Efter mötet i Alaska mellan Trump och Putin har ryska medier utmålat samtalet som en stor seger för Kreml. Men bakom rubrikerna döljer sig snarare en svår balansakt för Putin, utan några egentliga framgångar. Ukraina står fast vid sitt nej till territoriella eftergifter, Europa backar upp, och det diplomatiska spelet fortsätter parallellt med hårda strider på fronten.
Finns det liv efter Alaska?
Förhandlingarna i Alaska mellan Donald Trump och Vladimir Putin har väckt starka känslor, inte minst bland ukrainare. Många reagerade på symboliken: den röda mattan, handslaget, och Putins åktur i Trumps limousin. Ryska propagandamedier kallade det en ”stor seger för Putin” och beskrev Ryssland som åter en ”spelare” på världsarenan. Men sanningen är en helt annan.
Bakom fasaden av yttre respekt fick Kreml inget verkligt resultat. Putin försökte upprepa sitt gamla krav: att Ukraina ska lämna ifrån sig Donbass i utbyte mot ett eldupphör. Trump avvisade det, och vidarebefordrade bara Putins budskap till Zelenskyj och EU-ledarna. Svaret blev ett snabbt och tydligt ”nej”. Ukraina går inte med på territoriella eftergifter, och Europa ställde sig bakom detta.
Den ryska propagandan må ropa ”framgång”, men faktum är att Putin återigen framstod som en man med dåliga kort, som försöker rädda ansiktet. Det blev inget genombrott, inga nya avtal, bara ännu ett tomt försök att vinna tid.
Läget på fronten
Samtidigt är verkligheten för Ryssland på slagfältet allt mer pressad. Försöket till genombrott vid Dobropillja slutade i ett fullständigt fiasko. Förbanden blev instängda i två kotlar och mals nu systematiskt ner av ukrainsk infanteri och luftlandsättningsförband. På Sumy-fronten fortsätter ukrainska styrkor att trycka tillbaka angriparen utan paus.
För Moskva innebär detta en dubbel förlust: misslyckanden på slagfältet och en diplomatisk process som inte ger något av det Kreml kräver.
Propagandans absurditeter
Att Kreml nu försöker sälja in ”eftergifter” som att de inte tänker ockupera hela Ukraina säger allt. Att skänka bort fyra regioner de inte kunnat erövra beskrivs som ”storslagen generositet”. Sådana idéer hade kanske kunnat diskuteras innan februari 2022, men idag är det en fars.
Inte ens vid ett värsta scenario, där ryska styrkor åter skulle stå vid Kievs portar, är det troligt att Ukraina skulle ge upp territorium. Snarare skulle samhället återgå till mobiliseringsandan från 2022, med full uppslutning bakom armén.
Slutsats
Diplomati är viktigt, men det är fronten som avgör. Putins ”erbjudanden” är inget annat än försök att undvika nya sanktioner och vinna tid. Varken Ukraina eller Europa tänker betala Kreml med landstycken.
Det vi ser är en desperat regim som kämpar för att behålla kontrollen över narrativet. Men verkligheten talar sitt tydliga språk: på slagfältet förlorar Ryssland mark, soldater och initiativ. Där avgörs krigets framtid, inte på röda mattan i Alaska.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
