En positiv magkänsla
Under mina år har jag lärt mig att lita på min magkänsla. Och just nu säger den mig att något är på väg att hända. Men jag vet ännu inte vad det är. Känslan är dock att det är något stort och viktigt. Jag upplever saker och ting är på väg att förändrats. Jag känner att vi har nått någon form av positiv vägskäl.
Kan det vara så att USA oavsett vem som vinner kommer stödja Ukraina?
Utan tvekan har situationen i USA förändrats, Kamala Harris, har tydligt visat sitt stöd för Ukraina. Hennes starka ställningstagande mot rysk aggression och hennes arbete inom Bidens administration för att stärka USAs allians med NATO och andra europeiska länder visar hennes engagemang för Ukrainas sak. Harris har varit en pålitlig förespråkare för ökade sanktioner mot Ryssland och ytterligare militärt stöd till Ukraina, vilket kan påverka Ukraina positivt.
Donald Trump o andra sidan, som Putin hoppas på pga alla tror att Trump kommer gynna Ryssland om han blir vald till nästa president i USA? Jag är inte lika säker på detta längre.
Boris Johnson uttryckte i veckan, efter sitt möte med Trump, att han har planer på att fortsätta hjälpa Ukraina och eventuellt ännu mer, än Biden-administrationen någonsin har gjort, vilket kan innebära en ökad militärt och ekonomiskt stöd för landet. Vi får inte glömma bort att Trump var den som skickade Javelins, till Ukraina. Trump är en oberäknelig rackare och hans mål är att göra ”USA great again” borde innebär ett krav att stödja Ukraina. Men vi får se.
Oavsett, så har hoppet vaknat att det säkra kortet ”Demokraterna” kan vinna valet, igen.
Europa och dess politik
Storbritannien har tagit ett steg bort från politiken och dess kaos och valt en nyktert och en logisk regering, utan att ändra sin hållning mot Ukraina. Europa undvek den kaos de var rädda för med minsta möjliga marginal. Högern i Orbans Ungern blir alltmer impopulär, och han framstår som mer och mer en Clown.
Ryssland sugs sakta ner i ett svarthål
Ryssarna låtsas uppenbarligen att ingenting går fel, samtidigt som deras armé slaktas i tusentals varje dag och deras ekonomiska situation förvärras dag för dag. Det går långsamt, men säkert åt fel håll för ryssarna.
Ukrainas långdistansdrönare och missilangrepp börjar bli så ihärdiga att knappt en dag går utan att något djupt inne i Ryssland sprängs eller står i brand.
Ukrainas långdistansdrönare och missilangrepp börjar bli så ihärdiga att knappt en dag går utan att något djupt inne i Ryssland sprängs eller står i brand.
Det var aldrig meningen att det skulle bli så här. Ryssarna som ser detta är i chock! Häromdagen klagade en grupp ryssar i en pinsam video till deras ”mäktige” Putin att de inte har haft någon el i 12 timmar! Välkommen till strömavbrott och energibrist, som ukrainarna möter varje dag! Och ryssarna är ansvariga för detta, något som dom inte har en aning om vad de har gett sig in på.
Ja, många av dessa saker är anekdotiska och det finns inga bevis för att jag på något sätt säger att vinden har vänt. Så varför har jag då denna magkänsla, att något har förändrats?
Historien är full av sådana ögonblick
Ibland sker de som en chock och med en omedelbara händelse, som tex mordet på ärkehertig Franz Ferdinand, Pearl Harbor, 9/11 och invasionen av Ukraina; alla dessa händelser kom som en chock som ingen var förbered på.
Sedan har vi andra tillfällen där händelseförloppen har varit under en längre tid, där tiden har tagit sig in i en osäker framtiden, innan den långsamt, men säkert vänt tillbaka mot ljuset. Det jag känner just nu, är att ljuset i slutet av tunneln börjar lysa.
Vart rullar kulan?
Det svåraste är att hålla nerverna i styr när man inte kan se vart man är på väg. Västvärlden har gjort det. Kina har ett internt ekonomiskt kaos och långt ifrån redo att föra ett krig. Ryssland sprattlar på frontlinjerna i desperation, försöker hålla ihop sig innan något ger vika. Något är helt klart fel för ryssarna och det hålls ihop av allt tunnare trådar av rädsla. Samhällen som Ryssland faller inte isär, de imploderar när man minst anar det.
Är fred på G?
Att prata om fred till jul, kanske är lite för mycket att hoppas på. Men det pratas om det. Ukraina är på gränsen att vända sitt underskott av utrustning och manskap, samtidigt som Ryssland når gränsen för sina resurser och manskap. Om inte Ryssland går all-in och mobilisera de riktiga ryssarna dvs Moskiviterna i Moskva och Sankt Petersburg, så kommer det inte ha samma resurs överläge som tidigare. Inte ens Putin verkar våga ta steget till en ny mobilisering, eftersom han innerst inne inte tror att han skulle överleva ett sådant politiskt drag.
Känner jag hopp?
EU, NATO och USA har tippat vågskålen något till Ukrainas fördel. Det är första gången på länge jag har känt något som kan tyda på det. Kanske, bara kanske, kommer allt detta att sluta väl inom en snar framtid?
