Ukraina gjorde ryssarna blinda
Först slog Ukraina mot den ryska logistiken. Sedan började man skjuta ner spaningsdrönarna. När ryssarna förlorade ögonen över slagfältet kunde ukrainska stridsfordon börja röra sig. Nu börjar vi förstå hur Operation Vivaldi lyckades.
Vi har redan skrivit om Operation Vivaldi och den ukrainska motoffensiven norr om Lyman. Ukraina uppger att omkring 75 kvadratkilometer har rensats från ryska infiltrationsförband och ytterligare tio kvadratkilometer befriats. Framgångarna har dessutom stört den norra delen av Rysslands försök att komma runt Ukrainas stora försvarsbälte kring Slovjansk, Kramatorsk, Druzjkivka och Kostjantynivka.
Men ju mer information som kommer fram, desto mer intressant blir egentligen en annan fråga.
Hur lyckades Ukraina göra det?
Ryssland hade under lång tid och till stora kostnader pressat sig fram i området. Sedan lyckades Ukraina på relativt kort tid vända utvecklingen utan de enorma frontalangrepp och förluster som vi förknippar med många offensiver under det här kriget. Förklaringen verkar vara att ukrainarna inte började med att anfalla de ryska soldaterna längst fram.
Man började med att ta ifrån dem möjligheten att se slagfältet.
Två saker en modern armé inte klarar sig utan
Det finns naturligtvis hundratals saker som krävs för att genomföra en framgångsrik militär operation, men två av dem har blivit helt avgörande i Ukraina dvs information och kommunikation.
Du måste veta var fienden befinner sig, vart han är på väg och vilka förband som finns bakom fronten. Därefter måste informationen snabbt kunna skickas till artilleri, FPV-operatörer, befälhavare och soldater på marken. På dagens slagfält sköts en stor del av detta arbete av drönare.
Spaningsdrönarna hänger långt bakom och över fronten och observerar vägar, skogsbryn och öppna fält. När ett fordon upptäcks kan koordinaterna snabbt skickas vidare. Några minuter senare kan FPV-drönare, artilleri eller andra vapensystem slå mot målet.
Det är en av anledningarna till att stora mekaniserade offensiver blivit så svåra. Ett stridsfordon som för tjugo år sedan hade kunnat röra sig dolt bakom en skogsridå kan idag upptäckas av en liten drönare flera kilometer bort. Men vad händer om drönaren försvinner?
Ukraina började slå ut ögonen
Enligt Ukrainas 3:e armékår byggdes ett sammanhängande system upp för att bekämpa de ryska spaningsdrönarna. Luftvärnsförband från flera brigader, tillsammans med ukrainska drönarförband, började systematiskt jaga de ryska farkosterna.
Det här är en utveckling vi har följt länge. Ukraina bygger allt fler särskilda interceptor-drönare som inte primärt är tänkta att anfalla mål på marken utan andra drönare. Det förändrar allt i luftkriget.
Tidigare kunde en rysk spaningsdrönare kräva att Ukraina använde en dyr luftvärnsrobot för att skjuta ner den. Nu kan en relativt billig interceptor göra samma jobb.
En enda nedskjuten spaningsdrönare är naturligtvis ingen katastrof för Ryssland. Men om det sker systematiskt uppstår ett betydligt större problem. Luckor börjar uppstå i övervakningen och ryska förband får en allt sämre bild av vad som händer framför dem. Ukraina behövde dock inte göra hela fronten blind.
Det räckte att skapa mörker på rätt plats och vid rätt tidpunkt.
Men operationen började ännu längre bak
Samtidigt hade Ukraina redan börjat slå mot det som gjorde den ryska drönarkrigföringen möjlig.
Som vi skrev i vår första artikel om Vivaldi genomförde 3:e armékåren en omfattande kampanj mot den ryska logistiken. Först attackerades mål upp till ungefär 50 kilometer bakom fronten. Därefter utökades angreppen till omkring 120 kilometer.
