklaga Ukraina och Europa för nazism, hävda att Europa begår ekonomiskt ”harakiri”, anklaga väst för att försöka stjäla Rysslands partners och resurser och beskriva västvärldens hantering av den ryska skuggflottan som ”rån”.
Men bakom den ganska vanliga ryska propagandan fanns några uttalanden som faktiskt är värda att titta närmare på. För Lavrov berättade något om hur Kreml ser på världen efter kriget.
Kriget ska fortsätta tills ”nazismen” är borta
Lavrov började med ett av den ryska propagandans äldsta argument. Kriget i Ukraina måste enligt honom avslutas på ett sådant sätt att det inte längre finns någon ”nazism i Europa”. Här är det värt att stanna upp.
När Ryssland inledde den fullskaliga invasionen 2022 var ”denazifiering” ett av Putins uttalade mål. Mer än fyra år senare används alltså fortfarande samma begrepp. Problemet är att ingen riktigt vet vad det betyder.
Ukraina är en demokrati med flerpartisystem och en judisk president. Högerextrema partier har under många år haft mycket begränsat väljarstöd. Ändå fortsätter Moskva att använda ordet nazism. Varför gör Kreml de?
Om målet hade varit något mätbart (exempelvis kontroll över ett visst territorium) hade man också kunnat avgöra när målet var uppnått. ”Denazifiering” fungerar annorlunda.
Begreppet kan betyda vad som helst och därför kan kriget fortsätta så länge Kreml anser att det behövs.
Sybiha svarade med samma medicin
Ukrainas utrikesminister Andrij Sybiha behövde inte särskilt många ord för att svara.
Om målet verkligen är att utrota nazismen i Europa, skrev han, skulle den ”särskilda militära operationen” behöva genomföras i den europeiska delen av Ryssland. Det var naturligtvis en provokation. Men bakom skämtet finns också en intressant motsättning.
Ryssland beskriver sig självt som försvarare mot fascism samtidigt som landet för ett erövringskrig mot en granne, annekterar dess territorium och ifrågasätter Ukrainas rätt att själv bestämma sin politiska framtid. Moskva säger att andra länder inte respekterar Rysslands säkerhetsintressen.
Samtidigt har Ukraina uppenbarligen inte samma rätt att definiera sina.
Europa har tydligen begått ”harakiri”
Sedan kom ekonomin.
Lavrov hävdade att Europa genom att minska beroendet av rysk energi i praktiken begår ”harakiri”. Det finns en kärna av sanning som inte behöver döljas, som text förlusten av billig rysk gas har varit kostsam för delar av europeisk industri, inte minst den tyska. Energipriserna har varit ett verkligt problem och Europas omställning har inte varit gratis.
Men Lavrov utelämnar naturligtvis varför förändringen skedde. Europa vaknade inte en morgon och bestämde sig för att det vore roligt att förstöra en fungerande ekonomisk relation med Ryssland. Ryssland invaderade faktiskt Ukraina! Och därmed upptäckte europeiska regeringar ett ganska grundläggande säkerhetsproblem med att vara starkt beroende av energi från ett land som samtidigt bedriver ett stort krig i Europa.
Man kan kritisera Europas tidigare energipolitik. Det finns mycket att kritisera, men slutsatsen borde snarare vara att Europa gjorde sig alldeles för beroende av Ryssland från början.
”Vi har alltid haft köpare”
Lavrov försäkrade samtidigt studenterna om att Ryssland inte har några problem med sin energiexport, eftersom kunder finns dvs Ryssland säljer helt enkelt till andra kunder.
Även det innehåller en viss sanning. Ryssland har lyckats styra om stora mängder olja till framför allt asiatiska marknader. Kina och Indien har blivit betydligt viktigare kunder efter att Europa minskat sina inköp. Men här finns en intressant förändring som Lavrov inte gärna talar om.
Rysslands relation med Europa byggde åtminstone delvis på ett ömsesidigt beroende. Europa behövde rysk energi och Ryssland behövde den europeiska marknaden. När Ryssland i stället blir allt mer beroende av ett mindre antal stora asiatiska kunder förändras maktbalansen.
Visst Kina behöver Ryssland, men Ryssland behöver Kina betydligt mer.
Ryssland tänker inte byta sina resurser mot ”pärlor”
Ett av Lavrovs mer färgstarka uttalanden handlade om handel. Ryssland tänker inte, förklarade han, byta sina resurser mot ”pärlor”.
Bakgrunden var diskussionen om dollarn och västvärldens finansiella sanktioner. Lavrov hävdade att Ryssland inte självt övergav dollarn utan tvingades bort från delar av det västerländska finansiella systemet. Det är i grunden korrekt att sanktionerna kraftigt har förändrat Rysslands möjligheter att använda västerländska finansiella system, men även här finns en ironi.
Ryssland försöker frigöra sig från ett ekonomiskt beroende av väst genom att göra sig mer beroende av andra stora ekonomier.
Den ryska skuggflottan är tydligen utsatt för ”rån”
Lavrov var också upprörd över västvärldens åtgärder mot den ryska så kallade skuggflottan. Han beskrev dem som öppet rån.
