Hur länge kan Europa stå stadigt bakom Ukraina?
Min största oro nu är att västvärldens stöd till Ukraina kan svikta. Den tyska regeringen är på gränsen till kollaps och om en ny administration, som är mindre benägen att stötta Ukraina, tar makten kommer detta stöd snabbt att försvinna. Tyskland står inför en ekonomisk kris och en hotande recession, mycket på grund av en egenförvållad stagnation i bilindustrin. Landet har länge varit fast i produktionen av bensin- och dieseldrivna fordon och har missat framtida innovationer, som elbilar, vilket har lett till en kris i Tysklands största industrisektor som utgör hela 30 % av ekonomin.
Frankrike befinner sig i en slags politisk limbo fram till presidentvalet i maj 2027, och även deras ekonomiska situation är skakig.
Storbritannien har en ny regering som har sänkt försvarsutgifterna trots tidigare löften om att inte göra det. Det årliga bidraget på tre miljarder pund till Ukraina har nu inkluderats i försvarsbudgeten istället för att läggas till som ett separat stöd.
Vad kommer Trump göra?
Vi har två månader kvar för att slutföra det nuvarande amerikanska biståndet till Ukraina. Jag har skrivit en artikel om Vad kan Trumps presidentskap innebära för konflikten i Ukraina? Jag har fått en del kritik om att jag inte vill se allt nattsvart, nu när Trump har vunnit presidentvalet i USA. Jag vill vara positiv, jag hoppas att Trump kan vara bättre för Ukraina, men Ingen vet, vi får helt enkelt se.
Trump är utan tvekan en oberäknelig kraft, men det betyder också att Ryssland inte kan vara säkra på att de kan förutsäga hans politik. Trump har tidigare hotat Ryssland med hårda åtgärder om de inte följer hans direktiv, och hans löfte om stöd kan faktiskt innebära ett betydligt starkare stöd till Ukraina – om det visar sig att Putin trotsar honom.
Självklart kan det bli precis tvärtom; Trump kanske gör det värsta? Att inte godkänna mer stöd och om han gör det kommer det att vara en del av en transaktion där Ukraina måste erbjuda något i gengäld. Detta kan leda till ett slags ”fred” som inte är rättvis eller rättfärdig och som lämnar Ryssland med sina stulna territorier medan Ukraina står utan det skydd det förtjänar.
Trump vill framstå som både mäktig och som en fredsmäklare, vilket kan verka motsägelsefullt men beror på hans motvilja mot direkt strid trots att han beundrar hänsynslöshet. Han är villig att låta blod flyta, så länge han inte behöver se det eller bli påmind om det. Europeiska allierade kommer självklart att bli missnöjda men kan ha svårt att påverka Trumps åtgärder.
Europa kan dock säkerställa att Ukraina inte helt marginaliseras i en fredsuppgörelse och att dess framtid inte tas som gisslan av ryska intressen. Europa måste se till att det åtminstone inte sker.
Vad kommer Putin göra?
Problemet är att Putin nu har all anledning att pressa på, oavsett kostnaderna. Något som jag har skrivit om ”Putin pressar Ukraina med intensiva attacker i hopp om att påverka USA nya ledarskap”. Han ser sin chans att få ut maximalt av sin krigsinsats innan den stoppas – och han vet att den kommer behöva stoppas. Han kommer inte vilja framstå som respektlös mot Trump eller förödmjuka honom, eftersom det skulle kunna få Trump att öppna pengakranen med ett omfattande bistånd till Ukraina. Putin är inte så dum. Men frågan är hur Putin ska hantera de områden som han har annekterat Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Kherson? Stora områden är fortfarande ”ockuperade” av Ukraina. Kan Putin verkligen släppa dem?
Putin måste också ta hänsyn till sitt förhållande till Iran, ett land som Trump har en patologisk avsky för. Han kommer behöva offentligt distansera sig från Iran för att undvika Trumps vrede.
Var gör Kina i allt detta?
Kina vill å sin sida se ett slut på kriget för sina egna intressen, inte minst för att kunna ta del av Ukrainas återuppbyggnadsprocess. Men Trump avskyr Kina och kommer vilja hålla dem borta från denna möjlighet. Han kommer lägga sitt fokus på att begränsa Kinas inflytande, trots sin beundran för dess ledare.
Trump uppfattas som att han tycker att Europa bör försvara sig själva, och i värsta fall är Ukraina bara en förlängning av detta. Hans verkliga fiende är Kina, och han kan vara beredd att bortse från allt annat för att fokusera på det – inklusive Ukraina.