Bränsle, ammunitionslager, transportvägar, ledningsplatser och annan infrastruktur bekämpades. Ryssland tvingades sprida sina lager och flytta delar av logistiken längre bak. Men nu framträder ytterligare en effekt!
Den ryska elektroniska krigföringen är beroende av elektricitet och använder ofta dieselgeneratorer. När Ukraina slår mot bränsleförsörjningen påverkas därför inte bara stridsvagnar och lastbilar. Även systemen som ska störa och bekämpa ukrainska drönare blir svårare att hålla igång. Det skapar en intressant kedjereaktion.
Slå mot bränslet, försvaga den elektroniska krigföringen. Därefter flyg fram egna drönare och skjut ner fiendens spaningsdrönare och plötsligt ser slagfältet annorlunda ut.
Sedan började stridsfordonen röra sig
Här kommer kanske den mest fascinerande delen av Vivaldi.
ISW rapporterar nu att ukrainska förband använde pansarfordon för att ta sig in i Serednie under operationen. Ukraina ska dessutom ha valt terräng där ryssarna inte trodde att tunga fordon kunde användas efter kraftiga regn. Fordonen anpassades för förhållandena och skickades fram från ett håll där ryssarna inte förväntade sig en mekaniserad framryckning.
Enligt den ukrainske bataljonschefen genomfördes framryckningen utan förluster.
Det är nästan motsatsen till hur vi vant oss vid att se mekaniserade operationer i Ukraina. Under de senaste åren har vi sett mängder av filmer där pansarkolonner upptäcks långt innan de når sina mål och därefter angrips av FPV-drönare, minor och artilleri.
Här lyckades Ukraina i stället skapa ett tillfälligt område där motståndarens observationsförmåga hade försämrats tillräckligt mycket för att stridsfordonen skulle kunna röra sig.
Ryssarna rapporterade om positioner de inte längre hade
Det finns dessutom en nästan absurd konsekvens av informationskriget kring Vivaldi.
Enligt ukrainska uppgifter fortsatte vissa ryska förband att rapportera uppåt att positioner hölls trots att ukrainska soldater redan befann sig där. Det passar väl ihop med ett problem som ryska militärbloggare själva återkommande beskrivit: kulturen med så kallade ”vackra rapporter”.
Lokala befälhavare vill inte rapportera misslyckanden. Framgångar överdrivs, problem tonas ned och territorium kan rapporteras som erövrat innan det faktiskt kontrolleras och därefter skickas informationen uppåt.
Vi såg det mest spektakulära exemplet när Putin själv meddelade att Ryssland hade erövrat Sviatohirsk trots att ukrainska styrkor fortfarande kontrollerade staden. Tänk er nu en kombinera av detta med förlusten av spaningsdrönare. Då får ryssarna en farlig situation.
Vad hände med Rubikon?
En helt annan sak! Rubikon har blivit ett av den ryska arméns viktigaste specialiserade förband för obemannade system. Förbandet har byggt upp stor erfarenhet och har på flera frontavsnitt varit ett allvarligt problem för Ukraina.
Enligt Ukrainas 3:e armékår utsattes Rubikons organisation i Lyman–Borovaområdet för systematiska attacker under förberedelserna för Vivaldi. Ukraina uppger att man slog mot förbandets logistik, ammunitionslager, drönarstartplatser, ledningssystem och erfarna operatörer. 3:e armékåren säger att förlusterna blev så stora att den ryska ledningen till slut drog bort Rubikon från området.
Det ska vi än så länge behandla som en ukrainsk uppgift. Exakt hur stora förluster Rubikon faktiskt drabbades av är svårt att verifiera oberoende, men själva förflyttningen är intressant eftersom Rubikon samtidigt dyker upp på andra delar av fronten där Ryssland förbereder nya operationer och det visar ytterligare en fördel med att angripa specialiserade förband. En vanlig infanterist kan ersättas relativt snabbt, men en erfaren drönarpilot är svårare att ersätta.
