Ryssland har inte råd med dessa massiva anfall
Det är uppenbart att Ryssland har valt en strategi baserad på massiva truppanfall, men frågan är hur länge de kan fortsätta på denna väg? Detta är inget nytt, jag och många med mig, har lyft detta flera gånger, men en dag kommer detta ske, att Ryssland får problem med sina militära resurser.
Sedan kriget övergick till ett skyttegravskrig med artilleri och drönare i luften har Ryssland utnyttjat sin stora numerära överlägsenhet i manskap – något som Ukraina saknar – och använt soldater som förbrukningsvara. Istället för att fokusera på välutbildade soldater, sänder Kreml mängder av dåligt utbildade trupper till fronten med en strategi som värderar varje kvadratkilometer mark högre än soldaternas liv. I Kremls ögon är varje meter värd ett obegränsat antal soldaters liv, så länge de vinner.
För varje ukrainsk soldat som faller, förlorar Ryssland fem
Strategin har dock visat sig ha sina svagheter. För varje ukrainsk soldat som faller, förlorar Ryssland fem. Även om det innebär färre ukrainska förluster, är belastningen på Ukrainas försörjningslinjer fortfarande hög. Men genom att överge områden för att rädda sina soldaters liv har Ukraina anpassat sig och minskat sina egna förluster. Trots att Ryssland använder enorma mängder personal och resurser, har de ofta förlorat stora mängder soldater för små vinster, och deras förluster har i vissa fall varit så höga som 15 ryssar för varje ukrainsk soldat.
Putins rädsla för inhemsk oro, särskilt inom försvarsindustrin, har varit en konstant svaghet. Den ryska ledningen har undvikit omfattande mobilisering eftersom man vet att en sådan åtgärd kan leda till protester. Istället lockar de med otroligt höga löner för att få frivilliga, men sanningen är att de flesta aldrig överlever tillräckligt länge för att få ut lönerna.
Ryska förluster når nya rekord
De senaste tio veckorna har ryska förluster nått nya rekordnivåer, och soldaternas klagomål på den brutala behandlingen och de höga dödssiffrorna har ökat kraftigt. Flera soldater har vägrat lyda order och riskerar nu straff. Desperationen inom armén har lett till att utrustning och förnödenheter börjar ta slut. Med vintern på väg saknar många soldater varma kläder, lämpliga skor, och grundläggande förnödenheter som mat och vatten. De massiva anfallen mot städer som Kurakhove har tömt ryska infanteristyrkor till den grad att de knappt kan genomföra mindre attacker.
Den ryska regeringen har också återinfört gamla rekryteringsmetoder, där polisen går in i fabriker och andra stora arbetsplatser för att tvångsrekrytera män, oavsett lagar eller undantag. Man skickar till och med sårade och delvis handikappade soldater tillbaka till fronten, vilket speglar en skrämmande likgiltighet inför soldaternas liv och hälsa.
Ryssarna offrar sin män till kriget
Samtidigt förlitar sig Ryssland alltmer på nyrekryterade soldater med minimalt med träning. Dessa så kallade ”andra klassens” infanterister skickas ut tillsammans med sårade och handikappade veteraner, vilket lett till ännu högre dödssiffror. Fältofficerarna, pressade av högkvarteret, skickar ut dessa illa rustade trupper i ”köttvågsanfall” i hopp om att vinna terräng genom ren numerär överlägsenhet.
Ryssland riskerar att nå en punkt där de måste genomföra en omfattande mobilisering för att fortsätta kriget. Men den risken för med sig inre oroligheter, särskilt med tanke på de ekonomiska svårigheterna: stigande inflation på mat, höjda räntor och ökande konkurser. Putin står nu inför valet mellan att riskera ett inre sammanbrott eller försöka erövra sina strategiska mål till vilket pris som helst.
Sammanfattning
På kort sikt kan Ryssland kanske uppnå vissa militära framgångar, men de långsiktiga konsekvenserna kan bli förödande. Kostnaden för denna strategi kan i slutändan leda till statens kollaps, när Ryssland till slut blir för utmattat för att kunna hålla kvar det de lyckats erövra.
