Trump spelar bort USA:s makt och Putin och Kina tackar och tar emot
En känt citat från Henry Kissingers som lyder:
”- Det kan vara farligt att vara Amerikas fiende, men att vara dess vän är dödligt.”
Vad han menade med det var att USA har en lång vana att överge sina vänner och allierade när det passar deras geopolitiska intressen. Vill man ha tydliga exempel är det bara att se på historien om Sydvietnam eller Irak.
Kissinger är central för att förstå dagens situation, eftersom hans hemliga resa till Kina 1971 banade väg för det Kina vi ser idag. Hans syfte var att så effektivt som möjligt skilja Kina från Sovjetunionen, ett förhållande som började spricka runt 1964.
År 1969 bröt till och med strider ut mellan dem vid Amurfloden i Manchuriet. Nixons besök i Kina följde kort därefter, vilket ledde till upprättandet av diplomatiska relationer och att Kina så småningom tog över FN:s säkerhetsrådsplats från det vi idag kallar Taiwan.
Det finns flera viktiga faktorer man måste minnas:
- År 1971 var Ryssland och Kina ideologiska motpoler. Sovjet förespråkade marxism-leninism, medan Kina följde maoismen.
- De hade nyligen utkämpat ett brutalt gränskrig utan framgång för någon sida.
- Situationen var så spänd att Sovjets ledare Brezjnev bad Nixon att ”titta bort” om Ryssland skulle attackera Kina med kärnvapen.
På den tiden var Kina mer än villigt att samarbeta med Kissinger i syfte att isolera Ryssland. Det passade båda parter. Femtio år senare är situationen den omvända: Ryssland och Kina står närmare varandra än någonsin.
De delar underrättelseinformation, har ideologier som liknar varandra (även om de inte är identiska), och kräver inte att den andra parten ska ändra sitt sätt att styra. Det är den auktoritära samhällsmodellen som binder dem samman.
De föraktar USA:s globala dominans och ogillar dess makt över internationella finansiella institutioner. De vill inte längre spela efter USA:s regler, regler som de menar är förlegade.
Kina vet att Ukraina dränerar Ryssland på resurser, men fortsätter ändå leverera industri- och teknikprodukter för att hålla Ryssland igång. I gengäld köper Kina enorma mängder rysk olja. Kina är nu Rysslands överlägset största handelspartner, även om Ryssland bara står för knappt 1,5 % av Kinas handel.
Kinesiska företag har börjat köpa upp ryska bilfabriker och annan industriproduktion samt hamstrar råvaror i hög takt. De ser en möjlighet, och Kineserna tar den.
Poängen är att Ryssland, även om de ogillar att spela andrafiol till Kina, förstår att Kina är en mycket mer pålitlig och långsiktig partner än USA någonsin varit. De vet också att allt Trump genomför kan rivas upp av nästa president. Och även om framtida ledare skulle försöka återuppbygga det som Trump rivit ner, kommer det aldrig bli riktigt likadant igen. Alla kommer veta att det bara är en blek kopia av det som varit.
Det här är kärnan i Trumps utrikespolitik, en naiv och farlig strategi där han försöker slita Ryssland från Kina. Men till skillnad från 70-talet är ingen av dem intresserad. Tvärtom, de fördjupar sitt samarbete varje kvartal.
Trump har redan erbjudit Putin:
- Ukrainas territorium
- Att blockera NATO-medlemskap för Ukraina
- En uppmjukning av sanktionerna (Bloomberg rapporterar att amerikanska myndigheter instruerats att backa från sin sanktionsövervakning)
- Att avstå från amerikanskt deltagande i NATO:s övningar
- En möjlig tillbakadragning av USA:s trupper från hela det östra NATO-området (inklusive Polen, Baltikum, Rumänien, Ungern och Slovakien)
- Nedläggning av USAID:s program för demokrati och frihet, något som både Kina och Ryssland länge hatat
Trump ger bort allt och får inget tillbaka. Trump har i stort sett spelat ut alla sina kort i hopp om att få Putin att ändra kurs. Putin spelar att han vill ”vända sig västerut”, men med sin armé i släptåg. Särskilt när det gäller Ukraina. Att klippa banden med Kina finns inte på kartan.
Trump framstår som en amatör och inte ens en särskilt påläst sådan. Putin leker med honom och skrattar hela vägen till VT Bank. Trump skulle kunna vända detta, erkänna att det inte fungerade och återställa allt. Men han kommer inte göra det, eftersom han då skulle framstå som svag, något han fruktar mer än allt annat.
Trump gör USA svagt
Han har kastat Ukraina under bussen, helt i onödan.
Trump verkar ha läst första raden i Kissingers bok och sen tröttnat. Han har inte förstått någonting om Ryssland, och det är djupt pinsamt.
Den som blir Trumps efterträdare har ett berg att bestiga för att återställa USA:s internationella förtroende. Värst av allt är att Trump har gjort alla dessa eftergifter utan att förstå att Ukraina och Europas allierade aldrig kommer acceptera det.
Den nya, helt onödiga handelskonflikten som slår till den 2 april gör att hans vänner nu känner sig övergivna och mer beslutsamma än någonsin att motarbeta honom.
Till och med britterna , som i över 60 år varit USA:s närmaste partner, planerar nu att använda frysta ryska tillgångar för att finansiera kriget i Ukraina. Cirka 400 miljarder dollar i privat ryskt kapital i Storbritannien. Som är villor, investeringar, konst, som kommer att säljas av för ändamålet.
Kriget är långt ifrån över och Trump kommer aldrig få fred såvida inte Putin ser en tydlig fördel med det. Och just nu gör han det inte.
Trump gör USA allt svagare, något som han absolut inte gick i val på.
