Blir det kärnvapenkrig nu?
När USA-godkände ATACMS-missiler mot ryska militäramål inne i Ryssland, korsades ännu en av Vladimir Putins många ”röda linjer”. Trots detta meddelade USA att de inte sett några tecken på att Ryssland förbereder kärnvapen för användning på slagfältet – och det kommer de sannolikt inte att göras.
Putins kärnvapenhot är del av en reflexmässig strategi som härstammar från KGB under 1960-talet. Denna strategi syftar till att skapa rädsla och splittring bland politiker och allmänhet i väst, vilket kan få dem att ifrågasätta sina regeringars beslut. Problemet för Putin och hans vapendragare Dmitrij Medvedev gläfsar ”vargen kommer” så ofta att deras ord inte längre tas på allvar. Men trots detta fortsätter de, i hopp om att någon fortfarande ska reagera.
Ändringen av doktrinen – vad betyder det egentligen?
Efter ATACMS-attackerna valde Putin att ändra Rysslands kärnvapendoktrin. Även om detta är betydelsefullt ur ett historiskt perspektiv, innebär det inte att Ryssland är närmare att använda kärnvapen idag än de var igår. Doktrinens ändring handlar om att skapa en avskräckande effekt snarare än en konkret plan för kärnvapenanvändning.
Putin klargjorde nu att om ett kärnvapenland assisterar ett icke-kärnvapenland i konventionella attacker mot Ryssland, kan det betraktas som en kärnvapenattack mot Ryssland. Detta är en ny tolkning, men i praktiken är det meningslöst eftersom alla kärnvapenmakter kan ändra sin ståndpunkt när som helst och använda kärnvapen om de anser det nödvändigt. Att dokumentera detta är mer ett politiskt spel än en faktisk militär förändring.
Putins avsikt med denna ändring är att höja risknivån för Rysslands motståndare, men den har varken avskräckt väst eller förändrat deras strategi. Istället understryker doktrinen Rysslands försök att förhala och avskräcka så länge som möjligt – en strategi som Putin varit skicklig på att använda.
Vad händer nu?
Trots doktrinändringen planerar Putin inte att använda kärnvapen i Ukraina. En sådan åtgärd skulle få katastrofala konsekvenser internationellt. Kina skulle bli rasande, och länder som Indien, Brasilien och Turkiet skulle sannolikt vända Ryssland ryggen. Ryssland skulle isoleras fullständigt och endast ha Nordkorea som en kvarvarande allierad. Dessutom skulle ett militärt svar från väst vara oundvikligt.
Istället för kärnvapenanvändning kommer Ryssland troligen att intensifiera sabotage och kabelkapningar, samt genomföra omfattande missilattacker mot Ukraina. Ryssland fortsätter att gömma sig bakom sitt kärnvapenparaply – en strategi som, om den inte fanns, troligen skulle ha lett till ett mycket mer direkt västerländskt ingripande och ett snabbare slut på kriget.
Putins förlorade psykologiska grepp
Putins kärnvapenretorik har tappat sin kraft. Hans största psykologiska triumf var över Tysklands förbundskansler Olaf Scholz, men även den eran närmar sig sitt slut. Allt tyder på att Putins förmåga att påverka västvärlden med psykologiska hot håller på att avta.
Men detta innebär inte att Putin har gett upp. Istället kommer hans ilska att riktas mot den ukrainska civilbefolkningen i form av fler missilangrepp och brutala attacker. Det är ännu ett bevis på att Rysslands framtida militära styrka kommer att vara en skugga av sitt forna jag, beroende på kärnvapen snarare än konventionell militär styrka för att projicera makt.
Putin är fortfarande farlig, men hans era av psykologisk dominans börjar blekna.