Ukraina hittade en svag punkt
Det här är kanske den enklaste förklaringen till hela Vivaldi. Ukraina hittade en svag punkt och koncentrerade sina resurser där.
Det låter självklart, men är betydligt svårare än det verkar. För att hitta en svag punkt måste du först ha en korrekt bild av motståndaren. Därefter måste artilleri, drönarförband, elektronisk krigföring, luftvärn, infanteri och mekaniserade förband kunna agera tillsammans.
En framgångsrik operation är alltså inte nödvändigtvis den där man har flest soldater. Det kan vara den där man snabbast lyckas samla rätt resurser på rätt plats. Det verkar vara precis vad Ukraina lyckades göra norr om Lyman.
Det är också därför jag tycker att vi ska vara försiktiga med att mäta Vivaldi enbart i kvadratkilometer.
Ukraina har officiellt talat om 75 kvadratkilometer som rensats från rysk infiltration och ytterligare tio kvadratkilometer befriat territorium. Det är betydande, men knappast några enorma områden på en karta över hela Ukraina. Den verkliga betydelsen ligger någon annanstans.
Rysslands framryckning kring Lyman utgjorde den norra delen av ett betydligt större försök att komma runt Ukrainas befästa stadsbälte i Donetsk.
I stället för att försöka storma Slovjansk och Kramatorsk rakt framifrån skulle Ryssland kunna komma runt försvarssystemet från norr och söder och hota de ukrainska försörjningsvägarna.
Vivaldi har enligt ISW gjort den norra delen av den planen ogenomförbar i dess tidigare form. Ryssland kan naturligtvis försöka igen och offensiven i Donetsk är långt ifrån över, men Moskva måste nu förändra sin planering och lägga resurser någon annanstans.
Det är en betydligt större effekt än några färgade kilometer på en karta.
En möjlig modell för framtida ukrainska offensiver
Det är här Vivaldi blir riktigt intressant!
Ukraina kan inte räkna med att regelbundet skapa enorma numerära överlägen. Ryssland har större befolkning och större materiella resurser. Ukraina måste därför skapa lokala och tillfälliga överlägen och kanske börjar vi nu se hur det kan göras.
Först angriper man logistiken långt bakom fronten. Sedan pressar man tillbaka den elektroniska krigföringen och bekämpar specialiserade drönarförband. Därefter skjuter interceptor-drönare ner fiendens spaningsdrönare och skapar luckor i övervakningen.
Först då börjar markförbanden röra sig.
Det är naturligtvis ingen magisk formel. Ryssland kommer att studera Vivaldi och anpassa sig precis som båda sidor har gjort under hela kriget. Nästa gång kommer motståndaren vara bättre förberedd, men operationen visar något viktigt. Efter flera år där drönare har gjort slagfältet allt mer transparent har Ukraina visat att transparensen faktiskt går att påverka.
Man behöver inte gömma en hel offensiv. Det kan räcka att göra fienden blind i några timmar på några kilometers front.
Först ögonen och sedan frontlinjen
Vi pratar ofta om hur drönarna har förändrat kriget i Ukraina. Nästan allt kan observeras och nästan allt som observeras kan också bekämpas. Det är en av anledningarna till att fronten under långa perioder rört sig så långsamt.
Operation Vivaldi visar kanske nästa steg i utvecklingen. När båda sidor har tusentals ögon över slagfältet blir uppgiften inte längre bara att skaffa fler egna ögon. Man måste också slå ut motståndarens.
Ukraina slog mot logistiken. Man pressade den ryska elektroniska krigföringen. Man jagade spaningsdrönarna och angrep specialiserade drönarförband. Sedan skickade man fram stridsfordonen.
Ryssland hade ägnat lång tid och stora resurser åt att långsamt pressa sig fram i området. Ukraina behövde inte vara starkare överallt för att ta tillbaka initiativet.
Man behövde bara se bättre än ryssarna på rätt plats och vid rätt tidpunkt!
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
