Rysk artilleriöverlägsenhet minskar
Den 1 oktober meddelade Ukrainas första biträdande försvarsminister, Ivan Havryliuk, att Rysslands artilleriöverlägsenhet har minskat betydligt – från 8:1 förra vintern till 3:1 idag. Detta skifte beror på ökat utländskt stöd, inklusive leveranser från USA och initiativ från Tjeckien, vilket har stärkt Ukrainas ammunitionstillgång och försvarsförmåga.
Ukraina slår hårt mot ryska ammunitionslager
En annan viktig faktor i denna förändring är Ukrainas framgångsrika insatser att slå ut ryska ammunitionslager, vilket ytterligare har försvagat Rysslands kapacitet att genomföra massiva artilleriangrepp. Flera stora ryska ammunitionsförråd har nyligen förstörts av ukrainska styrkor, särskilt med hjälp av den nya ukrainska jetdrönaren ”Palyanytsia”. Förstörelsen av dessa förråd har inte bara minskat mängden tillgänglig ammunition för ryska artilleribatterier, utan också stört deras logistik och försörjningskedjor, vilket har lett till operativa förseningar och reducerad effektivitet på fronten.
Ukraina har också utvecklat gemensamma produktionssamarbeten med utländska partners, vilket är en avgörande del i deras långsiktiga strategi för att säkra hållbar tillgång till vapen och utrustning. Genom att stärka den inhemska produktionen i samarbete med allierade hoppas Ukraina minska sitt beroende av utländska leveranser, vilket i sin tur ger dem större operativ självständighet och snabbare reaktionstider på slagfältet.
Västvärlden har en stabilare leverans av artilleri
Den tidigare obalansen berodde till stor del på fördröjt stöd från västvärlden, vilket gav Ryssland en strategisk fördel i krigets inledningsskede. Nu, med stabilare och kontinuerligt inflöde av militär hjälp, särskilt vad gäller artilleri och ammunition, har Ukraina kunnat stärka sin eldkraft. Detta har bidragit till en mer jämn stridskapacitet, vilket kan påverka det framtida krigsförloppet i positiv riktning för Ukraina.
Sammanfattning
Minskningen av Rysslands artilleridominans har direkta taktiska konsekvenser. Deras förmåga att genomföra massiva, utdragna bombardemang – är en central del av deras krigsstrategi – har nu allvarligt försvagats. Med förstörda ammunitionslager och förlorade logistiska resurser står Ryssland inför betydande utmaningar för att bibehålla sin eldkraft. Samtidigt har Ukraina, med sin förbättrade tillgång till ammunition och produktionskapacitet, inte bara fått möjlighet att bättre motstå ryska offensiver, utan även att inleda egna motattacker på ett mer effektivt sätt.
Min analys
Nedgången i Rysslands artilleridominans är utan tvekan en viktig utveckling i konflikten, men det är för tidigt att dra slutsatsen att detta kommer att bestå. Rysslands överlägsenhet i artilleri har länge varit en av deras främsta styrkor, och även om Ukrainas framgångsrika attacker på ryska ammunitionsförråd har försvagat denna dominans, är det osäkert om denna förändring kommer att vara långvarig. Minskningen till 3:1 skapar en öppning för Ukraina att minska den ryska artillerieldens förödande effekter, men denna balans kan snabbt förskjutas om inte USA och väst fortsätter att leverera vapen och ammunition till Ukraina.
Europa behöver dessutom skynda på sin egen produktion, då det inte går att bortse från risken att USA i framtiden kan dra ner på sina leveranser. Om det skulle ske, kommer bördan av att upprätthålla leveranskedjorna att falla på Europa, vilket skulle sätta ytterligare press på EU-länderna att agera snabbare och mer effektivt. Det är kritiskt att samarbetet mellan Ukraina och dess västerländska allierade förblir starkt för att undvika att Ryssland återfår sitt artilleriöverläge.
En annan positiv utveckling är Ukrainas potential att snabba upp sin egen produktion, särskilt genom utvecklingen av deras jetdrönare, Palyanytsia. Om dessa framgångsrikt kan användas för att slå ut fler ryska militära lager, kan Ukraina ytterligare försvaga Rysslands kapacitet att bedriva långvariga offensiver.
Det största hotet just nu är dock Rysslands användning av sub-nukleära vapen, som kräver en annan typ av motstrategi. För att effektivt kunna neutralisera denna typ av ryska hot krävs bättre och fler stridsflygplan, särskilt för att kunna slå ut de ryska bombplan som används för att leverera dessa fruktansvärda vapen. Här kommer USArestriktioner in som en utmaning, då de sannolikt aldrig kommer att tillåta Ukraina att använda amerikanska missiler mot mål inom Ryssland. Därför måste Ukraina fokusera på att förbättra och öka produktionen av Palyanytsia-drönare, så att de kan användas för att förstöra ryska bombplan direkt på deras flygplatser.
Sammanfattningsvis har Ukraina gjort stora framsteg, men för att säkerställa långsiktig framgång krävs fortsatt och intensivt stöd från väst, ökad europeisk produktion, samt en teknologisk och strategisk uppgradering av Ukrainas egna försvarssystem.
