Uppdatering från fronterna – Dag 1000
Nu har det gått 1 000 dagar, det känns galet. Hade någon journalist påstått att Ukraina skulle hålla ut i minst 1 000 dagar, så hade den journalisten blivit utskrattad. Men här står vi, det har gått 1 000 dagar och Putin har fortfarande ca två år kvar att ockupera hela – Zaporizjzja, Donetsk, Luhansk och Kherson.
Kursk börjar bli svår
Situationen i Kursk-regionen är alltmer alarmerande. Ryska styrkor har avancerat från både norr och väst och närmar sig nu Malaya Locknya. Detta sätter de ukrainska styrkorna i nordväst i en ohållbar position, vilket kan tillslut tvinga fram en långsam reträtt.
Rapporter indikerar även att ryska styrkor har gjort framsteg i nordost och tagit små bitar av territorium i sydost.
En mörk dag för Ukraina
Totalt sett har Ukraina nu förlorat cirka 55 % av de områden som tidigare återerövrats. Vid östra Kupiansk har ryska styrkor avancerat in i staden. I hela norra sektorn av fronten syns små, men stadiga, ryska framsteg.
I Chasiv Yar har intensiva strider rasat, och ryska styrkor har rapporterats nå stadens centrum – en oroande utveckling. Även i södra sektorn har ryska framryckningar varit både snabba och betydande, utan nämnvärda försvarslinjer som kan bromsa dem. Ukraina saknar både personal och utrustning för att effektivt stoppa angreppen.
Putin satsar all-in
De ryska angreppen fortsätter att kräva massiva förluster i både manskap och utrustning. Uppemot 80 ryska fordon förstörs dagligen, och ändå fortsätter de att slösa mänskliga och materiella resurser i en aldrig sinande ström.
Putin satsar hela Rysslands ekonomi, sitt eget liv och sitt folks framtid på att vinna detta krig och cementera sitt arv som Rysslands ”store återuppbyggare”. Vid 72 års ålder är hans mål att bli ihågkommen som vinnaren, oavsett kostnaden. Han kommer inte att stoppa, om inte någon tvingar honom.
När det gäller fredsförhandlingar är Rysslands krav tydliga: de accepterar inte ett stillestånd längs nuvarande frontlinjer. De kräver att hela områden – Zaporizjzja, Donetsk, Luhansk och Kherson – överlämnas eftersom de redan hävdat att dessa är ryska. Det är ett enormt landområde som Ryssland fortfarande inte helt kontrollerar och som kan ta två år eller längre att erövra, om de ens lyckas. Ukraina kommer aldrig att acceptera sådana villkor.
Ett kritiskt behov av mobilisering
För att stoppa de ryska framryckningarna behöver Ukraina omedelbart förstärkning på fronten. Det uppskattas att 200 000 nya soldater skulle behövas redan igår, men motståndet mot mobilisering är ett ständigt hett och splittrande ämne i Ukraina. Varje dag utan beslut om mobilisering förloras för alltid. Det är dags att ta det svåra beslutet – nu eller kanske aldrig.
Ingen vill gå ut i krig, men alternativet är värre: rysk ockupation och förlust av frihet. Om Ukraina agerar nu kan nya soldater vara på plats vid fronten lagom till februari–mars, i tid för att möta den troliga stora ryska offensiv som väntas efter vinterns påfrestningar.
Ironiskt nog riskerar detta att bli en pyrrhusseger för Putin. Även om han ”vinner” kommer priset att vara katastrofalt för Ryssland. Men det bekymrar inte honom – han kommer inte att vara där för att hantera konsekvenserna.
Vad händer nu?
Om nästa år börjar som detta år slutar, kommer det bli oerhört svårt för Ukraina att få en fred som fungerar. Ryssland är inte intresserat av en rättvis lösning – de vill bara ha det som gynnar dem mest.
Bollen ligger både hos Ukraina och vårt stöd från väst. Kommer Ukraina att agera för mobilisering? Kommer väst fortsätta/minska/öka vårt stöd? Tid är en lyx som inte längre finns.
