Fronten som uppstod efter att Avdivka föll har givit ryssarna möjlighet att ta mark utan att Ukraina har haft möjlighet att kunna stoppa den. tills nu?
Avdivka var skyddet som brast
Avdivka-fronten utvecklades ursprungligen från kollapsen av det länge befästa området i staden Avdivka. Ukraina kunde inte föreställa sig att Avdivka skulle falla eftersom försvaret hade byggts där under tio års tid. Det var ett rimligt antagande då, men som visade sig vara förödande. Självklart är det lätt att vara efterklok.
Kriget gick från nästan statiskt till en fullskalig rysk invasion mot staden. Ryssland övervann Avdivka genom en oansvarig förlust av män och lägg där till vapenbrist på den ukrainska sidan på grund av blockeringen från amerikanskt stöd. Över tid och med tillbakablick är det tveksamt om ens Amerikansk vapen hjälp hade kunnat förhindra stadens fall.
Kollapsen av Avdivka-fronten ledde till den nuvarande situationen på det som blivit känt som Avdivka-fronten eller Centralfronten. Den nästan ständiga ukrainska reträtten har varit en kombination av att rädda liv till priset av förlorad mark och en brist på försvarsverk i ett mycket öppet område.
Ryssarna har mer resurser
Rysslands användning av manskap har varit extremt hög. Deras förluster har varit dramatiska, men de är villiga att förlora vad som helst för att vinna mark. Dock har den västerländska stödet ändå bidragit till att bromsat den ryska offensiven.
Efter två års ineffektiv Ukrainsk mobilisering har Ukraina underskott av soldater i jämförelse med ryssarna. Ukraina har inte tillräckligt med män på fältet och det beror på att Zelensky och hans regering har tyvärr misslyckats att mobilisera landet fullt ut. Något som verkligen skulle ha gjorts för ett år sedan. Självklart är det lätt att vara efterklok.
Ryssarna har snabbt hittat svagheter
Efter att Avdivka föll, så har ryssarna konstant sökt efter svagheter vid fronten och attackerat därefter. Den misslyckade rotationen vid Ochertyne var en katastrof, som jag också har skrivit om tidigare. Detta ledde bokstavligen till en obevakad del av frontlinjen. Man måste ge ryssarna beröm för att de upptäckte detta och utnyttjade tillfället blixtsnabbt. Det visar att ryssarna har blivit mycket skickligare på att se och förstå sina möjligheter mycket snabbare och effektivare än tidigare.
Hur lyckad har den ryska offensiven varit, egentligen?
Men vi måste sätta detta i perspektiv. I över tre månader har ryssarna avancerat 12 km, för priset av tiotusentals ryska liv – uppskattningsvis runt 80 000 stupade & lemlästade ryssar. När framryckningen blev långsammare, omdirigerade ryssarna den 27 motoriserade brigaden från centrala fronten till den norra och använde den för att göra en attack mot byn New York, vilket återigen orsakades av en ukrainsk felaktig rotation, som jag skrev i min analys Ryssarna gör framsteg på bekostnad av rysk material & män. Därefter kunde inte Ukrainarna ”snoppa-av” denna ryska tunna spjutspets. Återigen på grund av brist på manskap och inte pga viljekraft.
Ryssarna har förlorat sitt momentum
Ryssarna förlorade sitt strategiska grepp genom att sprida ut sina styrkor för tunt och förlorade därmed sin möjlighet till betydande framsteg. Deras försök att attackera Krasnohorivka misslyckades, och deras offensiv vid New York stannade av. Detta resulterade i att de slösade bort mängder av resurser och deras offensiv tappade fart.
Min enkla analys av situationen var att ryska befälen fick hybris. Istället för att fortsätta sin framgångsrika offensiv, blev ryssarna distraherad av framgången, det gick för lätt, så att ryssarna blev för kaxiga och därmed ville man öppna upp för en större front, bredda den. Detta gjorde att ryssarnas vassa spjutspets stannade av och de gav Ukrainarna tid.
Ukraina vann tid
Ukrainarna fick tid att förbereda sitt försvar och förbättra sina försörjnings-leder och dess organisering. En gigantisk front verkar nästan som att ryssarna inte kan klara av, på grund av stelbenta kommandostrukturer och dålig kommunikationsutrustning.
Det verkar osannolikt att ukrainarna kommer att sitta still och se sig bli omringade, de är alldeles för aktiva för det. Kort sagt, ryssarna kan göra små framsteg, men kraften och takten i deras offensiv från Pokrovsk till Krasnohorivka i söder verkar äntligen ha saktat ner dramatiskt och har försvagats för ryssarna.
Det är dock inte över än, men det ser bättre ut. Ukraina har gjort några skadliga misstag, men deras krigare har aldrig flytt från stridens hetta eller misslyckats med att försvara sig på grund av brist på mod eller rädsla.
Det har varit en hård sommar och en ovanligt het sommar. Förhållandena har varit tuffa och hettan brutal. Land har förlorats, men soldater och krigare har räddats. Vägen framåt är lång. Men segern kommer – det är jag säker på.
