Eld upphör är ett farligt spel med höga insatser
Diskussionen om ett eld upphör i Ukraina har på senare tid intensifierats, och förväntningarna på Kremls svar är höga. Men medan politiska kommentatorer och internationella diplomater spekulerar i möjliga scenarion, ger den ryska interna rapporteringen en splittrad bild.
I ryska bloggar och duman rasar nationalisterna, medan den statskontrollerade nyhetsbyrån TASS knappt nämner ämnet alls. När detta sker i den ryska propagandamaskinen betyder det ofta att FSB och Kremls inre cirkel fortfarande överväger sina alternativ. Vad vi däremot vet, tack vare ett läckt dokument från FSB:s analytiska centrum, är vad Moskvas egentliga krav är för att ens överväga ett stopp i striderna.
FSB:s huvudpunkter inför förhandlingarna
Enligt den europeiska underrättelsetjänsten innehåller FSB:s interna strategi följande huvudpunkter inför fredsförhandlingarna:
- Trumps 100-dagars fredsplan är orealistisk och kan inte genomföras i praktiken.
- Kriget kommer att fortsätta åtminstone till 2026 oavsett utfall av samtalen.
- Ukraina måste erkänna de erövrade territorierna som ryska, annars kan Ryssland när som helst använda det som en anledning att starta en ny attack.
- Ukraina måste avsäga sig Nato-medlemskap permanent.
- Den ukrainska regeringen måste bytas ut, då Kreml ser det som omöjligt att ”reformera den inifrån”.
- Ryssland kräver en buffertzon längs gränsen till Bryansk- och Belgorod-regionerna.
- Södra Ukraina, inklusive Odesa, bör bli en demilitariserad zon utan militär närvaro från varken Ukraina eller Nato.
- Ryssland vägrar acceptera några fredsbevarande styrkor i regionen, eftersom dessa skulle ”stå under västs inflytande”.
Detta dokument bekräftar att Ryssland inte är intresserat av en omedelbar vapenvila, utan snarare ser detta som en fördröjningsstrategi för att bygga upp sin militärmakt och förbereda sig för fortsatt krig under 2025.
Putins beslutsångest är Kremls största svaghet
En av de mest avgörande faktorerna för hur Moskva kommer att hantera fredsförhandlingarna är Putins egen oförmåga att ta beslut.
Vi har tidigare sett hur han tvekat i militära frågor, från den initiala invasionen av Kursk till den långsamma mobiliseringen och osäkerheten kring hur den ryska ekonomin ska stabiliseras. Tålamodet i Kreml börjar ta slut, och flera ryska oligarker samt militärledare är alltmer frustrerade över Putins obeslutsamhet.
Samtidigt har Ryssland insett att det är omöjligt att få den ukrainska befolkningen att ”avsätta” Zelensky på ryskt vis. Istället riktas nu strategin mot att få USA att tvinga fram ett ukrainskt nyval, där Kreml hoppas kunna få fram en mer ryssvänlig kandidat som kan ge efter för ryska krav.
Ett geopolitiskt drag av Ukraina och USA
Den ukrainska regeringen, tillsammans med sina allierade, har dock spelat sina kort väl genom att presentera ett konkret fredsförslag istället för en ren önskelista. Genom att ta initiativet har man skapat en situation där Ryssland tvingas svara och därmed även exponera sina verkliga avsikter.
Detta har dessutom lett till att Storbritannien och Frankrike nu diskuterar möjligheten att genomföra direkta militära insatser vid en eventuell vapenvila:
- Europeiska fredsbevarande styrkor kan få befogenhet att slå till direkt mot ryska trupper vid brott mot vapenvilan.
- Västerländska trupper kan komma att stationeras vid kritisk infrastruktur, inklusive kärnkraftverk.
- Drönarbaserade övervakningssystem planeras för att hålla koll på rysk rörelse längs frontlinjen.
Detta är en banbrytande utveckling eftersom det skulle innebära att västmakterna nu överväger direkta militära insatser mot Ryssland, något som tidigare varit otänkbart.
Vad händer härnäst?
Rysslands dilemma är uppenbart. Om de avvisar vapenvilan ska USA (enligt Trump?) och dess allierade att trappa upp sitt militära stöd till Ukraina, vilket ytterligare försvagar Rysslands position på slagfältet.
Men om de går med på en vapenvila utan att få sina krav uppfyllda, riskerar de att tappa momentum och hamna i en långsam politisk och militär nedgång.
Samtidigt har Trumpadministrationen visat en tydlig ovilja att ge fortsatt stöd till Ukraina, vilket kan få långtgående konsekvenser. Om USA drar sig ur helt kan det bli upp till Europa att leda den militära och ekonomiska hjälpen till Ukraina.
Slutsats
Vi närmar oss ett avgörande ögonblick i kriget i Ukraina.
Kremls egen obeslutsamhet, kombinerat med Ukrainas strategiska initiativ och västs växande vilja att agera direkt, har skapat en explosiv situation där utgången fortfarande är oviss.
Det enda som står klart är att Putins planer på en snabb seger är långt borta. Kriget kommer att fortsätta och hur långt väst är villiga att gå för att stoppa Ryssland blir nu den stora frågan.
