Rysslands norra front
Kreml försöker desperat pressa Ukraina längs den norra fronten, men offensiven vid Sumy och Kharkiv handlar mer om politisk symbolik än militär realism. Förlusterna väntas bli höga, för en minimal vinst.
Vad händer i Sumy och Kharkiv?
Ukraina-vänner, det är dags att bringa lite klarhet i nyhetsflödet. Att underskatta situationen är farligt, men panik är inte heller bra. Faktum är att Ryssland nu har inlett en offensiv på den norra fronten, i riktning mot Sumy- och Kharkivregionerna. Enligt Ukrainas överbefälhavare Oleksandr Syrskyj har striderna nått sin toppnivå redan för två veckor sedan, utan någon märkbar minskning sedan dess.
Generalstaben har dagligen rapporterat om den ökande intensiteten i striderna vid gränsen mot Kursk-regionen, och det har varit tydligt för oss som följt utvecklingen. Men vad är egentligen målet med dessa ryska operationer, vad är deras syfte, omfattning och strategi?
Tvinga fram ett militärt faktum före förhandlingar
Kreml vill skjuta upp eventuella fredsförhandlingar till hösten. Fram till dess har man ett tydligt mål: att med våld driva ut de ukrainska styrkorna från områden Ryssland betraktar som sitt territorium. Inte genom förhandlingar, inte genom diplomati, utan med militärmakt. Till varje pris. Oavsett förluster. Och utan hänsyn till andra frontavsnitt.
Strategin är brutal: förvandla dessa gränsområden till ödelagda zoner, där ingenting finns kvar, så att man internt i Ryssland kan sälja in det som en seger över Ukraina, över väst, över NATO. För annars har man inget att visa upp. Den ryska propagandan om att ”Allt går enligt plan” (vi säljer T-shirt med texten ”Nothing is going according to plan”) är redan utskrattad av omvärlden.
Vad handlar styrkorna om vid Kursk?
Ryssland har samlat mellan 60 000 och 64 000 soldater i Kursk-regionen, varav cirka 10 000 är gränstrupper. Det är denna styrka de nu försöker pressa in över gränsen till Ukraina.
Redan i september försökte Ryssland genomföra en ”överraskande och kraftfull” offensiv här, men Ukraina hann före och slog till först. Sedan dess har Ukraina pressat tillbaka ryssen kraftigt. I dagsläget har Ukraina starka brigader på plats, drönarnätverk som fungerar väl, och framgångsrik offensiv flygverksamhet i området. Det ryska anfallet sker alltså under ogynnsamma förhållanden.
Vad kan den ryska offensiven uppnå?
Ett fullskaligt anfall mot Sumy? Uteslutet. Ett försök att ta Kharkiv? Rent absurt. Det mest realistiska Ryssland kan hoppas på är att ta sig över gränsen, gräva ner sig i ett smalt bälte och sedan utropa en “buffertzon”. För detta har de förbrukat flera av sina mest mobila och elittrupper, de som annars skulle använts i offensiver vid Zaporizjzja eller mot Kramatorsk och Konstiantynivka. Det är i sig en fördel för Ukraina: förstärkningar till dessa fronter kommer inte.
Och så får vi inte glömma situationen i Belgorod-regionen, där Ryssland också har stora problem. Där krävs också resurser, till vilket pris som helst, och även där utan hänsyn till förluster.
