Trumps sanktion
Efter det förrädiska ”hugget” från Trump har Putin inlett ett febril arbete.
Händelsen, där Moskva lyckades snärja Donald Trump med vaga löften och bekväma illusioner, betraktas i ryska maktkretsar som en så framgångsrik operation att den tilläts fortsätta på egen hand, utan egentlig styrning. Kreml var så övertygat om att inget hot längre kunde komma från det amerikanska hållet att man lugnt kunde luta sig tillbaka. Jag har dock kontinuerligt sett att Trump inte är så lätt att manipulera. Att han hela tiden kommer närmare verkligheten och därmed Ukraina.
Men Kreml såg inte detta och trodde därför att det räckte med att man kontinuerligt matade Witkoff med sagor och lögner från Kreml och därefter försöka övertyga Trump om att Donbas borde ges till Ryssland. Det var målet. Men detta politiska varvande tycks nu ha tröttat ut Trump. Lägg därtill raketattacker mot ett daghem i Charkiv som väckte global avsky, där Lavrov demonstrativt förklarade att Moskva ”spottar på” alla amerikanska initiativ om eldupphör längs frontlinjen, då kom reaktionen.
Vita huset svarade med att införa nya sanktioner mot Lukoil och Rosneft dvs två av Kremls mest centrala finansstrukturer.
Sanktionernas slag mot Moskva och Berlin
Frågan om varför dessa sanktioner inte infördes tidigare, under Bidens tid? Mycket tyder på att ekonomiska intressen för vissa västerländska aktörer låg gömda i strukturerna. Det visade sig till exempel att tyska affärsintressen fanns djupt inbäddade i Rosneft, vilket förklarar den högljudda paniken i Berlin efter Trumps beslut. Flera tyska företag har fortsatt samarbeta inom Rosneft sedan 2022, trots kriget. Sanktionerna slog därför inte bara mot Moskva, utan även mot ekonomiska nätverk inom Tyskland.
Kremls förnekelse och växande oro
Putin avfärdade som vanligt sanktionerna som ”obetydliga” och ”utan effekt på den ryska ekonomin”. Hans ord återrapporterades till Trump, som svarade med ett skratt och kommentaren: ”- Vi får se om ett halvår.”
I Kreml försökte man snabbt göra en prognos över vad ett halvår med dessa sanktioner skulle innebära och resultatet väckte panik. Den ekonomiska kollapsen framstod som mer än möjlig.
Som svar skickades den så kallade ”ekonomiska problemlösaren” Kirill Dmitriev till USA för att söka en utväg. Han mötte snabbt rätt personer, men återvände med tydligt dystrare resultat dvs Vita huset gjorde klart att utan genuina fredsförhandlingar skulle inget ekonomiskt samarbete återupptas. Därför uttalade Dmitriev plötsligt för amerikanska medier att Moskva och Kiev ”är förnuftigt nära ett slut på striderna.”
”Förnuftigt nära fred”
När detta uttalande nådde omvärlden möttes det med förvåning eller hån. Vad betyder det ens att vara förnuftigt nära fred? Ingen ny frontlinje har stabiliserats, inga officiella samtal pågår, och Ukraina vägrar kategoriskt att avstå Donetsk-regionen. Samtidigt fortsätter Kreml att försöka tvinga fram just det scenariot genom dagliga stormningar och artillerield.
I realiteten finns alltså inget konkret fredsinitiativ, endast ett språkbruk anpassat för att tillfredsställa Vita huset. Dmitrievs uttalande är i praktiken ett desperat diplomatiskt trick: att skapa illusionen av framsteg för att undvika att USA helt fryser kontakterna.
Politisk teater med verkliga konsekvenser
Nu väntas Dmitriev återvända till Moskva, där han måste förklara för Putin vad man egentligen menar med ”förnuftigt nära”. Det kommer bli en känslig balansgång att övertyga Putin om att freden inte längre är tabu, utan ett nödvändigt ont, samtidigt som man inte får väcka hans vrede.
Under tiden fortsätter världen att följa det verkliga barometern för kriget dvs frontlinjen. Oavsett vad som sägs i Moskva, Washington eller Berlin, är det endast utvecklingen vid fronten som avgör verkligheten. Sanktionerna kan skaka ekonomin, diplomatin kan svaja, men utgången på slagfälten i Donbas, Zaporizjzja och Charkiv kommer förbli det mått alla parter mäter sanningen mot.
Slutsats
Kremls försök att spela på både diplomati och propaganda har nått en gräns. Trumps nyinförda sanktioner har öppnat en spricka i Rysslands självbild som ”ostoppbar stormakt”. De ekonomiska följderna blir djupare än Putin offentligt erkänner, och Kremls svar är att låtsas som att förhandlingar står för dörren. Det avslöjar snarare panik än en strategi.
Illusionen om kontroll över konflikten börjar krackelera. Det som återstår är samma hårda faktum som alltid: utan segrar vid fronten och utan ekonomiska möjligheter att fortsätta kriget, kommer Moskva tvingas till det den fruktar mest dvs verkliga förhandlingar på motståndarens villkor.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
