Ryssland behöver fler soldater
Putin har återigen beslutat att utöka den ryska militären samtidigt som Ukraina varnar för en betydligt större mobilisering efter det ryska valet. Att Ryssland behöver mer manskap råder det knappast någon tvekan om. Den stora frågan är vad Moskva tänker använda det till.
Den 28 september skrev Vladimir Putin under ännu ett dekret om den ryska försvarsmaktens storlek.
Den här gången höjs den tillåtna styrkan med 15 500 militärer. Totalt ska de ryska väpnade styrkorna enligt dekretet kunna omfatta 2 441 630 personer, varav 1 550 500 militärer.
Det är fjärde gången bara under 2026 som Putin höjer den tillåtna personalstyrkan. Sedan mars har taket ökat med omkring 50 000 soldater. Det är förstås lätt att dra slutsatsen att den nya stora ryska mobiliseringen därmed har börjat. Så enkelt är det inte!
Dekretet säger hur stor den ryska försvarsmakten får vara. Det beordrar inte i sig att hundratusentals reservister ska kallas in. ISW bedömer uttryckligen att de relativt små höjningarna under året sannolikt inte är direkt kopplade till en eventuell massmobilisering, men runt omkring dekretet händer saker som är betydligt mer intressanta.
Ukraina varnade redan före valet
Redan den 23 augusti sade Zelenskyj att ukrainsk underrättelsetjänst bedömde att Ryssland planerade att ta in ytterligare omkring 300 000 människor efter det ryska parlamentsvalet i september och jag skrev redan den 2 Juli i år om ”Rykten om rysk storoffensiv och massmobilisering”, där jag analyserade dessa rykten.
Några dagar senare presenterade Ukrainas militära och utrikes underrättelsetjänster en mer detaljerad bedömning.
Enligt deras information arbetade den ryska generalstaben med en plan för ytterligare 300 000 människor under 2026 och ytterligare 300 000 under 2027. Ukrainas underrättelsetjänster kopplade detta till ökande ryska förluster och svårigheter att hålla kontraktsrekryteringen tillräckligt hög. Något som de fortfarande hävdar,men Moskva förnekar detta.
Så sent som den 18 september sade Dmitrij Peskov att det inte finns någon plan att mobilisera 300 000 människor före årets slut. Putin hade tidigare under månaden kallat uppgifterna om en kommande mobilisering för nonsens och sagt att Ryssland inte befinner sig i en situation där någon sådan behövs.
Vi vet alltså ännu inte vem som har rätt, men vi vet att Ryssland vill ha fler soldater.
Glöm miljonen
Här tycker jag också att vi ska vara försiktiga med de riktigt stora siffrorna som cirkulerar.
Ukrainska underrättelseuppgifter har talat om allt från 300 000 till betydligt större antal. ISW har också rapporterat uppgifter om att ryska generaler skulle ha efterfrågat upp till 800 000 ytterligare människor, men att vilja ha 800 000 soldater och att faktiskt kunna mobilisera, utbilda, utrusta och organisera dem är två helt olika saker.
ISW bedömer att Ryssland inte har kapacitet att absorbera 800 000 nya rekryter på en gång. Ukrainas underrättelsechef Oleh Ivasjtjenko har uppskattat den praktiska kapaciteten till omkring 300 000–500 000 samtidigt. Även en sådan mobilisering skulle innebära mycket stora problem med utbildning, befäl, utrustning, förläggningar och logistik.
Därför tycker jag att 300 000 är en betydligt mer nyanserad siffra än de spektakulära uppgifterna om en miljon nya ryska soldater. Dock är 300 000 soldater fortfarande enormt många soldater, men det ligger inom ramen för vad både ukrainsk underrättelsetjänst och externa analytiker bedömer att Ryssland åtminstone skulle kunna försöka hantera.
Varför behöver Ryssland fler soldater?
Här kommer den viktigaste frågan. Ryssland har redan rekryterat stora mängder människor kontinuerligt under kriget. En ny mobilisering skulle därför inte bara handla om att fortsätta fylla hålen efter förlusterna.
Om Moskva verkligen försöker skapa hundratusentals ytterligare soldater utöver den normala rekryteringen måste vi fråga: Vad ska de användas till?
Det finns flera möjliga svar och det första och mest uppenbara är också det minst dramatiska. Ryssland behöver helt enkelt fler människor för kriget i Ukraina.
Den ryska modellen har under lång tid varit beroende av ett konstant inflöde av soldater. De dödas och såras och nya kontraktssoldater skickas fram, förband fylls på och går tillbaka in i striden. Så länge rekryteringen åtminstone motsvarar förlusterna fungerar systemet, även om det är omänskligt!
Problemet uppstår när förlusterna börjar överstiga inflödet.
Ukrainsk underrättelsetjänst hävdar att Ryssland under januari–juli 2026 hade omkring 240 000 förluster samtidigt som färre, omkring 232 000, rekryterades på kontrakt. De exakta förlustsiffrorna är svåra att verifiera oberoende, men den bakomliggande frågan är central dvs Ryssland måste fortsätta ersätta mycket stora personalförluster om man ska upprätthålla samma offensiva tempo och den senaste utvecklingen vid fronten gör problemet ännu tydligare.
Lyman gick åt fel håll
Vi har skrivit mycket om Operation Vivaldi de senaste veckorna. Den ryska framryckningen norr om Lyman skulle bidra till en bred omfattning av Ukrainas stora försvarsbälte kring Slovjansk och Kramatorsk.
I stället gick Ukraina till motanfall.
Så sent som den 27 september rapporterade ISW att ryska förband hade problem med att genomföra en ordnad reträtt över Zherebetsfloden samtidigt som ukrainska motanfall fortsatte. Samtidigt har Rysslands försök att skapa ett genombrott kring Dobropillia, men stött på ukrainska motoperationer.
