Ukraina tar till offensiven samtidigt som Ryssland närmar sig ekonomisk kollaps
Under helgen förlorade Ukraina för första gången ett F-16-plan och dess pilot i strid. Det tragiska i förlusten överskuggas dock av vad det representerar: att Ukraina nu har tillräckligt självförtroende för att börja använda dessa högvärdiga resurser till det de är avsedda för dvs offensiva luftangrepp mot ryssen. Det var bara en tidsfråga innan detta skulle hända. Förvånansvärt nog har det dröjt, vilket beror på att Ukraina till stor del slagit ut, om än inte helt utplånat, Rysslands luftförsvar längs frontlinjen.
Det verkar som om piloten hade otur, han träffad av både ett S-400-system och en MANPAD. Vissa uppgifter tyder på att ett tredje missilsystem också var inblandat. Men det viktigaste är att Ukrainas flygvapen nu gör skillnad och det rejält. Frågan är om Ryssland vågar svara med egna jaktplan eller luftvärnsbatterier, vilket i så fall blottar dem för ukrainska precisionsanfall, något som Ukraina har visat sig mycket skickligt på.
Strider vid floden Sherevets
På marken har Ukraina börjat agera mer offensivt med sitt första armékår, baserat kring 3:e bataljonen i Svatove-regionen, väster om floden Sherevets. Ryssland har här ett fotfäste, men Ukraina har valt att agera där chanserna att pressa tillbaka fienden är goda (en strategi som vi ser i Pokrovsk, Toretsk och Lyman).
Ukrainas styrkor använder sin överlägsenhet i drönare för att övervaka rörelser och slå till innan förstärkningar hinner fram. De vill inte nödvändigtvis bryta igenom fronten, men de vill förstöra logistik och hindra ryska framryckningar. Inledningen av striderna vid västra flodbanken har varit framgångsrik. Målet är att hindra Ryssland från att samla tillräckligt med manskap och material.
Ryssarna har tydliga brister i pansar och knappt inga stridsvagnar, få pansarskyttefordon och trupptransportfordon. Soldaterna använder mopeder, fyrhjulingar och till och med cyklar och någon gång har de använt el-scooter för att ta sig fram. De rör sig i små grupper, max två och minst 10 meter isär, för att minska effekten av ukrainska drönare.
Den ryska vårens offensiv är igång (som jag har gjort en Analys om ”Min analys om var Rysslands offensiv startar”), men inte som en massiv chock, snarare ett utdraget tryck. Ukraina förbereder sig genom att ligga steget före, slå ut trupper innan de samlas, bryta försörjningslinjer och ständigt slita ner angriparen. De känner terrängen, vet var pontonbroar byggs och hur de kan slås ut snabbt. Allt detta skapar ett mycket effektivt försvar.
Pansarbrist och taktisk stagnation
Ryssland har hamnat i ett mönster där de försöker mata in tillräckligt mycket folk på en plats för att till slut tvinga fram ett genombrott. Men utan pansarstöd fungerar det inte. Pansarförband som stoppas vid fronten splittras snabbt och kollapsar. Den ryska armén verkar inte lära sig, samma misstag upprepas, utan konsekvenser för ledningen.
Ukraina, däremot, testar nya taktiker. Man talat om den ”stålgris huggen”, som är ett ogenomträngligt, flexibelt försvar, detta håller stånd. Med västerländsk hjälp ökar produktionen av pansarfordon, artilleri och drönare. Norge finansierar en hel ny bataljon. Ukraina har stärkt sin rekrytering, ökat grundutbildningen till sex veckor och förbättrat sin uthållighet.
Man har till och med erbjudit USA att köpa vapen och utrustning för 50 miljarder dollar, det är ett tecken på långsiktig vilja. Trots civila förluster och ständiga attacker står Ukraina fast. Ryssland gör små framsteg längs fronten, men priset är ohållbart högt.
En annan bild av Rysslands ekonomi
Under helgen diskuterade jag med en ekonom som analyserar rysk data i detalj. Han är övertygad om att Rysslands ekonomi når sin brytpunkt i år, oavsett om det blir fred eller fortsatt krig. Han tror på ett scenario där Ryssland splittras i etniska och religiösa regioner, där guvernörer tar makten och bildar självständiga stater. Ett slags ”sovjetiskt sammanbrott 2.0”, men denna gång mycket farligare – med kärnvapen i potten.
Det mest alarmerande, enligt honom, är att Rysslands civila industrisektor i princip har upphört att existera. Till och med den sista inhemska tillverkaren av TV-apparater stängde nyligen och det i ett land där TV är en statussymbol. Förklaringen? Höga räntor, inflation, brist på komponenter p.g.a. sanktioner, och statens aktiva försök att kväsa all civil produktion till förmån för krigsindustrin.
Det finns inga reservsektorer kvar. När krigsindustrin kraschar finns inget att falla tillbaka på.
Slutet?
Vi pratade länge om vad som händer om armén får nog. Om löner uteblir, bränsle tar slut och maten sinar, vad gör soldaterna då?
Kan Ukraina bara marschera in i de ockuperade områdena? Kanske. Historien är full av överraskningar. Under första världskriget upplöstes hela den tyska armén inom några veckor.
Sovjetunionens upplösning 1991 var relativt fredlig, men mycket är annorlunda idag.
Minns ni hur snabbt alla flydde Moskva under Prigozjins kuppförsök, till och med generalerna satt stilla. Kanske finns inte lojaliteten där när det verkligen gäller. Och då kommer knivarna fram.
För den som lever av svärdet, dör ofta av det.
Om du vill stödja oss?
Svensk Krigare är en organisation dedikerad till att hjälpa och stödja svenska krigare, instruktörer och behövande i Ukraina. Genom att du blir en av oss och blir en Svensk Krigare kan vi förstärka vårt arbete och göra en verklig skillnad på plats.
Som Svensk Krigare har du två nivåer att välja på:
- Svensk Krigare – Stödmedlem: 48 kr/månad
- Genom att bli en Stödmedlem bidrar du med 48 kr varje månad.
- Svensk Krigare – Elitmedlem: 189 kr/månad
- Genom att stödja oss med 189 kr varje månad blir du en Svensk Krigare.
Att bli Svensk Krigare innebär inte bara att du ger ekonomiskt stöd, utan också att du visar ditt engagemang och stöd för vår sak. Tillsammans kan vi göra skillnad och bidra till en bättre framtid för de som kämpar och de som är i behov.
Klicka här för att bli Svensk Krigare – Medlem
Tack för ditt stöd och engagemang!