Skuggflottan består av hundratals äldre tankfartyg som genom komplicerade ägarstrukturer, flaggbyten och olika mellanhänder används för att transportera rysk olja och kringgå eller försvåra västliga sanktioner.
Det intressanta är egentligen att skuggflottan överhuvudtaget behövs.
Före 2022 kunde rysk olja transporteras öppet med vanliga fartyg, finansieras genom etablerade banker och försäkras genom stora västerländska försäkringsbolag. I dag krävs ett parallellt system.
Kreml kan naturligtvis beskriva detta som ett bevis på hur framgångsrikt Ryssland anpassat sig till sanktionerna. Man kan också se själva behovet av systemet som ett mått på hur mycket kriget förändrat Rysslands ekonomiska relation med omvärlden.
Det ryska valet
Lavrov hann också varna studenterna för att väst försöker ”förmörka” det kommande ryska parlamentsvalet och ifrågasätta dess legitimitet. Det är ett ganska märkligt bekymmer?
Det verkliga problemet med ryska val är knappast vad någon västerländsk regering säger om dem.
Ryssland har under många år systematiskt monterat ned förutsättningarna för verklig politisk konkurrens. Ledande oppositionella har fängslats, tvingats lämna landet eller förbjudits från att delta politiskt. Oberoende medier har stängts eller tvingats utomlands och kritik mot kriget kan leda till fängelse.
Men ett demokratiskt val kräver mer än själva ritualen att stoppa en lapp i en låda. Det kräver att det faktiskt finns ett realistiskt alternativ till dem som redan styr.
”Väst ville aldrig se ett starkt Ryssland”
Sedan kom kanske den mest centrala delen av hela talet. Enligt Lavrov har väst aldrig velat se ett starkt Ryssland och det är ett återkommande tema i Putins Ryssland.
När landet möter motstånd beror det inte på vad Ryssland gör, utan det beror på vad Ryssland är dvs väst är emot Ryssland eftersom Ryssland är starkt.
Sanktionerna beror på att väst är rädd för Ryssland och NATO:s expansion beror på att väst vill omringa Ryssland, men här finns en betydligt enklare förklaring som sällan diskuteras i Moskva.
Problemet är kanske inte att grannländerna är rädda för ett starkt Ryssland. Problemet handlar istället om vad Ryssland gör med sin styrka. Vi behöver bara titta på historien och vad som hände i Georgien 2008, Krim och Donbas 2014 samt den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022.
Ju mer aggressivt Ryssland agerar mot sina grannar, desto fler av dessa grannar söker skydd hos NATO och därefter använder Moskva deras rädsla för Ryssland som bevis för att NATO är aggressivt.
Det blir ett självspelande piano.
Ryssland accepterar bara en ”balans mellan intressen”
Lavrov sade också att Ryssland aldrig kommer att acceptera överenskommelser där det saknas en balans mellan parternas intressen, det låter förstås helt rimligt. Problemet kommer när man frågar vad Moskva menar med balans.
Ryssland kräver rätten att få bestämma över sin egen säkerhet, samtidigt som Ukraina inte ska få bestämma över sin.
Ryssland kräver säkerhetsgarantier, men de länder som historiskt varit utsatta för rysk dominans ska acceptera att deras säkerhet begränsas för att Ryssland ska känna sig tryggt.
Där finns en grundläggande motsättning som varje framtida fredsuppgörelse måste lösa. En verklig balans mellan intressen innebär nämligen också att Ukrainas intressen räknas.
En sak tror jag faktiskt Lavrov har helt rätt om
Mot slutet av talet sade Lavrov något som jag tror kommer visa sig vara helt korrekt. Relationen mellan Ryssland och väst kommer aldrig att återgå till hur den såg ut före februari 2022. Det tror inte jag heller! Och det är kanske den viktigaste konsekvensen av Putins krig som ännu inte går att mäta i antalet förstörda stridsvagnar eller erövrade kvadratkilometer.
Ryssland hade före invasionen enorma ekonomiska relationer med Europa. Ryska företag arbetade på europeiska marknader. Europeiska företag investerade i Ryssland. Miljontals ryssar reste till Europa. Gasledningar knöt samman ekonomierna.
Mycket av detta är borta.´En del kan naturligtvis återkomma efter kriget, men förtroendet kommer ta mycket längre tid att reparera än en gasledning.
Lavrov talade egentligen om ett Ryssland efter kriget
Det är därför jag tycker att talet på MGIMO är intressant. Inte för att Lavrov ännu en gång pratade om nazister. Utan det intressanta är att Rysslands utrikesminister stod framför den generation som ska bli landets framtida diplomater och i praktiken sa ”- Vänj er, eftersom konflikten med väst kommer att fortsätta länge.”
Vi hörde från Lavrov att relationen till Europa kommer inte tillbaka och Ryssland måste bygga sin framtid därefter.
Det är en ganska dramatisk förändring för ett land vars ekonomi och politiska elit under flera decennier efter Sovjetunionens fall var djupt sammanflätade med Europa.
Putin startade kriget för att förändra Ukraina, men den största förändringen blev för Ryssland!
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
