Glöm inte veteranerna
När krigare återvänder från krigszoner är deras strid inte alltid över. Många möter stora utmaningar när de återvänder till det civila livet – allt från fysiska skador till psykisk ohälsa och svårigheter att anpassa sig. Vi kan inte låta dessa hjältar kämpa ensamma. Att ge dem stöd och resurser är inte bara en fråga om medkänsla, det är en moralisk skyldighet. Vi måste erbjuda dem den vård och det stöd de förtjänar – från psykologiskt stöd till hjälp med att återintegreras i arbetslivet.
Jag läste en intressant reflektion
En mycket intressant reflektion från en amerikansk veteran (från Ukraina) som tjänstgjorde i Irak och Afghanistan om veteranministeriet och hur staten behandlar soldater efter krigets slut.
Jag läste om hur krigsveteraner blev ”icke-behandlade” och tycker det är värt att ta upp det och hur viktigt det är att hjälpa och stötta veteraner efter och även under tiden de är krig, men framförallt så kommer Ukraina ha flera 1 000 veteraner som måste få behandling av både staten, militären samt av civilbefolkningen och vänner.
Krigaren tjänstgjorde i den amerikanska armén, inom underrättelsetjänsten, och han deltog i krigen i Irak och Afghanistan. Det var också så han fick sitt amerikanska medborgarskap. Han minns tydligt, precis innan sitt första uppdrag 2004, då han satt i Kuwait och väntade på att borda ett transportplan från Bagdad. När några soldater från en specialstyrka klev av planet, pratade han med en av dem som sade:
”- När det här är över och ni kommer hem till era nära och kära, de som längtat efter er och bett för er säkerhet! Kom ihåg detta: Politikerna som skickade hit oss dom kommer aldrig bry sig. De enda som kommer förstå er, är de soldater som kämpade bredvid er. Ring dem, håll kontakten med dem. Det hjälper, tro mig.”
Det citatet är tyvärr väldigt sant.
Ukrainas stat har tvingats att skicka flera 100 000 män till fronten i Ukraina. Alla är inte frivilliga, som jag.
Trots USAs starka militärsystem, misslyckas de med att erbjuda tillräcklig psykologisk vård och stöd till veteraner efter att de lämnat tjänsten. Många kämpar med posttraumatisk stress, beroenden och självmord. Mellan krigen i Irak och Afghanistan har över 130 000 amerikanska veteraner tagit sina liv sedan 2001, vilket är betydligt fler än de som dog i strid.
Ukraina står inför en enorm utmaning
Jag kan tydligt se de utmaningar som Ukraina kommer att möta när de står inför en stor grupp krigsveteraner efter kriget. Jag har själv upplevt hur svårt det är för soldater att anpassa sig till ett civilt liv efter kriget. I USA saknades en effektiv övergång för dessa veteraner, och många av dem har tragiskt förlorat vänner pga självmord, missbruk och psykisk ohälsa.
Ukraina måste agera snabbt för att skapa ett system där veteranerna själva är med och utformar stödet – det får inte överlämnas till politiker som är långt ifrån verkligheten. Väntar man för länge, kommer problemen bara att förvärras.
Jag vet att kriget är långtifrån över, men volymen på män som strider i konflikten och dess eskalering av vidrigheter och död som detta krig medför har vi inte sett sedan andra världskriget i Europa. Mängden av män och även kvinnor måste Ukraina vara beredda på att hantera, något som jag inte tror att landet är redo för. Därför bör vi i Europa och våra politiker ta upp denna fråga och hjälpa Ukraina med denna viktiga uppgift.
Många europeiska länder har också egna landsmän som strider i Ukraina, så vi har redan egna nationella veteraner att ta hand om.
Vi får inte glömma veteranerna som har stridit i Ukraina
Jag vill hävda att vi står i en stor tacksamhetsskuld till de veteraner som har riskerat sina liv för att skydda våra hem, vår frihet och vår demokrati. Dessa modiga kvinnor och män har gjort enorma uppoffringar för att stoppa den ryska förtrycket, och vi får inte glömma bort dem!
Vi kan aldrig fullt återgälda deras uppoffringar, men vi kan göra allt i vår makt för att säkerställa att de får den respekt, stöd och värdighet de förtjänar.
Jag vill också uppmana er som har vänner eller familj som har stridit i Ukraina, hålla kontakten med dem! Ett enkelt samtal kan rädda liv. Många som har varit i strid lider i tystnad, och ibland behövs de mer stöd än vad de visar utåt.
