Reflektioner vid krigets frontlinjer
Jag vill analysera och reflektera över var vi står just nu i Ukraina kriget och hur vi hamnade här och vad som kan förväntas härnäst på ett bredare plan.
Inledande bedömning och överraskningar
Vid krigets början trodde vi alla – inklusive jag själv – att ryssarnas mäktiga militär, baserat på vad dom hade på pappret. Så var vår bedömning, att de skulle ha ockuperat stora delar av Ukraina på endast 7-10 dagar. Min förhoppning låg endast på att Ukraina hade därefter kämpat och utfört gerilla strider och partisankrig mot dom ryska ockupanterna. Men så blev det inte och det beror på flera avgörande faktorer.
Zelenskys beslut och nationell mobilisering
För det första stannade Zelensky kvar för att kämpa och därmed enade han nationen – en historiskt avgörande stund som omedelbart förändrade förutsättningarna. Jag tror att Zelenskys beslut att stanna och kämpa fungerade som en katalysator för politiker i väst att inse att även vi måste stå upp. Det var ett ögonblick av överväldigande betydelse som vi inte får glömma bort.
Svagheterna i den ryska krigsmaskinen
Den andra nyckelfaktorn var den långsamma, men verkliga, avtäckningen av den ryska krigsmaskinens korruption och inkompetens, vilket underminerade hela den ryska styrka och effektivitet. Den ryska propagandan hade varit mycket effektiv under lång tid och fått oss att tro att den moderna ryska armén kanske var mindre, men dess styrka aldrig hade komprometterats. Så fel vi hade. Pengar, girighet, laglöshet och korruption hade förruttnat den ryska armen.
Väst lyckades att förvandla bort sitt ryska beroende
I väst väcktes vi långsamt ur vår naivitet och vi insåg att det som hände var att Ryssland hade verkligen börjat sin fullskaliga invasion mot Ukraina. När vi även snabbt insåg att Putins regim var villig att riskera sin position som Europas energiförsörjare för att ockupera Ukraina. Så hade Europa svårt att inse och släppa beroende av ryska energi.
Medan vi grälade om vilken hjälp vi skulle ge Ukraina, så genomförde vi den svåraste och chockerande – ja, till och med den djärvaste transformationen, särskilt med tanke på den enorma ekonomiska påverkan det hade på västvärlden generellt. Vi började att dumpa rysk energi. Och vi gjorde det på en tidsram som, med tanke på dess omfattning, logistik och globala resurser, var helt enkelt otrolig. Många europeiska länder sköt deras räkningar i höjden och många klagade – regeringar ingrep för att delvis subventionera våra energiräkningar för att värma våra hem. Chocken för ryssarna var att vi ändå gjorde det! Ryssarna trodde helt enkelt inte att det skulle bli möjligt!
Tisdagen 27 september 2022 upptäcktes gasläckage från Nord Stream 1 och 2 i närheten av Bornholm. Den händelsen kan spekuleras fram och tillbaka vem som låg bakom den aktionen. Detta låter jag andra få avgöra, men det jag kan konstatera var att Ryssland förlorade sin bästa kund (EU) inom loppet av sekunder! Energi försörjningen och den ryska inkomsten försvann på ett naffs! Även om europa hade börjat dumpa rysk energi, så var detta de avgörande avslutet av årtionden av energidominans – en långsiktigt lagd plan som handlade lika mycket om strategiskt inflytande som om att göra miljarder dollar i vinst för Ryssland varje dag – hade försvunnit p.g.a. invasionen mot Ukraina.
Utmaningar med militär utrustning och produktion
En annan framgång är prestationen att lyckas med ökningen av produktionen av militär utrustning och ammunition. När kriget startade så producerades endast 25 000 st 155mm artilleri per månaden i hela västvärlden, det var knappt tillräcklig för att möta Ukrainas behov under 60 timmars strid.
Varför kunde vi inte producera mer än så? Detta är ett urgammalt problem. Samma problem ställdes vi under både första och andra -världskriget. även om vi står inför utmaningar med att skala upp produktionen snabbt nog för att möta kraven från Ukraina.
Det tar alltså ca 2 till 3 år innan, vi i väst kommer igång och efter tre år kommer de börja möta den produktionsefterfrågan. Så är det bara. Och den produktionen och dess leverans till Ukraina kommer börja få sin effekt.
