Tillförseln av nordkoreanska trupper till den ryska fronten kan få långtgående konsekvenser, inte bara för konflikten i Ukraina utan även för den globala säkerheten. Om Nordkorea skickar trupper, kan detta tvinga USA eller andra västländer att överväga att skicka sina egna ingenjörstrupper eller liknande stöd till Ukraina. En sådan eskalation skulle öka spänningarna ytterligare och riskera att konflikten sprider sig utanför Ukrainas gränser.
De senaste uttalandena från Ryssland och Nordkorea antyder att Pyongyang har ändå beslutat att skicka en ingenjörsdivision till fronten i Ukraina för att stödja de ryska styrkorna. I utbyte mot detta sägs Ryssland tillhandahålla långdistansmissilteknologi till Nordkorea.
Detta är något som Kina sannolikt inte godkänner. Kina ogillar starkt när Nordkorea lyckas bryta sig ur deras kontroll och när deras inflytande över Nordkorea överskuggas av Ryssland. Kina föredrar att saker och ting sker enligt deras tidtabell, inte någon annans, vilket orsakar dem betydande oro.
Putin är naturligtvis medveten om allt detta. Han spelar ett noggrant spel och påminner Kina om att även om de kanske tror att de har honom i sitt ekonomiska grepp, är han fortfarande mer än kapabel att utöva sin egen makt, oavsett kinesiskt inflytande, om inte i trots mot det.
Kina är alltmer rädda för att Nordkorea ska gå för långt, möjligen till och med utlösa en konflikt med ett alltmer nervöst Sydkorea, som redan tyst förbereder sig för en tidig men fortfarande låg nivå av beredskap.
Allt detta sker samtidigt som en alltmer desperat Benjamin Netanyahu i Israel, som försöker hålla sig kvar vid makten för att undvika åtal för korruption, verkar vara inställd på en offensiv mot södra Libanon och Hezbollah. Detta kommer inte att bli en vacker konflikt och verkar nästan oundviklig. Det har länge funnits en känsla i Israel att Hezbollah ”behöver tas itu med” förr snarare än senare.