Ukraina kan vinna
Just nu pågår möten i Saudiarabien där olika parter diskuterar nästa steg mot att avsluta kriget. Men med tanke på att Ryssland omedelbart bröt det första avtalet, fortsätter kriget oförändrat. Det är långt ifrån över. Fred kan bara nås om båda sidor anser sig ha fått det de vill ha och så länge Ryssland inte fått det, och Ukraina inte går med på orättvisa villkor, kommer det inte att ske.
USA och Ryssland försöker mäkla fram ett avtal, men Trump har redan gett bort nästan alla sina förhandlingskort och Ryssland har inte gett något i gengäld. Ukraina känner sig tvunget att delta i samtalen, dels för att fortsatt få amerikanskt stöd och underrättelseinformation, dels för att Trump utnyttjar detta beroende som ett påtryckningsmedel mot sin egen allierade.
Samtidigt har Europa vaknat, men hålls medvetet utanför förhandlingarna. Trump vill inte ha Europa vid bordet, och Ryssland ser fortfarande Europa som en andrahandsmakt. Men det ironiska är att just deras exkludering av Europa har lett till att EU nu för direkta samtal med Ukraina om deras vapen- och ekonomibehov, samtidigt som Ryssland pratar om fred som de inte ens avser att respektera.
Ukrainas strategi
Tittar man på kartan så kontrollerar Ryssland idag mindre av Ukraina än i mars 2022. Varje framsteg de gjort har varit långsamt och extremt kostsamt, både i manskap, utrustning och resurser. Förlusten av Avdiivka i början av 2024 var resultatet av att USA inte levererade det artilleri som utlovats, samt av en övertro på de ukrainska försvarsställningarna. Ryssarna har ibland visat taktisk skicklighet. Ett exempel var när ryssarna saboterade Avdiivkas försvar via en pipeline och slå till mot Ocheretyne mitt under en dåligt koordinerad ukrainsk trupprotation, vilket ledde till att Pokrovskfronten bröts upp.
Men i stort förlitar sig Ryssland fortfarande på brutala, ineffektiva metoder. Ukraina insåg efter sommarens misslyckade offensiv 2023 att deras bästa strategi är en utdragen, långsam reträtt dvs ett ständigt fördröjningskrig med starka försvarslinjer. Denna strategi går ut på att dra in ryssarna i förberedda dödszoner där de förlorar soldater och fordon, samtidigt som Ukraina minimerar sina egna förluster.
När tillfälle ges att kontra eller att korrigera frontlinjen, då gör Ukraina det. Just nu pågår sådana insatser på flera delar av fronten. Men de har inga illusioner om att det kommer förändra krigets övergripande riktning. Det handlar om tid och att köpa tid för Ukraina och förbruka Rysslands. Och det är Ukraina som vinner det tidskriget.
Ukraina vinner också kapplöpningen om vapenproduktion och det strategiska, ekonomiska kriget. Europa har visserligen vaknat sent, men nu springer man ett maraton, fast beslutna att nå målet.
Ammunitionskriget
Ryssland producerar och importerar från Nordkorea, mer än tillräckligt med artilleriammunition. Men Ukraina har målmedvetet bedrivit ett krig mot rysk artilleri, vilket lett till att Rysslands tillgång till artilleripjäser minskat med 82 %. De är nu till stor del beroende av gamla D-30-pjäser från 1950-talet. Från ett utgångsläge där Ryssland hade ett övertag på 10:1, är förhållandet nu 1,8:1 – vilket märks på slagfältet.
När Avdiivka föll var Ukraina hårt pressat på grund av brist på ammunition, framför allt från USA. Europas produktion var otillräcklig men växte snabbt. Tjeckiens initiativ att samordna EU:s inköp av över en miljon granater under 2023 var avgörande och i år har det målet höjts till 1,5 miljoner. Ukraina har dessutom blivit självförsörjande på 152 mm granater och tillverkar nu även stora mängder 155 mm granater.
