När ryska styrkor närmar sig staden Konstantinivka – nyckeln till att försöka ta Vuhledar från norr – är Kharakov och Paraskovika nästa mål. Men ukrainarna lät inte ryssarna ta över dessa områden obehindrat. De har genomfört en kontinuerlig bakhålls attacker samtidigt som de sakta drar sig tillbaka längs denna kedja av städer och byar längs floden.
Efter att ha förlorat Novomikhailivka, efter en lång kamp som varade i tre månader, tog ukrainarna initiativet. Ryssarna fick inte bygga upp en ny massinfanteri för att starta nästa offensiv. Planen innebar att se till att rysk artilleri inte fanns där för att undertrycka försvarseld och tvinga den ukrainska infanteriet till tillbakadragande. Drönare genomsökte och förstörde mål samt gav ukrainsk artilleri exakta positioner.
Flera D-30 artillerisystem förstördes – dessa är gamla renoverade kanoner från 1950-talet, antingen ryska eller producerade av Nordkorea. Den norra jaktgruppen lyckades förstöra ett antal självgående haubitsar (SPG), medan de omplacerades, tillsammans med flera D-30. Ytterligare drönar attacker riktade in sig på rysk ammunitionslager och försörjningsfordon för att säkerställa att den ryska operationen grundligt undergrävdes. Minst tio försörjningslastbilar förstördes av FPV-drönare i det öppna området runt det erövrade Novomikhailivka.
Nästa steg involverade att undergräva ryssarna när de förberedde sig för offensiv, både vid frontlinjen och i vid deras reserver längre bak. Det finns så sjukt många videoklipp från drönare och artilleri som visar när Ukraina slår till mot ryssar i skyttegravar och vid öppna fält eller när det springer in i ”säkra” hus som exploderas till en grushög.
Att uppleva en drönare som exploderar med en splitterstridsspets mitt i en grupp av motorcyklister är ingen trevlig upplevelse.
Det är sällsynt att se ryssarna så exponerade och lätt hittade som det är nu i detta område. En sak som jag vill belysa, är bristen på rysk pansarfordon som APC eller IFV är slående. Det verkar sakna dessa pansarfordon så att ryssarna har börjat använda grupper av fem eller fler på motorcyklar för att snabbt ta sig från bakre områden till fronten. Jag lovar er, att uppleva en drönare som exploderar med en splitterstridsspets mitt i en grupp av motorcyklister är ingen trevlig upplevelse.
Ryssarna insåg att ukrainarna hade fått övertaget och beslutade att skicka in stridsvagnar och trupper mot Paraskovika. Ryska taktiker involverar normalt två stridsvagnar, runt fyra eller fem APC/IFV och 20-30 soldater. Det senaste attackerna som sker nu är med endast 1 stridsvagn, 1 eller 2 APC och högst 5-10 soldater.
Tydligt har den ukrainska arbetet fått den ryska stridseffektiviteten att minskat avskyvärt. Vårt artilleri och drönare fick de ryska anfallen att avslutas snabbt. En större attack med flera pansarfordon i en kolon upptäcktes på en väg, Ukrainarna satt då in tung artillerield så att de som inte förstördes vände snabbt tillbaka och flydde. Nya artillerigranater från USA har gjort skillnad.
En annan exempel på en ukrainsk stridsoperation och dess framgång, som tog ett stort antal ryssar som sökte skydd i en trevåningsvilla – som jämnades helt ner till marken av en ukrainsk glidbomb som levererad av en Mig-29. Det måste vara ett helvete att vara på mottagarsidan, eller hur?
Ryska styrkor över hela frontlinjen verkar vara i ett sorgligt tillstånd just nu. De har en enorm mängd av manskap, det är svårt att bestrida. Men de saknar mycket tydligt artilleri i den omfattning som de en gång hade (även om de har gott om ammunition), och det finns en klar känsla av att de har ett verkligt problem med att leverera APC/IFV-typ fordon.
Deras attacker verkar baseras mycket på infanteriinfiltration – och de har blivit ganska bra på detta eftersom terrängen är till deras fördel. Men ukrainarna börjar förstå hur ryssarna gör detta och vi blir bättre och bättre på att identifiera var deras tillväga gångsätt är. Så vår sanering blir också mer effektiva.
Sammanfattningsvis
När vi nu närmar oss sommaren, är jag ”försiktigt optimistisk” eftersom ryssarna har uppenbart tappat sin ånga och dess beryktade sommaroffensiv verkar bli svår att genomföra framgångsrikt. Den ryska offensiven, den senaste månaderna, har mer eller mindre endast resulterat till att det har slösats bort enorma resurser och manskap vid flera frontlinjer utan att det har vunnit något betydande, och nu har det inte längre någon större kapacitet att fortsätta.
Västerländskt stöd har nu uppnått ett bra flöde av militär material och just nu när den rysk kapacitet har vissnat genom utmattning, så har pendeln nu svängt tillbaka, men inte tillräckligt långt för att låta Ukraina starta en offensiv.
Ett dödläge tror jag kommer att ske under sommaren. Jag skulle dock inte förvånas om ett ryskt försök att utöka sin offensiv i norr, men detta kommer sannolikt bli ett stort misstag för rysk del.
Ukraina kommer nästan kunna rekrytera 500 000 män i år, när värnplikten träder i kraft. Att träna, distribuera och beväpna alla dessa krigare kommer självklart vara en enorm tuff uppgift. Men Ukrainas kampvilja går långt för att överleva och skapa möjligheten att så småningom slå tillbaka rysk ockupation. Så länge det västerländska stödet fortsätter att komma till Ukraina, så tror jag att den vägen är oundviklig.
Jag måste också erkänna en annan aspekt av kriget vi Kharkiv-fronten. Ryssarna visste lika snabbt, som vi, att amerikanerna hade gett tillstånd att använda HIMARS/MLRS mot deras styrkor över gränsen. Vad gjorde de åt det? Inget verkar det som. Minst ett S-300-system söder om Belgorod slogs ut. Ett av S-300-system som tros vara den enhet som sköt mot civilmål i Kharkiv och ett annat S-400-system vid flygbasen norr om Belgorod filmades när den slog ut av HIMARS.
Attacker mot ryska militära lager och förråd har börjat och det är en enorm tillfredsställelse och efterlängtat att se ryssen få uppleva skräcken och dess stridsmoral sänks till botten.
Slava Ukraini 🇺🇦 och ha en fin Svensk Nationaldag 🇸🇪!
