Ukrainska framgångar vid Pokrovsk
Under den senaste veckan har Ukrainas specialförband genomfört tre framgångsrika operationer för att återta strategiska positioner vid Pokrovsk. Dessa insatser har avslöjat en svaghet i de ryska styrkornas förmåga att försvara sig och genomföra offensiva operationer, men de har också väckt frågor om hur vissa ukrainska försvarspositioner förlorades så lätt från första början.
Förlorade befästningar och svagheter i försvaret
Ukrainska styrkor återtog nyligen flera viktiga positioner i utkanten av Pokrovsk, inklusive Pishchane och intilliggande befästningar. En av de positioner som föll till ryssarna tidigare var en serie nybyggda skyttegravar och bunkrar – välkonstruerade och orörda när de övertogs av fienden. Detta väcker frågor om varför dessa försvarsställningar övergavs så snabbt och med så liten strid.
Ett problem som framkommit är att vissa ukrainska officerare underminerar det nya NATO-baserade underbefälssystemet (NCO-systemet), där underofficerare har mandat att agera självständigt och fatta beslut på fältet. Vissa äldre officerare, skolade i sovjetisk militärtradition, förväntar sig att alla order ska komma uppifrån, vilket kan ha lett till demoralisering och osäkerhet bland soldaterna. Med rätt befälhavare och bättre initiativförmåga hade vissa av dessa befästningar kanske kunnat hållas längre.
De ryska styrkorna i området lider dock av stora logistiska problem. De är utmattade, har brist på mat och vatten och är konstant under ukrainsk drönarövervakning. Ukrainas försvarsstab reagerade snabbt och skickade specialstyrkor för att återta gruvan vid Kotlyne. Även om de ryska trupperna eliminerades där, kunde Ukrainas styrkor inte hålla positionen på grund av intensiva långdistansattacker från ryskt artilleri?
Rysk framryckning vid Oskil-floden – en risk för Ukraina?
Den mest oroande utvecklingen på fronten är Rysslands avancemang över Oskil-floden i norra delen av frontlinjen. Detta område sågs som svårforcerat, men ryska trupper lyckades ändå ta sig över och pressa de ukrainska försvararna tillbaka från vad som borde ha varit en mycket försvarbar höjd. Även om det framför dem nu mest finns öppna fält, innebär detta en potentiell utvidgning av frontlinjen och ett hot mot de ukrainska försvararna vid Vovchansk. Det försvagar också Ukrainas position på den östra sidan av Oskil, där de nu i princip bara kontrollerar Klieshievka och dess omgivningar.
I Kursk-regionen fortsätter striderna, men med små förändringar i positionerna.
Vid Kramatorsk pågår hårda strider där ryssarna gör långsamma framsteg, understödda av intensiva glidbomber mot staden.
Den ukrainska militären försöker nu förstå varför så mycket territorium har gått förlorat till relativt små och dåligt utrustade ryska angrepp. Handlar det om oerfarenhet, svagt ledarskap eller brist på moral och motivation? Saknas tillräckligt med ammunition och förnödenheter? Svaret är avgörande eftersom varje förlorad position äventyrar resten av försvarslinjen.
Problemet med ryska glidbomber – Ukraina utvecklar motmedel
En av de största utmaningarna på slagfältet just nu är de ryska glidbomberna, som saknar egen motor och därmed ingen värmesignatur som kan upptäckas av vanliga luftvärnssystem. Även om de kan synas på radar, används dessa sällan nära frontlinjen då de lätt kan slås ut av fienden. Det gör att det enda förvarningen soldaterna får ofta är ljudet från luftflödet kring bomben – vilket ger dem högst fem sekunder att reagera.
Ukraina har under februari börjat använda ett nytt vapen mot glidbomber, men detaljerna hålls hemliga. Det har rapporterats om lyckade tester, och vapenet förväntas snart användas i större skala. Samtidigt har NATO lanserat en teknologisk innovationsutmaning för att hitta effektiva sätt att oskadliggöra dessa bomber.
Problemet förblir dock att glidbomber saknar en tydlig infraröd signatur och att det bästa sättet att bekämpa dem just nu verkar vara radarstyrda närförsvarssystem. Ryssarna har också börjat uppgradera sina glidbomber för att motverka Ukrainas störsändare och förlänga deras räckvidd, då ryska stridsflyg tvingats flyga längre bort från fronten på grund av ukrainska luftvärn.
USA följer utvecklingen noggrant, eftersom deras egen militära strategi är starkt beroende av glidbomber som JDAMs. Om Ukraina har lyckats hitta en effektiv lösning, kan det bli en avgörande faktor i att neutralisera ett av Rysslands få kvarvarande teknologiska övertag på slagfältet.
