Nukleära dilemmat för Europa angående USA:s tillbakadragande
Om USA drar tillbaka sin militära närvaro i Europa uppstår en avgörande fråga: hur ska Europa hantera behovet av en trovärdig kärnvapenavskräckning? USA har i 76 år erbjudit Europa sitt så kallade ”nukleära paraply”, men om detta skulle försvinna lämnas kontinenten i ett strategiskt vakuum – särskilt med tanke på att Ryssland är världens mest aggressiva imperialiststat och har över 2 000 taktiska kärnvapen.
Frankrike och Storbritannien – Europas kärnvapenalternativ?
Endast Frankrike inom EU är en kärnvapenmakt, men deras kärnvapenstyrka är helt under presidentens kontroll och ingår inte i NATO:s strategi. Frankrike har idag cirka 290 kärnvapen, varav majoriteten är strategiska och baserade på ubåtar. Dessa möjliggör en säker andra hand förmåga, men är inte nödvändigtvis anpassade för en bredare europeisk avskräckning.
Storbritannien, trots att det inte längre är en del av EU, har fortfarande en betydande kärnvapenarsenal och skulle kunna spela en roll i en gemensam europeisk försvarsstrategi. Landet har cirka 260 kärnstridsspetsar, alla monterade på Trident-2 ballistiska missiler i sina Vanguard-klassade ubåtar. Storbritannien har tekniskt sett allokerat sina kärnvapen till NATO, men med ett amerikanskt tillbakadragande skulle de kunna omfördela dem enligt egna intressen.
Tysklands förbundskansler Friederich Merz har redan antytt att om USA drar sig ur måste EU skaffa sitt eget kärnvapenförsvar – eller åtminstone få skydd av Storbritanniens och Frankrikes kärnvapenarsenaler. Problemet? Finansiering. Varken Frankrike eller Storbritannien har resurser att själva bära kostnaden för en utökad europeisk kärnvapendoktrin, samtidigt som de redan står inför ökande försvarsutgifter.
Brittiska och franska kärnvapen som en europeisk avskräckning?
En lösning skulle kunna vara att integrera brittiska och franska kärnvapen i en gemensam europeisk försvarsstruktur. Dock kompliceras detta av Brexit och EU:s krav på ”parallellism” i förhandlingar – det vill säga att alla stora avtal måste vägas mot andra, exempelvis brittisk tillgång till EU:s elmarknad i utbyte mot EU:s rätt att fiska i brittiska vatten.
Samtidigt driver Merz en tydligare linje än sin föregångare och har stöd av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och EU:s utrikeschef Kaja Kallas. NATO:s generalsekreterare Mark Rutte kommer dock att kämpa för att bevara NATO:s relevans. En kompromiss kan vara att USA drar sig tillbaka från den operativa kommandostrukturen men förblir politiskt involverade, precis som Frankrike gjorde i 30 år.
Om Europa ska ta sitt försvar på allvar måste det också ta kärnvapenfrågan på allvar. Storbritannien och Frankrike kan tekniskt sett producera fler kärnvapen för en europeisk avskräckningsförmåga, men det kräver en stark politisk vilja och ett europeiskt försvarssamarbete utöver NATO.
Ukraina är en framtida kärnvapenmakt?
Frågan om Ukrainas kärnvapenförmåga blir alltmer relevant. Under sovjettiden tillverkades nästan en tredjedel av Sovjetunionens strategiska och medeldistansrobotar i Ukraina. Landet har därför kunskap och resurser att bygga egna kärnvapen, men saknar idag en återvinningsanläggning för plutonium – något som både Frankrike och Storbritannien har.
Om Ukraina lämnas utan NATO-medlemskap och utan starka säkerhetsgarantier kan det bli tvunget att utveckla sina egna kärnvapen. Det skulle kunna ske snabbt och med en arsenal på cirka 200 stridsspetsar skulle Ukraina kunna avskräcka Ryssland från framtida angrepp.
Detta skulle dock innebära en massiv geopolitisk förändring. Ryssland skulle se detta som ett direkt hot och antingen svara militärt eller genom ytterligare aggression. Men från Ukrainas perspektiv skulle det vara en nödvändig försäkring om västvärlden inte erbjuder tillräckliga garantier.
Västs ansvar
Om Europa och NATO inte kan garantera Ukrainas säkerhet, kan vi då verkligen förvänta oss att Ukraina avstår från att utveckla kärnvapen? Västvärlden har ett val:
- Stärka Ukrainas konventionella försvar och integrera landet i en kollektiv europeisk säkerhetsstruktur.
- Låta Ukraina utveckla egna kärnvapen för att balansera hotet från Ryssland.
Oavsett vilket alternativ som väljs måste väst ta ansvar. Antingen garanterar vi Ukrainas säkerhet – eller så får vi acceptera att landet agerar på egen hand.
