Ryssarna möter hårda kontraattacker från Ukraina
Situationen vid frontlinjerna präglas av små, inkrementella framgångar för Ryssland. Dessa vinster har dock kommit till ett högt pris – med över 80 000 förlorade soldater under två månader, långt över deras förmåga att ersätta förluster.
Kursk fronterna
I Kursk fortsätter situationen att försämras för Ukraina. Ryssarna pressar sig fram från norr och väster mot Malaya Locknya. Frontlinjen här är annorlunda än på andra platser: snarare än fasta linjer handlar det om mobila och överlappande zoner av kontroll. Det är svårt att fastställa exakt vem som kontrollerar vad, men det står klart att Ukraina har förlorat cirka 55 % av de territorier de en gång höll vid sitt maximum.
Chasiv Yar fronterna
I Chasiv Yar har ukrainska kontraattacker lyckats driva tillbaka ryska styrkor till deras försvarspositioner. Detta beror delvis på dålig rysk logistik och deras vana att försöka vinna mark med endast infanteri, vilket leder till översträckning som ukrainska styrkor utnyttjar genom att slå hårt tillbaka.
Södra fronterna
I söder har situationen nordväst om Vuhledar stabiliserats något. Här har ryska styrkor försökt utnyttja en U-formad position för att stänga in ukrainska trupper, men ukrainska marinsoldater har förhindrat en fullständig inringning genom att slå till först och skapa obalans i de ryska styrkorna. Ändå kvarstår faran: om ryssarna koncentrerar tillräckligt mycket kraft vid halsen av detta område kan det bli svårt att förhindra ett genombrott.
Ukrainas strategi med aktivt försvar och snabba kontraattacker är avgörande för att hålla Ryssland ur balans och bromsa deras framsteg.
Östeuropas initiativ för Ukraina
Länderna i Östeuropa inom EU och NATO – med undantag för Slovakien och Ungerns pro-ryska ledare Viktor Orbán – möts denna vecka i Stockholm. Deltagarna, inklusive Skandinavien, Baltikum, Polen, Tjeckien och Rumänien, diskuterar hur de som en grupp kan stötta Ukraina om USA:s stöd minskar, något som ses som alltmer sannolikt med Donald Trumps eventuella återkomst till Vita huset.
Medan Västeuropa präglas av tvehågsenhet och ekonomiska utmaningar – särskilt i Tyskland och Frankrike – har de östeuropeiska länderna klargjort att de inte tänker låta Ukraina falla. Fokus ligger på att standardisera ammunitionstillförsel, stärka humanitärt bistånd och samarbeta kring drönarteknologi och luftförsvar.
En central del av diskussionerna är att skapa en gemensam flygkommando-struktur mellan Sverige, Finland och Baltikum, med fler länder förväntade att ansluta. Detta är ett försök att öka självständigheten och minska beroendet av NATO och USA, om Trumps eventuella isolationistiska politik skulle bli verklighet.
Politik och militär strategi
Det politiska trycket från ryska missilattacker och användningen av medeldistansrobotar (IRBM) har komplicerat situationen, men EU:s och NATO:s östliga medlemmar är fast beslutna att förhindra ytterligare ryska framgångar. Ryssland visar inga tecken på att använda kärnvapen, trots sin retorik. Ryssland skulle också förlora mycket mer på att använda kärnvapen än vad de skulle vinna på de. Den verkliga faran är fortsatt brutalitet riktad mot Ukraina genom omfattande missilattacker och sabotage.
Om Trump återvänder till makten och anpassar sig till Putin, är det avgörande att Europa agerar självständigt. De östeuropeiska länderna och Baltikum har visat vägen och kommer att fortsätta göra det – med eller utan USA. Jag tror dock att Trump aldrig kommer lämna Europa till sitt öde, mest för att det skulle inte gynna USA och därmed inte Trump.
Sammanfattningsvis är slutsatsen tydlig: tillsammans kan Europa och Ukraina vinna.