Ukrainas mod och motståndskraft
Ukraina möter dagligen attacker från ryska bomber, missiler, frontattacker och tragedier. Trots att Ukraina utsatts för omfattande attacker har de fortsatt att kämpa envist och visat att de inte kommer att ge upp. Deras förmåga att strida och slå tillbaka mot Ryssland har förvånansvärt stärkts.
Ukrainarna fortsätter att visa Ryssland att de inte kommer låta dem vinna. Ukrainas förmåga att slå långt in i Rysslands oljekällor, flygfält, fabriker och militära mål har multiplicerats exponentiellt den senaste tiden.
Ukraina har sänkt och förnedrat den ryska flottan, fast Ukraina inte har en egen marinflotta. Ukrainarna har dödat och lemlästat en halv miljon ryska soldater och över 8 000 stridsvagnar. Ryssarna har nära på tömt sitt enorma förråd av sovjetiskt militärutrustning och vapen. Ukrainarna har systematiskt förstört så mycket rysk artilleri att de har fler granater att skjuta än vapen att skjuta dem med, ett problem som förvärras för varje dag.
Ryska attacker med 60 st stridsvagnar ser vi inte längre – om ryssarna får ihop 2 st eller 4 st pansarbilar vid en attack, då är det en bra dag för Ryssland.
Kharkiv visade sig vara en katastrofalt misslyckande och det visar också hur illa den ryska militärstyrkan har degraderats.
Utan ett Ukrainsk- flygvapen, utan en flotta och med begränsade resurser, där Ukraina är helt utelämnade för utländsk finansiell och militär hjälp. Ändå har Ukraina genomfört ett mirakel och tillfogat Ryssarna stora problem.
Från sin motoffensiv under 2022, som Ryssland aldrig återhämtade sig ifrån, till sitt envetna vägran att ge upp någon mark, utan kamp! Ukrainarna har inte skrämts av attackerna mot civila, mot skolor och universitet, mot sjukhus och stormarknader, boktryckerier och kraftverk.
Ukrainarna tillverkar en miljon drönare om året i sina hem på natten. De lagar mat och de tillverkar uniformer, de arbetar och de fortsätter, för de måste!
Det här kriget är deras kamp för rätten till självständighet, till demokrati, till en bättre värld, för Ukrainarna och för deras barn. Det är existentiellt. Och de är vår frontlinje.
Därför får vi inte svika dem!
Ekonomiska och geopolitiska effekter
Ryssland brottas med ekonomiska påfrestningar från kriget och har svårt att upprätthålla sin militära kapacitet och ekonomi. Internationella sanktioner och globalt tryck har ytterligare förvärrat deras situation.
Ryssland kämpar för att producera en handfull stridsvagnar. Vi ser att produktionen av drönare, missiler, bomber börjar tappa hastighet och en oändlig slakt av ryska män tar aldrig slut.
Allt detta kunde aldrig ryssen föreställa sig! Det var aldrig en del av den ryska planen, istället har detta blivit en mardröm, som ryssarna nu inte kan vakna ur. Sanktionerna skär djupt i ekonomin och ryskt gas är nästan osäljbart. Den ryska oljan säljs till Kina för självkostnadspris och tvingas att lastas på tankfartyg. Dess raffinaderikapacitet är så reducerad att det måste importera raffinerade bränslen från giriga grannar.
Ryssarna är så desperata att de behöver Nordkoreas galna mullor för att mata krigsmaskinen. Sprickorna syns och det tar aldrig slut.
Framtiden och Ukrainas uthållighet
Tyskland förlorade första världskriget i april 1917 när Amerika gick med i kriget. Det tog ytterligare 19 månader att avsluta det.
Tyskland förlorade andra världskriget den 22 juni 1941 när det invaderade Sovjetunionen – det kunde aldrig vinna det kriget från början. Det tog fyra år att avsluta det kriget.
Ukraina kriget kommer också att ta slut. Troligen inte före 2026. Men det kommer att ta slut. Ukraina kommer att överleva och till slut få ansluta sig till EU och NATO. Vad detta kommer att innebära för framtiden? Vem vet. Det beror på hur kriget slutar och hur Ryssland hanterar det.
Under tiden fortsätter kampen…
Kampen fortsätter med USA och Europa som en central aktör för att stödja Ukrainas framtid och säkerhet.
