Ryska krigsfångar
Antalet krigsfångar ökar snabbt. På bara några dagar har siffran stigit från hundratals till nästan två tusen fångar. Många av dessa fångar är knappt äldre än skolungdomar, rekryter (som lumpen i Sverige) utan någon riktig träning eller tillräcklig utrustning. De flesta av dem kommer från Moskva och Sankt Petersburg, vilket utgör ett stort problem för Putin då deras föräldrar är den grupp han minst har råd att göra upprörda.
Civila i Ryssland upplever kriget
I Kursk-regionen flyr vanliga ryssar eller konfronteras av hesa-Fredriks ljudsignal, medan deras TV-apparater sänder ut nödlarm som de aldrig trodde att de skulle behöva uppleva. Putin lovade säkerhet i utbyte mot deras politiska tystnad och samtycke till hans styre. Men var är den säkerheten nu? Kvinnor gråter när de tvingas överge sina hem med endast det de har på sig. Evakueringarna är obligatoriska – om du stannar kvar kommer du att ses som en förrädare. Plötsligt har det krig som knappt nämnts, den till synes ofarliga ”Special operationen”, gjort sig påmind i vanliga människors liv. Det här var aldrig meningen att hända.
En av de mest framträdande klagomålen bland ryssarna i de ockuperade och hotade områdena är att TV-programmen visar underhållning och nyheterna nämner inget om deras situation. Det är nästan som om deras lidande inte existerar eller är oviktigt. Staten vill inte att någon ska förstå hur allvarliga problemen har blivit eller hur desperat situationen faktiskt är. Förnedringen är påtaglig – och med all rätt.
Nyanlända ryska soldater ger upp
Hittills har den ryska armén inte lyckats skapa en enda sammanhängande försvarslinje. Trupper anländer nära frontlinjen bara för att snabbt bli omringade av väntande ukrainska bakhåll. Det är lätt att ge upp – vad är poängen med att kämpa i en sådan situation utan något stöd?
En rysk brigad sägs ha övergett sin befälhavare och ställföreträdare och vägrat strida. De tjetjenska styrkorna flydde så snart de konfronterades med verklig strid.
För Ukraina är utmaningen nu att snabbt och effektivt evakuera krigsfångarna och skicka dem till läger i Ukraina där de kan användas som förhandling och för att få tillbaka sina egna soldater. Överraskande nog vill många av de ryska fångarna stanna kvar och ansluta sig till de ”Fria Ryssland”-styrkorna. Ukraina kommer att granska dessa fall och avgöra om det är tillåtet, eller om de ska ingå i utbytespoolen.
Unga ryska rekryter är ett stort problem för Putin. Det är olagligt att använda dem i strid utan minst fyra månaders träning och fullständig utrustning, vilket få av dem har fått. Många har tvingats skriva på kontrakt – också det i strid med rysk lag – vilket har skapat en egen backlash.
Även i Moskva börjar medborgarna inse att kriget inte är vad de har fått höra. Samtidigt rusar de ukrainska styrkorna för att erövra mer land, medan den strategiska drivkraften bakom operationen vinner momentum. Ryssland kämpar för att få ut trupper i fält, men att förflytta dem är en långsam och besvärlig process – något de inte är särskilt bra på.
Ukraina fortsätter att ockupera rysk-territorium
För tillfället fortsätter de ukrainska spetsarna att trycka österut och sydöst, letar efter ryska styrkor, omringar dem och väntar på deras kapitulation. Ingen vet exakt hur långt eller var detta kommer att sluta, men för stunden ger framgångarna ett enormt moraliskt lyft. Samtidigt är det fortfarande oklart vad den större strategin bakom denna operation är – men just nu känns det bra för de ukrainska styrkorna.
