Ukraina kan inte gå med i NATO medan de är i krig eller har en olöst gränsfråga. Detta har länge varit ett problem och sannolikt en av de motiv som Putin hade när han ockuperade Donbas och Krim 2014.
Så länge denna konflikt fortgår, vet Zelensky att han aldrig kan ansluta Ukraina till NATO.
Det kommer att förbli en broms på processen tills detta krig formellt är över och gränserna har fastställts. Jag misstänker att det senare aldrig kommer att hända och att NATO kommer att behöva göra ett undantag så länge striderna har upphört och en vapenvila eller stilleståndslinje har avtalats – precis som det hände 1953 i Korea och som fortfarande gäller än idag. Detta gäller även Ryssland och Japan som fortfarande är juridiskt i krig med varandra sedan 1945, då de aldrig undertecknade ett fredsavtal över de omtvistade öarna utanför Hokkaido.
Förra året var det mycket upprördhet på NATO-toppmötet i Litauen i Vilnius. Det fanns förväntningar på vad som snabbt visade sig vara en besvikelse för en offensiv. Ukraina förväntade sig att alliansen skulle välkomna dem mycket snabbare och inte vara så sega. Zelensky överdrev sitt krav, och då vände sig den brittiske försvarsministern Ben Wallace – (som ändå är en stark anhängare av Ukrainas sak) – och sa:
”- Det skulle vara trevligt om de bara tackade oss en enda gång.”
Detta kom alltså från en av Ukrainas största supportrar, så de lär har svidit hos Zelensky. Därför drog han sig tillbaka något motvilligt – även polackerna blev irriterade över att de förväntades göra allt och utan tacksamhet.
Även om den tvisten var mycket obekväm och pinsam, i kombination med att det fanns fler personer som aldrig skulle låta Ukraina gå med i Nato, p.g.a. inte helt orimliga farhågor som det skulle innebära om Ukraina blev en medlem i Nato under ett brinnande krig mot Ryssland.
Dock så har Ukraina valt sida och det strider och försvarar våra demokratiska friheter och värderingar, med Ukrainsk blod och sina resurser (som att deras städer och infrastruktur går i spillror).
Mötet avslutades med att varje nation skulle över tid skapa sina egna säkerhetsgarantier till Ukraina dvs inte en allians, utan istället skapades en försäkran om att de skulle fortsätta att stödja Ukraina och arbeta med detta politiskt, ekonomiskt, militärt och industriellt.
Dessa avtal finns nu på plats med dom tretton nyckelländerna och fler tillkommer. Planen är nu att börja slå samman några av dessa individuella avtal till NATO administrationen och förvaltning, så att ingen nation inom Nato arbetar mot varandras syften.
Den övergripande planen, som ska godkännas vid NATO75-årsjubileum i Washington i juli, är att halvformellt deklarera detta som starten på processen för att ta in Ukraina till Nato. Tanken är att när kriget är över ska samproduktion, militärt samarbete och allt annat vara på plats i så hög grad att endast formell anslutning återstår.
Det kommer dock inte vara lätt. Ungern är starkt emot och det kommer inte att förändras på lång sikt. Om inte Orban försvinner eller ändra sitt val till den mörka sidan, så kommer osannolik inget förändras, men den ungerska demokratin är mycket skör, så vi vet inte vad som kan hända i Ungern i framtiden.
Det finns mycket kvar att göra, men om vi jämför med förra årets tvister och dåliga politiska val för Ukraina, så såg många i väst att det kan inte överge Ukraina.
En väg håller på att hittas och den avgående generalsekreteraren Jens Stoltenberg, som jag anser är den bästa personen någonsin att inneha detta ämbetet, har ansvarat för att vägleda den åt rätt håll. Hans efterträdare i september kommer att ha mycket att leva upp till.
Ukraina kommer att gå med i NATO. Om Ryssland försöker kräva att det inte kan som en del av någon fredsuppgörelse, så tror jag inte att Ukraina kommer att skriva under det. De kämpade för att vara fria och förbli fria, det kommer aldrig att riskera att det händer igen.
