Ukrainas folk ger inte upp
Dagens Gästskribent; Igal Levin, beskriver om ett hav av nyhetsrubriker kan verkligheten snabbt förvridas. Ryska informationsoperationer bygger kanske inta alltid på lögner, utan på att rikta allmänhetens fokus mot verkliga men irrelevanta händelser, som ett lik i en flod och därigenom sudda ut den större bilden. Samtidigt mobiliserar Ukraina tiotusentals nya soldater varje månad. Detta är berättelsen om hur siffror förloras i flödet och varför det spelar Kreml rakt i händerna.
Hur fungerar rysk informationskrigföring? Ett tydligt exempel
Låt oss titta på ett konkret exempel, ett av många, på hur den ryska informationsoperationen dvs den psykologiska krigföringen, fungerar i praktiken.
På bilderna ovan ser vi rekryter från Ukrainas 12:e brigad ”Azov”, på sin första dag, som de kallar ”nollpunkten”. De som klarar sig vidare härifrån kommer genomgå månader av intensiv träning under erfarna, stridshärdade instruktörer innan de blir fullvärdiga soldater. Bilderna är äkta, tagna för bara några månader sedan. Det är inte propaganda eller iscensatta foton. Rekryterna är verkliga. Urvalet är verkligt.
Föreställ dig nu att du lever på 2000-talet eller ännu tidigare, på 80-talet. Som är ett samhälle där du bara har tillgång till den information staten ger dig. Du läser en tidning, ser nyheterna på TV, kanske bläddrar i ett magasin och där ser du dessa bilder, tillsammans med en kort beskrivning.
Vad hade du då tänkt?
Troligtvis: ”- Wow, trots år av fullskaligt krig har Ukraina fortfarande rekryter, utbildning, en struktur. De fortsätter kämpa.”
Men idag, i en tid då information flödar fritt och alla kan välja sina nyhetskällor, är det lätt att informationsutrymmet fylls med hundratals berättelser om till exempel ”kroppar som hittas i floden Tisza”. Och i detta myller förloras ofta sammanhanget.
I den stora helheten är dessa fall inte mer än ett dammkorn. När Ukraina mobiliserar 30 000 personer varje månad och det samtidigt pratas om 100 kroppar i en flod, så är det inte ens statistiskt relevant för den som om hundra år ska försöka förstå det här kriget.
100 kroppar är det mycket eller lite?
För den enskilde medborgaren är det självklart en chockerande siffra. Men ur ett historiskt och militärt perspektiv är det nästan ingenting.
Jag minns en israelisk kollega som inte var insatt i siffror eller fakta, utan levde i de narrativ som spreds i medierna. Han sa:
”-Trump borde tvinga Ukraina till fred, de pallar ju inte mer.”
Jag frågade honom:
”- Men om Ukraina inte orkar längre, varför behöver någon ens tvinga dem till fred? Skulle de inte ha kapitulerat självmant då?”
Han svarade:
”- Men titta; Tisza, folk som flyr, brist på vilja att slåss.”
(För övrigt, när har vanliga människor någonsin velat gå i krig? Det gäller överallt, alltid.)
Jag sa till honom:
”- Vet du att Ukraina mobiliserar tiotusentals personer varje månad?”
Han blev paff:
”- Är det sant? Men varför drar de sig då tillbaka?”
Jag svarade:
”- För att Ryssland också mobiliserar tiotusentals, och har fler soldater på plats, cirka 500 000 i strid, jämfört med Ukrainas cirka 200 000.”
Här talar vi endast om de stridande enheterna, som utgör runt 30 % av hela armén. Räknar man även med flyg- och artilleriförband har Ryssland ett enormt övertag. Detta syns i deras förmåga att långsamt trycka sig fram, kilometer för kilometer, till priset av enorma förluster.
Ukraina har fortfarande en kämpa vilja
Siffrorna talar alltså ett annat språk. Ukraina håller emot. De lyckas bromsa en enorm våg av ryska styrkor, till ett fruktansvärt pris, ja, men de gör det. Marken som lämnas bakom är bränd, trasig av strider, men försvarad.
Detta är en stor, blodig och utmattande konflikt. Men det är inte ett exempel på att ”Ukraina inte orkar mer”.
Min israeliske kollega levde inte i siffrorna, han levde i rubrikerna. Han visste inte hur många soldater som stod vid fronten. Det enda han tog del av var löpsedlar som ”ännu ett lik hittat i floden Tisza” och med tiden målade hans hjärna upp en egen bild: ”Ukraina vill inte slåss. Ukraina ger upp.”
Men verkligheten var en annan: för varje kropp i floden fanns tusentals män och kvinnor som mobiliserats och tagit sin plats vid fronten.
Informationskrigets kärna
Ryssland försöker ta dessa enskilda, verkliga händelser, oavsett om det är 100, 300 eller fler, och rikta allmänhetens fokus mot dem. De försöker förvränga bilden, dölja helheten. Deras mål är inte att ljuga, utan att vrida perspektivet.
Och tack vare ett öppet internet, där vem som helst kan kasta en hink smuts i någons flöde, är det tyvärr inte svårt att lyckas med det.
I den miljön blir de som sprider panik, kapitulationsnarrativ eller medvetet sår misstro, oavsett om det sker avsiktligt eller omedvetet. Det är Rysslands bästa medhjälpare.
/ Igal Levin
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