Det betyder inte att den ryska offensiven har kollapsat. Ryssland gör fortfarande framsteg på andra delar av fronten och försöker återta initiativet, men många seriösa rapporter ger en större bedömning som är intressant. Sedan mars har Ryssland haft nära noll nettoterritoriella vinster, samtidigt som Ukraina genomfört framgångsrika motanfall vid bland annat Kupjansk, Oleksandrivka och Lyman.
Det är förstås ett problem för Moskva. Ryssland förlorar fortfarande stora mängder människor men får allt mindre territoriell utdelning för dem.
Det enklaste svaret är ofta det rätta
Det är därför jag i nuläget tror att det mest sannolika syftet med ytterligare ryskt manskap är ganska odramatiskt. Kreml vill helt enkelt fortsätta kriget och fylla på slitna förband samt skapa nya reserver och förstärka de riktningar där offensiven kört fast.
Allt detta för att försöka återfå initiativet i Donbas.
Ryssland flyttar redan pansar och stora drönarresurser till Dobropilliaområdet inför nya mekaniserade operationer. Om Moskva kan tillföra tiotusentals eller hundratusentals ytterligare soldater blir det lättare att både ersätta förluster och samtidigt bygga upp en reserv för nya offensiver.
Detta självklart helt galet, men det är väldigt rysk-strategi. Men det finns också två betydligt mer dramatiska scenarier som vi åtminstone måste hålla ögonen på.
Belarus
Det första är Belarus och där vi alla minns februari 2022. Ryska styrkor gick från Belarus söderut mot Kyiv och kom under krigets första veckor farligt nära den ukrainska huvudstaden.
Ett nytt stort ryskt styrkeuppbyggande i Belarus skulle därför omedelbart skapa ett allvarligt problem för Ukraina. Inte nödvändigtvis för att Ryssland skulle lyckas inta Kyiv, men bara hotet skulle kunna tvinga Ukraina att flytta brigader, luftvärn, drönarförband och reserver från Donbas till norra Ukraina.
Det skulle i sig hjälpa Ryssland vid fronten i öster. Belarus används redan för att stödja rysk krigföring. Ukrainska myndigheter uppger bland annat att ryska drönare använder relästationer på belarusiskt territorium för attacker längre in i västra Ukraina.
Men här kommer den viktiga reservationen.
Vi ser ännu inte den stora ryska styrkeuppbyggnad som skulle krävas för ett nytt anfall mot Kyiv. Ett sådant företag går inte att gömma hur länge som helst, eftersom tiotusentals soldater behöver transporteras, stridsfordon måste fram och underhåll, luftvärn, ingenjörsförband och ledningsplatser måste följa efter.
Polen och Litauen?
Det andra scenariot är betydligt allvarligare dvs att Ryssland skulle använda nya förband mot ett NATO-land.
Spänningarna i Östersjöområdet har onekligen ökat kraftigt. Danmark har nyligen varnat för en växande risk för begränsade ryska militära provokationer, samtidigt som NATO och europeiska regeringar rapporterar ökande sabotage, cyberoperationer och andra former av hybridkrigföring.
Ryssland utfärdade dessutom den 30 september en ny kärnvapenvarning kopplad till Kaliningrad och NATO aktiviteter i Östersjön. Men därifrån är steget mycket långt till slutsatsen att Ryssland förbereder ett konventionellt anfall mot Polen eller Litauen.
NATO har inte rapporterat någon rysk styrkekoncentration som tyder på att ett sådant anfall är nära förestående. Västerländska bedömningar skiljer dessutom tydligt mellan den ökade risken för sabotage, drönarintrång och begränsade provokationer och ett regelrätt storkrig mot NATO.
Vi ska alltså hålla ögonen öppna!
Det vi ska titta efter
Det intressanta de kommande veckorna blir därför inte vad Putin säger, utan det är vad Ryssland flyttar. En armé på hundratusentals människor kan inte trollas fram.
Om en större mobilisering verkligen inleds kommer utbildningsanläggningar fyllas. Järnvägstransporterna öka, förband börja organiseras och utrustning tas ur lager och när soldaterna är färdigutbildade kommer nästa signal.
Vart åker de? Det är först då vi på allvar kan börja förstå vad Moskva tänker göra.
Putin behöver människor men också tid
Det finns dessutom en faktor som ofta glöms bort när man talar om mobilisering dvs en mobiliserad man är inte automatiskt en fungerande soldat. Han behöver utbildning och ett förband samt utrustning, vapen, kommunikation och transporter.
Ryssland kan naturligtvis förkorta processen och skicka dåligt utbildade soldater direkt till fronten. Det gör man många gånger redan, men ju mer avancerade operationer man vill genomföra, desto större blir kraven.
Det är därför ytterligare 300 000 människor inte automatiskt betyder ett ryskt genombrott. För mig betyder det att Moskva försöker skaffa sig fler alternativ.
Någonting håller på att förändras
Vi kan alltså ännu inte skriva att Ryssland har inlett en ny mobilisering av 300 000 människor. Det finns inget offentligt dekret som bekräftar det, men vi kan konstatera att Putin har återigen höjt den ryska militärens tillåtna storlek och den ryska militären befinner sig i ett läge där ytterligare manskap skulle vara mycket användbart efter en period där flera viktiga offensiva planer har störts av ukrainska motanfall.
Det räcker för att vi ska följa utvecklingen mycket noggrant. För om 300 000 ytterligare ryssar verkligen börjar kallas in är den första frågan hur snabbt Ryssland kan göra soldater av dem.
Den andra är betydligt viktigare.
Vart tänker Putin skicka dem?
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
