Offensiva hot döljer strategiskt dödläge för ryssarna
De diplomatiska förhandlingarna kring kriget i Ukraina har i praktiken kört fast. Kiev vägrar ge upp territorium, samtidigt som Moskva inte lyckas pressa Ukraina militärt eller övertyga väst om att det ukrainska försvaret är dömt att misslyckas.
Bakom de självsäkra uttalandena från Kreml framträder därför en tydlig verklighet dvs Ryssland befinner sig i ett strategiskt dödläge.
Tiden arbetar dessutom emot Moskva. Inte ens den ökade osäkerheten i Mellanöstern, med brinnande tankfartyg och hot om blockad i Hormuzsundet förändrar detta faktum. I stället försöker Kreml skapa vad som ofta kallas “krigets dimma” dvs en medveten strategi där man skrämmer omvärlden med hot som i praktiken är svåra eller omöjliga att genomföra.
Skapade hot istället för offensiver
Ett exempel är situationen i Sumy-regionen i norra Ukraina. Små ryska enheter genomför återkommande räder några kilometer över gränsen och försöker ibland hålla mindre positioner.
Formellt presenteras detta som ett försök att skapa en “buffertzon”. I verkligheten handlar det snarare om begränsade operationer utan strategisk tyngd.
På dagens slagfält dominerat av drönare och artilleri kan en sida kontrollera upp till tio kilometer framför sina linjer. En symbolisk buffertzon på någon kilometer förändrar därför inget i den militära balansen.
Liknande signalpolitik syns i Belarus. Militärövningar används för att antyda att ryska och belarusiska styrkor skulle kunna öppna en ny front mot Kiev eller norra Ukraina.
En sådan operation skulle i teorin kunna förändra krigets dynamik, men bara om stora reserver stod redo. Och just där ligger problemet.
Bristen på reserver
Efter flera år av intensiva strider har Ryssland i praktiken förbrukat stora delar av sina reserver.
Försöken att bryta igenom ukrainska linjer i Donetsk-regionen har pågått i åratal, särskilt kring Konstantynivka. Samtidigt fortsätter hårda strider runt Pokrovsk och Dobropillja där ryska styrkor gradvis slits ner.
Även på andra frontavsnitt är situationen liknande. I Kherson-regionen har ryska reserver redan flyttats bort till andra slagfält. I Kharkiv-regionen sitter offensiven fast i utdragna strider utan större framgångar.
Under sådana förhållanden är hot om nya stora offensiver eller till och med spekulationer om angrepp mot NATO-länder, mer propaganda än realistiska planer.
Att öppna en ny front mot ett NATO-land som Estland samtidigt som kriget i Ukraina fortsätter skulle kräva resurser som Ryssland i dag inte har.
Kremls verkliga alternativ
När en militär operation hamnar i dödläge återstår i praktiken bara ett klassiskt militärt beslut dvs att koncentrera sina styrkor.
Historiskt har arméer i denna situation dragit tillbaka resurser från mindre viktiga områden för att samla kraft i en eller två huvudriktningar där man hoppas kunna uppnå ett genombrott.
För Ryssland finns egentligen bara två sådana riktningar kvar.
Den första är Donetsk-regionen, där den strategiska målsättningen fortfarande är att ta kontroll över hela regionen. Det skulle kunna presenteras som ett politiskt resultat och beskrivas som uppfyllandet av de “ursprungliga målen” med invasionen.
Den andra riktningen är Zaporizjzja, där ett genombrott mot regionens huvudstad skulle ha stort propagandavärde och kunna användas i både inrikespolitiken och i eventuella framtida förhandlingar.
Alla andra militära rörelser längs fronten tycks i praktiken vara underordnade dessa två strategiska mål.
Två mål, men begränsade resurser
Problemet för Moskva är att även dessa ambitioner kräver betydligt större resurser än vad som i dag finns tillgängligt. Samtidigt fortsätter Ukraina att försvara sina positioner och anpassa sig till slagfältets förändrade dynamik, där drönare, precisionsvapen och flexibel taktik spelar en allt större roll.
Resultatet är ett krig där den ryska strategin alltmer präglas av symboliska hot och begränsade operationer, medan de avgörande genombrotten fortsätter att utebli.
Och så länge situationen ser ut på detta sätt kommer Kremls möjligheter att tvinga fram politiska eftergifter från Ukraina att förbli mycket begränsade.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
