Situationen i Kursk är en bedräglig bild
Läget i Kursk är mer komplicerat än vad många rapporter antyder. Enligt oberoende kartläggare har ryska styrkor, trots stora förluster, lyckats pressa tillbaka de ukrainska försvararna i sydvästra delen av fronten. Samtidigt har rysk-koreanska attacker i nordväst, även de med höga förluster, gjort framsteg och skapat ytterligare tryck på de ukrainska linjerna.
I sydöstra delen av fronten utsätts de ukrainska försvararna för ryska motattacker från trupper som samlas i skogsområdena söder om deras positioner. Dessa anfall har varit intensiva, men Ukraina har hittills lyckats hålla sina ställningar.
Det finns en tydlig diskrepans mellan oberoende kartläggares rapporter och den bild som ukrainska propagandakällor förmedlar. Jag väljer att förlita mig på den förstnämnda, då de är mer neutrala och faktabaserade.
Ryska framryckningar i Kupiansk och öppna Landskap
Nordost om Kupiansk fortsätter ryska styrkor att avancera. Samtidigt gör de framsteg i de södra delarna av fronten, där de lyckas ta mark i stora öppna fält och skogsområden. Dessa landskap gynnar ryska anfallsstrategier, men ukrainska försvarare har lyckats slå tillbaka genom motattacker, särskilt i Toretsk och Chasiv Yar, vilket har överraskat de ryska angriparna.
Bilohorivka – Den eviga striden
Ett av de mest omstridda områdena sedan mitten av 2022 är Bilohorivka. Striderna har pendlat fram och tillbaka i detta strategiskt viktiga område. Terrängen är särskilt utmanande, med höjder och floder som skapar naturliga försvarspositioner. Om Ryssland lyckas erövra Bilohorivka får de en fri passage västerut, vilket kan öppna upp för ytterligare offensiver och innebära att hela Luhansk faller under rysk kontroll.
Rysslands offensiv har kört vid Pokrovsk
Slaget om Pokrovsk har blivit en strategisk mardröm för de ryska styrkorna. Politiskt sett var planen tydlig: att nå den administrativa gränsen för Donetsk-regionen och därmed, åtminstone hypotetiskt, hota Dnipro. Men det verkliga målet var aldrig att marschera mot Dnipro, utan att frigöra styrkor för den avgörande attacken mot Ukrainas sista stora försvarsbastion i Donetsk-regionen – Konstiantynivka, Druzjkivka, Kramatorsk och Slovjansk.
En plan i spillror
Det ryska kommandot hade en ambitiös vision. Men den föll samman vid den avgörande punkten: ”- Vi tar bara snabbt Pokrovsk först.” Där och då gick hela planen i kras.
För Ryssland har Pokrovsk blivit en belastning – en väska utan handtag. De kan inte ta staden, men de vill inte heller överge den efter månader av kostsamma attacker. Dygnet runt genomför de nya anfall, men utan några påtagliga resultat. Offensiven har fastnat, och även att hålla de små områden de erövrat kräver en ständig tillförsel av reserver. Enligt alla tecken verkar den ryska befälhavaren redan ha rapporterat om en delvis inringning av staden, vilket nu gör ett tillbakadragande politiskt omöjligt.
Ett momentum som bröts
Rysslands offensiv stannade av redan för en vecka sedan. Den första varningssignalen kom vid ett misslyckat anfall mot den ukrainska 110:e brigadens positioner. Inte bara stoppades attacken – brigaden gick istället till motanfall och drev tillbaka de ryska trupperna från deras egna positioner. Sedan dess har fler liknande rapporter strömmat in.
I en månad kämpade de ryska styrkorna för att nå vägen mellan Pokrovsk och Bachmut, framryckning för framryckning – ibland så lite som 200 meter per dag – och till priset av förödande förluster. De lyckades till slut ta sig fram och befästa sina positioner, men sedan sveptes de bort av ett brutalt ukrainskt motangrepp.
Massakern i Kotlyne
I Kotlyne, där ryska styrkor till slut lyckades bryta igenom, väntade en mardröm. Ukrainska 25:e luftburna brigaden var redan på plats och gick skoningslöst till verket. Det blev aldrig någon regelrätt strid om området – de ryska soldaterna slaktades på plats. De överlevande tog till flykten och drog sig tillbaka ”till mer fördelaktiga positioner”, det vill säga så långt bort från de ukrainska fallskärmsjägarna som möjligt.
Efter detta har ryska styrkor även drivits ut ur Pishchane, från positioner vid floden Solenienka samt från bosättningen Uspenivka.
Men varför fortsätter de att anfalla?
Trots de enorma förlusterna drar sig den ryska armén inte tillbaka i defensiva positioner – något som annars hade varit det mest logiska draget i detta läge. Istället fortsätter de att kasta in nya trupper i offensiven, som om de vore på väg att segra snarare än att massakreras.
Problemet är uppenbart: deras reserver är nu så uttömda att de inte längre kan samla ihop tillräckligt många soldater för effektiva stormtrupper. De specialiserade stormtrupperna, som var avgörande för deras offensiv, har till stor del utplånats. För att fortsätta attackerna måste de nu dra trupper från andra frontavsnitt.
Men varifrån? Från Novopavlivka? Från Konstiantynivka? Båda dessa sektorer är extremt utsatta och att flytta trupper därifrån skulle leda till ett ukrainskt motangrepp.
Slutet för drömmen om Donetsk?
Den ryska planen att erövra hela Donetsk-regionen ser nu alltmer orealistisk ut. I bästa fall kan de fortfarande försöka hålla fast vid de områden de redan tagit, men risken är stor att även dessa snart går förlorade.
Det gamla ryska talesättet ”Se Paris och dö” verkar ha fått en profetisk betydelse i det här kriget. Bara att i Kremls version stavades det Pokrovsk.
