Rysslands strategiska drag med att förändra kustgränser i Östersjön och praktisera taktiska kärnvapenövningar med Belarus skapar farliga följder. Dessa provokationer är utformade för att testa västerländska reaktioner och öka spänningarna i en redan instabil region.
Ryssland, som övar med att placera ut taktiska kärnvapen längs västfronten med sin marionett Belarus, har nu ensidigt meddelat en rad förändringar av kustgränserna. Ryssland ändrar vad de anser vara sina gränser i Östersjön med Litauen, Estland och Finland, både vid Kaliningrad-exklaven och i Bottenviken – den smala vattenvägen som leder till Sankt Petersburg. Dessa är strängt överenskomna gränser och anses vara fastställda enligt FN:s havsrättskonvention, som Ryssland är signatär till.
Varför gör de detta? Det är tydligt en provokation för att se vad de berörda regeringarna kommer att göra åt det, och som man kan föreställa sig har ingen av dem reagerat positivt. Det liknar hur Kina plötsligt förklarade att öarna i Sydkinesiska havet tillhör dem, eftersom ingen stoppade dem, vilket gör dem de facto kinesiska. Kina togs till domstol eftersom de också är signatärer, men när det gick emot dem och till förmån för Filippinerna, ignorerade de domen.
Detta är en av dessa situationer – Ryssland påtvingar sina egna förändringar, och allt de andra kan göra är att vägra acceptera dem och ignorera det. Detta skapar potentiella konfliktzoner när de lagliga ägarna ställs mot den anspråkstagande parten. Ryssarna försöker tydligt skapa friktion och spänning i ett försök att provocera. De vill se hur långt ”inte en tum av NATO-territorium” verkligen betyder när det kommer till kritan.
Detta är ett subtilt val – sjögränser snarare än landgränser – lite mer oklara och samtidigt ser det småaktigt ut att argumentera över det i offentlighetens ögon. Men det handlar om att testa gränserna och se om de får motstånd. Detta är potentiellt en tändpunkt och är medvetet utformat för att destabilisera status quo. Detta är i ärlighetens namn en riktigt farlig och provocerande handling när spänningarna redan är så höga. Det är specifikt utformat för att göra situationen värre. Det kommer att bli intressant att se hur detta utvecklas.
En nyligen satellituppskjutning (COSMOS 2553) var tydligt ett nytt ryskt vapensystem. Satelliten gick snabbt in i en position där den började skugga en amerikansk spionsatellit och gör frekventa manövrar för att störa dess omloppsbana och avlyssna dess signaler. Detta är den andra vapensatelliten som troligen har skjutits upp. Mycket av den kvalificerade analysen tyder på att en annan ovanligt manövrerande satellit är utrustad med en EMP-enhet designad för att slå ut omfattande kommunikationssatelliter vid konflikt.
Amerikanerna blir mycket nervösa över dessa system. Varje attack på spion- eller tidig varning/kommando- och kommunikationssatelliter skulle ses som föregångaren till en kärnvapenattack. Ryssland förnekar det förstås men det gör de alltid. Aggressiv användning av satelliter har ökat på senare tid och ryssarna ökar insatserna ytterligare. Det råder ingen tvekan om att dessa åtgärder är utformade för att öka spänningarna.
Ryssarna trycker ständigt på våra knappar för att se vad som får en reaktion och vad som inte gör det. Sommaren 2024 kommer att bli en av de farligaste vi har stått inför sedan 1914 – när kriget kom från ingenstans i en extraordinär hastighet efter en lång period av stabilitet mellan stormakterna. Jag har en känsla av att ryssarna kommer att testa vår beslutsamhet upprepade gånger under de kommande månaderna när de intensifierar en asymmetrisk kampanj av aggression och desinformation.
Europa, Storbritannien och USA står alla inför avgörande val under de kommande månaderna. De kommer att använda dessa tillfällen för att driva sin agenda och utnyttja förvirringen för att orsaka fysisk och politisk skada.
4o
