Putin under press
De senaste dagarna har varit mycket avslöjande om den ryska regimens tillstånd. Vladimir Putin höll sin första långa presskonferens på två år, en tre timmar lång föreställning där han svarade på förberedda och godkända frågor från både ryska och internationella journalister.
Varför nu?
Att Putin överhuvudtaget genomför denna presskonferens visar tydligt hans strategi: att få det att verka som om allt är under kontroll och som det en gång var. Det var ett försök att projicera stabilitet och normalitet, trots att situationen är allt annat än normal. Med en lugn röst och välkalkylerade ord försökte han avleda uppmärksamheten från de verkliga problemen, särskilt i ekonomin.
Ekonomins verklighet
Putin nämnde de ekonomiska utmaningarna, inklusive inflation och en överhettad ekonomi. Han erkände att Rysslands tillväxttakt skulle bromsa in till cirka 2-2,5 % nästa år från årets påstådda 4 %, och att inflationen förväntas landa på mellan 9,2–9,3 % under 2024. Men detta är långt från hela sanningen. De officiella siffrorna underskattar sannolikt den verkliga inflationen, som många bedömer är minst fyra gånger högre.
Ryska centralbanken har kämpat för att hålla rubeln stabil, men trots att man bränt 220 miljarder dollar i guldreserver och ytterligare 100 miljarder i utländsk valuta har det knappt gjort någon skillnad. Handelsstopp av rubeln blev den sista desperata åtgärden för att undvika en bankkris.
Inflationens påverkan
Putin försökte lägga skulden på västliga sanktioner och dåligt väder för de höga priserna, särskilt på mat. För Rysslands 30 % av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen slår detta extra hårt. Matinflationen är en tickande bomb, med priser som stigit kraftigt på bara en vecka i december (till exempel tomater upp 4,1 %, gurkor 10 %).
Olja, gas och försvar
Den ryska energisektorn, en gång landets ekonomiska ryggrad, är i fritt fall. Gazprom, som gjorde en vinst på 16 miljarder dollar 2022, förväntas göra en förlust på 12,2 miljarder dollar 2024. Lukoil och Rosneft kämpar också med förluster och kan komma att tvingas till en statlig nationalisering.
Vapenindustrin står inför två stora problem:
- Företagen har förlorat sitt oberoende och tvingas producera vapen utan att göra någon vinst.
- Rysslands globala vapenexport har kollapsat. Landets utrustning, tidigare populär för att vara billig, har visat sig ineffektiv i Ukraina, vilket skadar dess rykte på den internationella marknaden.
Transportkris
Rysslands transportsektor visar tydliga tecken på slitningar:
- Flygindustrin lider av brist på reservdelar och tvingas ta flygplan ur bruk.
- Järnvägar och lastbilsnätverk drabbas av sanktioner och militärens beslag av resurser.
- Sjötransporter står inför farliga förhållanden, med flera tankfartyg som gått på grund eller sjunkit nyligen.
Pressen ökar
Putin känner av pressen från flera håll. Hans ekonomer försöker desperat täppa till luckor i systemet, medan både kriget och befolkningen ställer ökande krav. Kriget dränerar resurser i en takt som inte kan upprätthållas.
Det största problemet för Putin är att allt fler ryssar börjar inse att kriget är roten till deras problem. Matpriserna, inflationen och den kollapsande infrastrukturen kan inte längre skyllas på väst. Pressen på honom att avsluta kriget växer, men han verkar oförmögen att backa – en balansgång som riskerar att krossa både hans ekonomi och hans regim.
Slutsats
Putin försöker projicera stabilitet, men under ytan är situationen kaotisk. Ryssland närmar sig en punkt där ekonomin och kriget inte längre kan samexistera. Slutet på kriget är den enda lösningen, men Putin har grävt ner sig så djupt att han inte vet hur man klättrar upp. Vad som följer när den ryska regimen når bristningsgränsen kan bli ännu mer turbulent.
