Donetskfronten är ett problem för ryssen

Donetskfronten är ett problem för ryssen

Läget på Donetskfronten är fortsatt kritiskt, men de ryska styrkorna har börjat tappa fart och sina reserver efter intensiva stormningar av Selidovo. Trots alla insatser har de inte uppnått några strategiska mål. Fronten har inte brutits, och Ukraina har framgångsrikt hållit tillbaka en större rysk inringning. Det ukrainska försvaret tvingar ryssarna att betala ett högt pris för varje meter mark de försöker ta, medan Ryssland saknar förstärkningar att ersätta sina fallna soldater med. Oktobers förluster på 40 000 soldater är något som även Ryssland inte kan ignorera, och de 10 000 nordkoreanska soldaterna som skickats till stöd är långt ifrån tillräckliga för att täcka luckorna.

Ryssarna måste fortsätta

Efter att ha tagit Selidovo verkar ryssarna besluta sig för att fortsätta avancemanget mot Pokrovsk, trots att detta saknar strategisk nytta. Även om staden tas, ger det dem ingen kontroll över väsentliga mål. Något som jag har beskrivit i min Rapport ”Läget är allvarligt men motståndskraften är ett problem för ryssarna”. De stora förlusterna vid Selidovo har redan försvagat deras huvudstyrkor, och Pokrovsk, med sin stora bostads- och industrizon, skulle kräva ännu större resurser och innebära förödande förluster.

Ryssland har fortsatt att samla sina styrkor runt Pokrovsk men saknar nu reservtrupper att sätta in. Enda möjliga förstärkningen finns vid Kurakhove, där ryssarna försöker gå runt på flankerna i ett försök att omringa det ukrainska försvaret istället för att attackera direkt. Det ryska målet är tydligt: de försöker ta vägen från Kurakhove mot Zaporizjzja, men deras framfart är knappast överraskande för Ukraina, som kan förbereda motdrag.

Strategiska misslyckanden och uttömda resurser

Kremls största problem är dess oförmåga att nå strategiska genombrott trots sina ansträngningar. Även om de dagligen gör små framsteg, saknas större strategiska framgångar, och deras resurser töms snabbt. Ukrainas försvar har visat sig vara mycket effektivt och lyckas regelbundet förstöra fiendens utrustning och minska deras styrkor i snabbare takt än de kan ersättas. Allt prat om att Ryssland skulle kunna ockupera hela Donetsk innan årets slut – eller ens till våren – är långt ifrån realistiskt.

Samtidigt som det ryska framryckandet mot Zaporizjzja har stagnerat, drömmer Kreml om ett avgörande genombrott – en omfattande inringning eller ett förintande slag mot en större ukrainsk styrka – för att ge ny kraft åt krigsinsatsen. Men sådana scenarier finns varken på kartan eller i verkligheten. Ryssland måste dessutom ständigt omdisponera sina trupper till nya oroshärdar, som till exempel Kharkiv och till och med Kursk, vars omnämnande bara väcker Putins ilska. De ändlösa reserver som Ryssland har hoppats på visade sig vara en illusion.

Situationen är fortsatt svår men hoppet lever

Det är viktigt att inte lura sig själv att tro att kriget är nära ett slut eller att Ukraina står inför ett snabbt avgörande. Situationen är svår för båda sidor, precis som Ukrainas högste befälhavare Syrsky nyligen betonade. Även Ukraina lider förluster i både personal och materiel, och även om motståndet är starkt, saknas även där tillräckliga reserver.

Men Ukraina befinner sig på sin egen mark och har inga planer på att retirera. Det är en kamp mot klockan, där målet är att uthärda tills den ryska björnen blir alltför trött för att resa sig igen.