Det innebär att USA:s roll i detta minskat betydligt, ett område där de inte längre har något förhandlingsutrymme. Ammunitionsproduktionen i Europa kommer dessutom att fortsätta oavsett om kriget pågår eller inte, eftersom inga europeiska arméer idag har tillräckliga lager för modern krigföring.
Taktiska drönarkriget
När Kina började begränsa exporten av drönardelar, såg Ukraina faran och började tillverka egna drönare utan kinesiska komponenter. I februari 2025 nådde de självförsörjning och idag producerar Ukraina så många drönare att de kan sälja till andra länder.
Ukrainas överlägsenhet inom rekognoscering, FPV-drönare, elektronisk krigföring och precisionsvapen har lett till att ryska styrkor ofta inte ens kan använda sina egna drönare. Ukraina har dessutom utvecklat drönare med störsändare som försvårar användningen av ryska glidbomber.
En ny utveckling är användandet av autonoma försvarsplattformar: obemannade kulsprutenästen, minläggare, mobila granatkastare och så kallade ”robot-hundar” med vapen. Ukraina leder just nu inom koncept och design – och dessa system kan revolutionera frontlinjen.
Strategiska drönarkriget
Rysslands tidiga användning av iranska Shahed-136-drönare har utvecklats till mer avancerade, högflygande vapensystem. Men även om Ukraina blir beskjutet nästan varje natt, är effekterna på dess ekonomi mindre än väntat. Kryssmissiler och kortdistansrobotar har gjort mer skada, särskilt mot energisektorn, men Ukraina håller ändå igång med hjälp från väst. Dieselgeneratorer, el och reservdelar från EU håller både industrin och vardagen vid liv.
Samtidigt har Ukrainas egna långdistansdrönare (med 3 000 km räckvidd) slagit ut oljeraffinaderier, lagringsanläggningar och oljehamnar, som är en av de viktigaste inkomstkällorna för Ryssland. Ryska flygfält, vapentillverkare och fabriker har bombats. Ukraina har medvetet undvikit att attackera civila elverk i Ryssland, något som vissa ifrågasätter.
Det ekonomiska kriget
Rysslands ekonomi är ungefär lika stor som Italiens och bygger i grunden på råvaruexport. Om oljeflödet stoppas kollapsar budgeten. Ekonomin lider av 21 % ränta, skyhög inflation och tvingas matas med pengar som bara förvärrar läget. Det är ett korthus utan backup och när det faller, kommer det gå fort.
Ukraina däremot får stöd från IMF, EU och enskilda regeringar. De har lyckats exportera mer spannmål än innan kriget, får hem pengar från utlandssvenskar och har ett brett nätverk av stöd. Det är tufft, men Ukraina är motståndskraftigt och kommer inte låta Trump och Putin förhandla bort deras frihet.
Det politiska stödet
Rysslands allianser bygger på gemensam isolering, ett gäng auktoritära ledare med egna problem. De hjälper varandra så länge de har något att vinna på det.
Europa är något helt annat. Här råder demokratisk solidaritet och ett starkt engagemang för Ukrainas sak.
Tillsammans är Europa tio gånger starkare än Ryssland ekonomiskt. De ser att Ukraina inte bara försvarar sig självt, utan hela Europa. Länder som Tyskland, Storbritannien och Frankrike rustar upp trots ekonomiska påfrestningar, för utan försvar finns inget land att skydda välfärden i.
Även om USA skulle dra sig ur, kommer Europa att stå kvar. Om Ukraina väljer fred, stöttar vi det. Om Ukraina säger nej till ett orättvist fredsavtal som USA försöker tvinga fram, kommer vi finnas där och ersätta det stödet.
Det är detta Ryssland inte vill höra – att det inte räcker att förhandla med USA. Ukraina och Europa kan, och kommer, att vinna. För dem är detta en existentiell kamp och de har både viljan, medlen och – viktigast av allt – tiden. Något Ryssland faktist saknar.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
